att det finnes lika mycket af hvardera slaget. Den experimentellt bestämda atomvikten på bly är 207,1. Uranblys (radium G) teoretiska atomvikt ha vi förut funnit vara 206 (radiums atomvikt - 5 α-partiklar), toriumblys lika med 208 (toriums atomvikt - 6 α-partiklar). Medeltalet är 207, hvilket är en rätt god öfverensstämmelse med det experimentellt funna värdet. -- Helt nyligen har Fajans ur toriumfritt uranmaterial lyckats erhålla ett bly med atomvikten 206,6 och Boltwood ur ren uranit ett bly med atomvikten 206,35, således en atomvikt betydligt lägre än det vanliga blyets. Å andra sidan synes Soddy ur torit ha lyckats framställa ett bly med atomvikten 208,3. I. B. Radioaktiva mineral och bergarter, kem. och geol. Grundämnena uran och torium utgöra moder-substanser eller "urelement" för hvar sin serie af radioaktiva grundämnen (se d. o.), hvarjämte sällsynta jordmetaller (se d. o.), synnerligast lantan, åtföljas af en tredje serie dylika element (aktiniumserien). Häraf följer, att alla mineral, som innehålla något eller några af ämnena uran, torium eller sällsynta jordmetaller, måste vara i större eller mindre grad radioaktiva och innehålla bestämda mängder af urelementets sönderfallsprodukter. Den af Rutherford uppställda desintegrations- eller sönderdelningsteorien (se Radioaktivitet, sp. 872) fordrar nämligen, att i hvarje system, innehållande en radioaktiv modersubstans, efter någon tid ett sådant jämviktstillstånd mellan de olika sönderfallsprodukterna måste utbildas, att för hvart dylikt ämne nybildning och sönderdelning jämnt motväga hvarandra. På följande sätt har man sökt göra sig en åskådlig bild af dylika jämviktstillstånds uppkomst. Man jämför hvar och en af de radioaktiva serierna med ett system af vattenreservoarer, alla af samma genomskärning, men af olika höjd, förbundna med hvarandra medelst kapillärrör af olika vidd; systemet spisas med ett konstant tillflöde på sådant sätt, att vattnet från bottnen af hvar reservoar flyter in upptill i nästa reservoar o. s. v. Det konstanta tillflödet i första reservoaren representerar här bildningen af urelementets första sönderfallsprodukt, som äfven för långa tidrymder kan antas ske med konstant hastighet; ty då urelementets "lifstid" får räknas i tusentals årmillioner, blir en minskning i dess mängd märkbar först efter mycket lång tid, d. v. s. tillflödet af första sönderfallsprodukten kan antas konstant. Tillflödet från någon af de andra reservoarerna till den därnäst i ordningen följande representerar nu den absoluta mängd af ett visst radioaktivt element, som omvandlas i det därnäst följande o. s. v. Reservoarer med trånga aflopp representera alltså mera långlifvade element, sålunda att afloppets vidd tänkes omvändt proportionellt mot omvandlingshastigheten. I en dylik reservoar måste alltså vattnet samla sig och stiga, ända till dess att, vid en viss tryckhöjd, de på samma tid till- och afflutna vattenmängderna bli lika; och efter någon tid måste ett motsvarande jämviktstillstånd ha utbildats i alla reservoarerna, så att vattenmängden, d. v. s. tryckhöjden i hvar reservoar, blifvit omvändt proportionell mot afloppsrörets genomsläppningsförmåga. På samma sätt måste nu i ett radioaktivt mineral, i fall omvandlingsprodukterna hopa sig däri och