- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
863-864

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radioaktiva mineral och bergarter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej kunna diffundera bort, efter inträdd jämvikt den på tidsenheten bildade mängden af hvart och ett ämne vara lika med den samtidigt sönderfallande mängden; äfvenså måste, som man lätt kan visa på matematisk väg, de absoluta mängderna af hvart särskildt element i serien vid jämvikt vara omvändt proportionella mot de respektiva ämnenas sönderfallshastigheter. Följande på denna lag grundade tabell anger efter Rutherford de olika mängder af uranseriens element, som stå i radioaktiv jämvikt sinsemellan och med 1,000 gr. uran (siffrorna ange mg., d. v. s. milliondelar af uranmängden): <table> <td c>Grundämne <td c>mg. för 1000 gr. uran <td c>Grundämne <td c>mg. för 1000 gr. uran <td>Uran I <td>1000000 <td>Radium A <td>0,000000001 <td>Uran X1 <td>0,000013 <td>Radium B <td>0,000000009 <td>Uran X2 <td>0,0000008 <td>Radium C <td>0,000000007 <td>Uran II <td>196? <td>Radium D <td>0,0029 <td>Ionium <td>39 <td>Radium E <td>0,0000024 <td>Radium <td>0,34 <td>Radium F <td v2>0,000065 <td>Niton <td>0,000002 <td>(Polonium) </table> En viktig följd af lagen om den radioaktiva jämvikten är, att proportionen mellan radium och uran i primära uranmineral (d. v. s. sådana, som efter sin bildning icke varit utsatta för urlakningsprocesser) bör vara konstant 3,4 dlr radium på 10,000,000 dlr uran, hvilket bekräftats af Markwald vid undersökning af pechblände från de mest olika punkter af jordytan. Och i de fall då, som i mineralen autunit och carnotit, den relativa radiumhalten befunnits afsevärdt lägre, måste detta anses bero på, att någon del af radiumhalten gått förlorad genom naturliga urlakningsprocesser. Slutprodukterna af den radioaktiva omvandlingen (helium och efter all sannolikhet bly) stå tydligen icke i någon bestämd kvantitativ jämvikt med öfriga leder i serien, emedan deras omvandlingshastighet får antas = 0. De måste med andra ord hopa sig under tidernas lopp. Det är därför, som Strutt m. fl. genom att bestämma heliumhalten i olika radioaktiva mineral kunnat beräkna deras geologiska ålder (se Radium, sp. 878). Och på grund af proportionen mellan bly och uran i bergarter har engelsmannen Holmes sökt uppgöra en tidräkning för de geologiska perioderna. Så t. ex. beräknar han för de äldsta eruptiva bergarterna på jorden en ålder af 1,500 mill. år. Tydligtvis kan en någorlunda kraftig radioaktivitet väntas endast hos sådana mineral, som hålla något eller några af de radioaktiva "urelementen" i större mängd, och det är också sådana man i allmänhet använder för framställande af radium, polonium, mesotorium m. fl. hithörande grundämnen. Nedanstående förteckning anger några af de viktigaste bland ifrågavarande mineral. En fullständigare tabell häröfver finnes i nedan anförda arbete af Gockel, sid. 40--41. A. Uranmineral. Pechblände (se d. o.). Afarter af pechblände äro de i Norge anträffade mineralen cleveit och bröggerit. Ett annat viktigt uranmineral är carnotit, som utgöres af urankaliumvanadat; det har hufvudsakligen anträffats i Colorado och Utah i Förenta staterna. Därjämte innehålla nästan alla toriummineral samt några mineral med sällsynta jordmetaller (se nedan B och C) äfven mer eller mindre uran. Så t. ex. finns i torianit vanligen 10--20 proc. uranoxid. B. Toriummineral. Så godt som alla i handeln förekommande toriumföreningar (t. ex. det till glödljus, se d. o., använda nitratet) framställas ur mineralet monazit (se d. o.), som är ett fosfat af de sällsynta jordmetallerna cer, lantan, praseodym och neodym med växlande mängder af torium. Ur affall efter mineralets bearbetning på toriumföreningar framställas starkt radioaktiva mesotoriumpreparat. Torit och orangit utgöras hufvudsakligen af toriumortosilikat, men förekomma så sparsamt (mest i Norge), att de icke ha någon teknisk betydelse. Viktigare är däremot den ofvannämnda, på Ceylon förekommande torianiten, en förening mellan uran- och toriumoxid, (ThU)O2. C. Af mineral innehållande sällsynta jordmetaller finnes ett mycket stort antal, hvilka dock sällan anträffas i större kvantiteter. Åtskilliga sådana förekomma äfven i Sverige, t. ex. vid Ytterby i Stockholms skärgård, i trakten af Falun m. fl. ställen. Viktigast äro: 1) gadolinit, ortit och cerit, som bestå af silikater; 2) monazit (se ofvan B.) af fosfater samt 3) fergusonit, samarskit och euxenit af niob-, tantal- och titansyrade salter. Mineral, som hålla sällsynta jordmetaller, äro vanligen äfven mer eller mindre toriumhaltiga. Berg- och jordarters aktivitet. Ehuru de vanliga bergartbildande mineralen, såsom kvarts, fältspat, hornblände, granat, olivin, oftast äro inaktiva, och ehuru starkt radioaktiva mineral, såsom de nyss anförda, sällan kunna direkt påvisas som bergartsbeståndsdelar, ha likväl utförliga undersökningar af Strutt, Eve och Jolly m. fl. ådagalagt, att de allra flesta berg- och jordarter besitta en påvisbar, om än ringa radioaktivitet. Denna sammanhänger därmed, att de vanliga bergarterna, synnerligast kiselsyrerika, eruptiva sådana, t. ex. graniter och porfyrer, vid särskildt ingående undersökningar kunna visas innehålla små spår af torium, uran eller sällsynta jordmetaller; och vid bergarternas förvittring kunna naturligtvis dessa beståndsdelar under gynnsamma omständigheter stanna kvar olösta och sålunda i de bildade jordarterna framkalla en större eller mindre radioaktivitet. En följd af radioaktiviteten i berg- och jordarter blir sedan, att genomsipprande vatten i sin ordning visar sig aktivt (se Radioaktivt vatten). Å andra sidan kunna de radioaktiva substanserna i jordskorpan betraktas som naturens viktigaste elektricitetskällor, genom hvilkas verksamhet man såsom Elster och Geitel samt Ebert visat, kan förklara de elektriska laddningarna i jordytan och atmosfären. Gockel sammanfattar på följande sätt resultatet af alla intill 1914 utförda undersökningar öfver radioaktiviteten i berg- och jordarter: 1) Radiumhalten i bergarter uppgår till högst några milliondels mg. för kilogram bergart (= billiondelar). Toriumhalten däremot är i medeltal 10 mill. ggr större, d. v. s. några cg. för kg. Då toriums aktivitet, d. v. s. intensiteten af dess strålning, är i samma proportion mindre än radiums, så bidraga bägge de nämnda grundämnena ungefär lika mycket till bergarternas aktivitet. 2)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free