Quitta [k*i'ta]. Se Keta. Quitzow, gammal, på 1300-talet ganska mäktig, ännu blomstrande adelssläkt i Brandenburg, af hvilken rofriddarna Dietrich och Hans von Q. särskildt gjorde sig ryktbara. Wildenbruchs skådespel "Die Quitzows" (1888) och Fontanes roman "Fünf schlösser" (1889) behandla släktens fejder mot sin suverän. Se von Klöden, "Die Q. und ihre zeit" (3:e uppl. 1889--90). Qui-vive? [kivi'v], fr. (eg. för hvem skall det ropas lefve?, d. v. s. säg lösen!), ty. werda?, hvem där? Franska skyltvakter ha äfven brukat tillropet Qui-va-là? ("hvem går där?"). Qui vivra, verra [ki], fr., "den, som lefver, får se", framtiden skall utvisa det. Qunam. Se Oceanien, sp. 440. Quod bonum, felix faustumque sit!, lat., må det vara till gagn, lycka och välsignelse! Quod Deus bene vertat!, lat., det Gud styre till det bästa! Quod erat demonstrandum, lat., hvilket skulle bevisas. Quod est, lat., det vill säga. Quodlibet, lat. Se Kvodlibet. Quod licet Jovi, non licet bovi, lat., "hvad, som passar för Juppiter, passar ej för oxen" l. "hvad som passar för Per, passar ej för Pål", handlingen bedömes olika efter hvem, som företager den. Quod non est in actis. non est in mundo, lat., "hvad som ej finnes i protokollen, finnes för domaren ej i hela världen", var en sats, ej utan ironisk bismak, som hade sin tillämpning på den skriftliga processen. I den muntliga processen blir naturligtvis hvad som förekommer vid det muntliga förhöret afgörande. Quoits [kåi'ts], eng., skifkastning. Se Kast-lekar, sp. 1228. Quomodo. lat., på hvad sätt. Quorum [kvä-], lat., af hvilka, statsr. Se Omröstning, sp. 707, och Parlament, sp. 120. Quorum pars magna fui, lat., "(händelser) i hvilka jag spelade en stor roll", ofta anfördt uttryck ur Vergilius' "Æneis", II, v. 6. Quos ego!, lat., "dem skall jag minsann----!", en af bruten hotelse, med hvilken Neptunus (i Vergilius' "Æneis", I, v. 135) föreställes tukta vindarna, då de mot hans vilja stormat. Quot capita, tot sensus. Se Caput. Quousque tandem... [kvå-u'skve], lat., "huru länge ännu (skall du missbruka vårt tålamod, Catilina?)", begynnelseorden ur Ciceros första tal mot Catilina. -- Om den pedagogiska föreningen Quousque tandem se Imitativa metoden. q. v. = quod vide, lat., se detta (ord); quantum vis, lat., så mycket du vill. Qvam, norsk bondsläkt från Nordre Bergenhus amt. 1. Peter Q., norsk skolman, f. 1822, d. 1907, sedan 1842 lärare i Kristiania, där han 1857 upprättade egen skola. Q. var en föregångsman i norskt skolväsen, och hans pedagogiska praktik och undervisningsmetod ansågos mönstergilla. 2. Ole Anton Q., den föregåendes broder, jurist, politiker, f. 5 aug. 1834 i Molde, d. 8 juli 1904 på sin gård Gjevran, Nordre Trondhjems amt, tog juridisk ämbetsexamen 1862, blef höjesteretsadvokat 1867, underdomare ("sorenskriver") i Guldalen 1885, lagman i Frostating 1889 och amtman i Nordre Trondhjems amt 1894 samt kom tidigt in i det offentliga lifvet. Han representerade amtet i stortinget från 1874 till 1885, då han flyttade till Söndre Trondhjems amt, hvarifrån han valdes perioderna 1886 --88 och 1895--97. Under 1880-talet var Q. en af radikala vänstern mycket använd

talare och agitator, och i stortinget tillhörde han partiets ledande och mycket flitiga män med afsevärdt inflytande. Han var president i lagtinget 1882--85 och i odelstinget 1886--88. 1891--93 var Q. statsråd och chef för justitiedepartementet i Steens första ministär; 1898 ingick han äfven i Steens andra ministär, och då O. Blehr 21 april 1902 blef regeringschef, blef Q. statsminister och chef för norska statsrådsafdelningen i Stockholm, hvilken post han bibehöll till ministärens afgång 22 okt. 1903. Han var ordf. i den parlamentariska jurykommissionen 1882--85, senare medlem af den borgerliga och ordf. i den militära strafflagskommittén. Som statsminister upptog han i försonlig anda arbetet på en utjämning af de unionella tvisterna, särskildt med en tillmötesgående, praktiskt utförbar lösning af "konsulatfrågan" till ögonmärke. Q. utgaf "Den norske straffeproceslov av 1 juli 1887 med kommentar" (1889). -- Hans hustru Fredrikke Marie Q., f. 31 maj 1843, gift 1865, har intagit en ledande ställning bland Norges kvinnor. På hennes initiativ stiftades 1896 Norske kvinders sanitetsforening, hvars ordf. hon hela tiden varit; tack vare henne upptog föreningen 1901 på sitt program bekämpandet af tuberkulosen, ett arbete, som burit rika frukter. Sedan 1898 har hon varit ordf. äfven i Landskvindestemmeretsforeningen. 1899--1903 var hon ordf. i Norsk kvindesaksforening och fick 1901 till stånd denna förenings fackskola för huslig ekonomi, landets första i sitt slag. Dessutom är hon ordf. i Norsk nationalkomité til motarbeidelse av den hvite slavehandel och vice ordf. i Norske kvinders nationalraad. 1--2. K. V. H. Qvanten, Emil von, finsk-svensk skald och publicist, f. 22 aug. 1827 i Björneborg, d. 5 dec. 1903 i San Remo, tillhörde en finsk militärsläkt, som upphöjdes i svenskt adligt stånd 1650. Q. var först kadett i Fredrikshamn, blef student i Helsingfors 1846, gjorde 1851 för sin hälsas skull en resa till Kaplandet och Ostindien, bosatte sig 1853 i Stockholm samt upptogs till svensk undersåte 1857. Som hufvudman för sin ätt bevistade han riksdagarna 1859--60 och 1862--63. Han var bibliotekarie hos Karl XV 1864--72, teater- och musikrecensent i Posttidningen 1858--65, 1867--75 och Ord, som saknas under Qv, torde sökas under Kv.