på fyra rader. Verserna äro åttastafviga, rimsystemen två (t. ex. abaab eller abbab). I portugisiskan stafvas termen quintilhas. R--n B. Quintin [kätä'] l. Quintinus, fransk sekterist, d. 1546. Se Libertiner 2. Quintus Icilius. Se Guichard, K. G. Quintus Smyrnæus (grek. Kóintos Smyrnaios, Kóintos Smyrnaios, Kvintus från Smyrna), episk skald, tillhörande en sen forngrekisk litteraturperiod, författare till en dikt i 14 sånger med titeln Ta meth' Homeron (Efter-homeriska händelser), som på ett tämligen andefattigt sätt, men med korrekt språk och versbildning efter homeriskt mönster skildrar den del af Trojanska kriget, som följer närmast efter tilldragelserna i "Iliaden". Sannolikt lefde han i slutet af 4:e årh. e. Kr. Tillnamnet Smyrnæus (från Smyrna) har han fått med anledning af vissa i dikten förekommande anspelningar. Bästa upplagor af Köchly (1850 och 1853) och Zimmermann (1891). Af dikten öfversatte V. F. Palmblad 1809 första sången; i sin helhet är dikten öfversatt till sv. af K. A. Melander (1899--1903). A. M. A. Quipo l. Quipu [kippu]. Se Knutskrift. Qui proficit in artibus et deficit in moribus, plus deficit, quam proficit, lat., den, som förkofras i vetande, men försämras i goda seder, han försämras mer, än han förkofras. Qui pro quo, lat., ett i stället för ett annat, förväxling, misstag. Quirinalia, årlig romersk fest. Se Quirinus. Quirinalis. Se Kvirinalen. Quirini [kvirini], Pietro. Se Querini, P. Quirini [kvirini], Girolamo (som munk Angelo Maria), italiensk lärd, f. 1680 i Venezia, d. 1759 i Brescia, uppfostrades i Brescia och ingick därefter i benediktinklostret Monte Cassino, hvars abbot han blef 1718. Han erhöll sedan Korfus och Brescias biskopslägenheter samt utnämndes till kardinal 1727 och blef 1730 föreståndare för Vatikanbiblioteket, tills han på grund af misshälligheter med den påfliga regeringen 1751 drog sig tillbaka till sin biskopsstol i Brescia. Genom grundliga studier och vidsträckta resor hade han förvärfvat sig en omfattande lärdom, hvarom äfven hans skrifter bära vittnesbörd. Särskildt sysslade han med liturgiens historia. Hans fredsälskande sinnelag gjorde honom högt skattad äfven af protestanterna. Bland hans många utgifna arbeten äro följande viktigast: Orthodoxa veteris Græciæ officia (1721), Enchiridion græcorum (1725), Primordia Corcyræ (s. å.), Specimen variæ literaturæ, quæ in urbe Brixia... florebat (2 bd, 1739), biografier öfver Paul II och III m. m. Han ombesörjde äfven utgifvandet af Efraim Syrerns arbeten på grekiska, syriska och latin i 6 bd (1732--46). Sin egen lefnad och verksamhet skildrade Q. i Commentarii de rebus pertinentibus ad Quirinum (3 bd, 1749). Jfr A. Baudrillart, "De cardinale Q." (1889), och A. Amelli, "Il cardinale Q." (1911). J. H. B.* Quirinus var ursprungligen namnet på en sabinsk gud, som till sitt väsen sammanföll med Mars, sålunda både krigs- och jordbruksgud. Sedermera öfverflyttades i folktron Q:s namn och väsen på den förgudade Romulus. Troligen bör det härledas från det sabinska ordet quiris, lans, eller det gamla ortnamnet Quirium. Andra härledningar äro den från sabinska staden Cures och från curia, sålunda det romerska, ursprungligen i curiæ indelade romerska folkets gud. Q. hade sitt tempel på collis quirinalis, där hans dyrkan förestods af en bland de större flamines (se Flamen); ett andra kollegium af salii uppkallades efter honom, och till hans ära firades 17 febr. festen Quirinalia. Jfr Quirites. J. C. Quirites (af Quirium, se Quirinus; jfr samnites af Samnium), rom. fornk., officiell benämning på det romerska folket, hufvudsakligen använd dels i tilltal till det församlade folket (icke af en fältherre till soldaterna, milites), dels i vissa uttryck såsom jus Quiritium, den mellan romare gällande rätten. Quirites såsom betecknande romarna i deras förhållande inåt blir i användningen ungefär liktydigt med cives (medborgare), medan Romani, det historiska namnet, betecknar det romerska folket i dess förhållande utåt. Stundom förenas båda beteckningarna: populus Romanus Quirites (Quiritesque, Quiritium). H. Sgn. Quiroga [kirå'ga], Antonio, spansk krigare och politiker, f. 1784, d. 1841, tog del i det spanska nationalkriget mot Napoleon I (1808--13). Han ställdes 1815 inför krigsrätt för sitt deltagande i Porliers försök att i Spanien införa en konstitutionell styrelseform, men frikändes. 1819 häktades han ånyo, emedan han deltagit i grefve d'Abisbals stämplingar. Sedan 1820 års friare författning införts i Spanien, utnämndes Q. till generalkapten i Galicien 1821, men nedlade detta befäl till följd af en duell 1822. Då en fransk här 1823 inryckte i Spanien för att där återställa enväldet, ställde Q. sig i spetsen för en division i Coruña, kämpade modigt mot fransmännen, men fann snart, att det fria statsskicket ej längre kunde upprätthållas mot fransmännens öfvermakt och söndringarna inom Spanien. Q. öfvergick då till England och därifrån till Syd-Amerika, men återkom efter den 1833 utfärdade amnestiakten till Spanien och blef generalkapten i Granada 1835. P. O. Bm.* Quirós [kirå's], P. F. de. Se Queiros, P. F. de. Quirós [kirå's], Pedro de, spansk skald, d. 1670 i Sevilla, hvilken höll sig fri från kultismens inflytande. Q:s produktion var icke stor, men konstnärligt betydande. I Amador de los Rios' tidskrift "El Cisne" (1838) publicerades först den fina madrigalen A una tórtola och den ypperliga sonetten A las ruínas de Italica, och i Rivadeneiras "Biblioteca: Poetas líricos del siglo XVI--XVII" återfinnes en del epigram, redondillas m. m. af Q. Ad. H--n. Quirós [kirå's], Francisco Bernardo de, spansk skald, lefde i senare hälften af 1600-talet. Hans Obras (1656) innehålla romanen Aventuros de don Fruela, 10 entremeses, nämligen Del toreador don Babilés, Del poeta remendón, De mentiras de cazadores y toreadores, De los viudos al uso, Del marido hasta el infierno, De la burla del pozo, De don Estanislao, De ir por lana y volver trasquilado, De las fiestas del ardea och De los sacristanes burlados samt Comedia famosa del hermano de su hermana, som är en af de bästa komedierna från denna tid. I samlingen "Ociocidad entretenida en varios entremeses etc." (1668) finnas dessutom af Q:s arbeten La luna de la Sagra, Santa