;883 Radiumbehandling ha på senaste år meyoifeonwwsalterna kommit till allmänt bruk, i synnerhet i Tyskland. De ha ungefär samma verkan som radiumsalterna, men en ofantligt mycket kortare lifstid. Radiofortera-piens hittills förnämsta användningsområde är vissa .svulstformer, såväl godartade som elakartade (kräftsvulster). Denna behandling grundar sig på vissa :svulstcellers jämförelsevis stora "radiosensibilitet". Vid tillräcklig dos åstadkommer radiumstrålningen först en ansvällning och sedan ett sönderfall af svulstcellernas kärnor och protoplasma. Därefter sker en resorption eller en afstötning af cellresterna under bildning af en ärrväfnad från den normala stödjesubstansen. Under gynnsamma omständigheter sker denna restitution gradvis och med en nästan omärklig ersättning af svulstväfnåden med normal väfnad. Vid andra fall sker däremot .svulstförstöringen genom ett hastigare sönderfall, Fig. 3. Fig. 4=. :Fig. 3 o. 4. Blyhylsor (med sina lock bredvid), afsedda som filter för l radiumtub (fig. 3) eller för flera sådana (fig- 4). då det bildas ofta svårläkta hålor och ytdefekter. Fig. 5 och 6 visa en patient, på hvilken man mycket vackert kunnat iakttaga såväl den filtrerade radiumstrålningens elektiva verkan på kräftsvulsten som den underbara läkningen vid svulstens försvinnande. Kräftsvulsten, som alldeles täckte ögat, har genom några radiumbehandlingar bragts att försvinna, utan att ögat lidit någon skada, och på det förstörda undre ögonlockets plats har ett hudveck bildat sig, delvis ersättande detsamma. I 4 år har mannen sedan varit utan recidiv. Hudkräfta i ansiktet är i regel ett mycket tacksamt föremål för radiumbehandling. Dess fördel framför ett kirurgiskt ingrepp vid denna svulstform är framför allt den betydligt vackrare ärrbildningen. Vid hastigt och på djupet växande kräfta i ansikts-huden är emellertid operation att föredraga. Vid de icke operabla formerna af denna svulstart kan radiumbehandlingen eller en kombinerad radium-röntgenbehandling ej sällan åstadkomma storverk. Fig. 7 och 8 visa, att radiumbehandling äfven vid mycket utbredda former af ansiktskräfta kan ha .en utmärkt verkan. Men så egendomligt är det, att doser (per ytenhet), som kunna bringa så stora svulster att försvinna, vid andra tillfällen icke förmå rubba äfven helt små hudtumörer i deras tillväxt. Vid ytliga fall af läppkräfta är radium lika verksamt som vid kräfta i ansiktshuden och lämnar kosmetiskt synnerligen vackra resultat, men liksom vid ansiktskräftan böra äfven här alla mera elakartade former ovillkorligen i första hand falla under kirurgisk behandling. Fig. 9 och 10 visa emellertid, hurusom äfven vid denna kräftform framskridna, inoperabla, fall kunna af radiumbehandlingen ha väsentlig nytta. Vid kräfta i slemhinnorna eller i organ, belägna under huden, träder operationen så godt som alltid afgjordt i första rummet, om den på grund af patientens befinnande i öfrigt kan utföras. Men vid recidiv efter operation eller vid ej alltför utbredda svulster, som icke kunna opereras, kan radiumbehandlingen, ofta i kombination med röntgenbehandling, i många fall göra synnerligen stor nytta. Vid lifmoderkräfta ha glädjande resultat vunnits med radium. Betydande förbättringar kunna vinnas äfven vid inoperabla fall, och ej så få patienter ha för lång tid alldeles befriats från sina obehag. Om varaktig läkning kan vinnas, är ännu för tidigt att säkert afgöra. Äfven vid denna svulstform torde emellertid fortfarande operation vara att i första hand tillråda. Vid åtskilliga fall af inoperabla sarkom ("blodkräfta", "köttkräfta") har radiumbehandliugen en utmärkt verkan. Ett universalmedel mot kräfta är radium icke och kan säkert ej heller med nuvarande teknik bli det, beroende därpå, att dess verkan är lokal, sträckande sig inom ett område af några cm., under det att kräftan i ett visst stadium blir utbredd inom större områden af kroppen. Men kräftbehandlingen med radium är redan säkert befäst inom medicinen och kan för närvarande icke undvaras i en rationell svulstterapi. I "djupterapien" med röntgenljus, som har en likartad verkan, har den sin förnämsta konkurrent och på samma gång sin bästa komplettering vid den icke operativa svulstbehandlingen. Vid många godartade svulstbildningar är radioforterapien af enastående betydelse. Därvid är främst att märka vissa former af kärlsvulster, bildande högröda, mycket vanprydande upphöjningar på huden, svårtillgängliga för all annan terapi. Fig. 11 visar en sådan svulst hos en ettårig flicka. Denna svulst var blåröd och sträckte sig från kinden ända ned på halsen. Genom radiumbehandling är svulsten bragt att alldeles försvinna, och nu, då patienten är 5 år, kan man endast genom antydan till en blekare hudfärg ana, hvar svulsten har setat (se fig. 12). - Vid de ytliga "eldsmärkena" är det däremot med nuvarande teknik särdeles svårt att med radium nå vackra resultat. Vid vårtor är radium, riktigt brukadt, ett värdefullt och bekvämt behandlingsmedel, särskildt vid de ofta mycket besvärliga djupa vårtorna på fotsulan. Så kallade fceZotdbildningar (en art af bind-väfssvulster) kunna äfven läkas med radiumbehandling i många fall, där annan behandling är i hög grad otacksam. Vid vissa former af hudtuberkulos och desslikes som hjälpbehandling vid Finsen- och Röntgenbehandling af lupus är radioforbehand-lingen af värde. Slutligen har denna behandling