.897 Radyn-Radziwill med undantag af musslorna förekommande organ, som utgöres af en kitintänder bärande skifva, me--delst hvilken födan söndermales; skifvan bekläder en i svalget belägen upphöjning, som benämnes tunga. L~e- Radyn (po. Radzyń), kretsstad, 50 km. s. ö. om Siedlce. 5,937 inv. (1897). K. tillhörde förr familjen Czartoryski. J. F. N. Radzieio'wski, Michal Stefan, polsk prelat och statsman, f. 15 okt. 1641, enligt annan uppgift 1645, d. 13 okt. 1705 i Danzig, var son till polske kronunderkansleren, ränksmidaren H i e r o-nim R., som stod i mycket nära förbindelser med svenska regeringen under Kristinas och i synnerl.et under Karl X Gustafs dagar samt var en af dem, som ifrigast eggade den senare till krig emot Polen. Michal Stefan R. avancerade raskt på den kyrkliga banan samt blef ärkebiskop af Gnesen, polska kyrkans primas och kardinal. 1687 blef han senatens .ordförande. Yid konung Johan Sobieskis död (1696) vardt han rikets "interrex". När ny konung skulle Täljas, arbetade R. för Ludvig XIV:s frändes, prinsens af Conti kandidatur, men kurfurst August II af Sachsen afgick med segern vid valet. Till utseendet försonade R. sig med August, men efter .dennes misslyckade anslag emot svenska Livland (1700) och svenskarnas anmarsch, började han närma sig dessa, mindre för att gynna Karl XILs politik än för att ha en tygel på August. Vid de sammanträden, som R. i maj och juni 1702 "hade med Karl och Piper i Warschau, och äfven långt efteråt motsatte han sig planen om Augusts afsättning. Han ställde visserligen i utsikt Augusts afsättning, om denne skulle svika de nya löften (om inskränkning i dennes makt) man ämnade påtvinga honom, men samtidigt påyrkade han, att -svenska hären skulle overksam afbida denna statsrättsliga frågas lösning. Kardinalens fredsstiftår-roll ådrog honom misstro från båda hållen. August lät indrifva tvångsgärder från R:s gods, och på riksdagen i Lublin sommaren 1703 ropade Augusts anhängare, att R., som under våren ifrigt fortsatt .sina förhandlingar, vore en förrädare och borde afsättas. Men R. infann sig vid riksdagen, af väpnade misstankarna genom att bedyra sin oskuld samt gå trohetsed till konungen och riket. Dagen .därpå ödmjukade han sig under tårar för konungen, men bemöttes med hårdhet, och sedan dess Tar förhållandet emellan dem brutet för alltid. R. Inträdde nu den af Stör-Polens adel på sommaren 1703 bildade konfederationen emot August, och i jan. 1704 sammankallade han till Warschau en generalkonfederation iör hela riket, hvilken skulle .sluta fred med svenskarna. Denna församling, som Icom att bestå hufvudsakligen af adeln endast från vojvodskapen Posen och Kalisz, förklarade 6 febr. konung August afsatt, och därefter genomdref R. under svensk påtryckning, att afsättningsbeslutet Tryckt den 25/5 15 kungjordes (april) och att dag för nytt konungaval (9 juni) utsattes. En församling i Sandomierz af den August trogna adeln i Lill-Polen och Litauen förklarade (i maj) R. afsatt och hans gods förverkade. August lät ock omedelbart sina trupper hemsöka kardinalens gods. R:s plan att få prinsen af Conti till konung strandade emot Karls bestämda vilja. Det var då, som han, för att vinna tid och under påverkan af Arvid Horn, framställde ett förslag, upptagande tre infödda polska män, kronfältherren Lubomirski, Litauens kansler furst Radziwill och StanislausLeszczynski. Af dessa gynnade R. i det längsta Lubomirski, och genom allehanda ränker uppsköt han valdagen (till 2 juli), höll sig på denna undan, gaf först efteråt sitt godkännande af valet och undandrog sig att medverka vid Stanislaus' kröning. R:s tvetydiga, af-vaktande politik gjorde Karl XII alltmera kallsinnig emot honom. Endast kardinalens frånfälle hindrade öppen brytning dem emellan. (V. S-g.) Radzionkau, by i preussiska reg.-omr. Oppeln (Schlesien). 10,272 inv. (1910). Stenkolsgrufva, järngrufva, zinkhytta, svafvelsyrefabrik m. m. J. F. N. Radziwiłł [tyskt uttal ra'dsivill, polskt radsi'vil], berömd polsk adelsätt från Litauen, där Mikołaj R. antog kristendomen samtidigt med Jagiello (1386). Hans son Mikołaj, kansler af Litauen, hade tre söner (Mikołaj, Jerzy och Jan; se nedan), som bildade tre grenar af släkten. Mikołaj III, d. 1540, gynnade kraftigt den polsk-litauiska unionen och upphöjdes af kejsar Maximilian i furstlig värdighet. Denna gren utslocknade på manliga linjen 1542. Jerzy, storhetman af Litauen, d. 1541, grundlade linjen R. af Birsen och Dubienki. Hans dotter Barbara blef gift med konung Sigismund August. Hans son Mikołaj (IV), d. 1584, storhetman och kansler af Litauen, upphöjdes 1547 i furstestånd, öfvergick 1564 till kalvinismen och slog ryssarna under Sjujskij 1578. Dennes son Krysztof, d. 1603, besegrade svenskarna vid Kokenhusen. Dennes sonson Bogusław, d. 1669, trädde 1656 i preussisk tjänst och blef 1657 ståthållare i Ostpreussen. Med honom utslocknade denna gren, som utmärkte sig genom rikedom och sin nitälskan för protestantismen. Jan, d. 1542, grundlade den omätligt rika, ännu existerande grenen R. af Nieświcz och Olyka med stora besittningar i Ryssland och Preussen. Bland hans efterkommande märkes Mikołaj (VI), f. 1515, d. 1565. Han fick furstlig värdighet 1547 och ryckte 1552 Livland från Tyska orden. Han öfvergick 1553 till kalvinismen och lät på egen bekostnad 1563 trycka en i reformert anda verkställd öfversättning af bibeln. Hans dotter Kristyna blef gift med Jan Zamojski, och hans son Jerzy, d. 1600, biskop af Krakau och Vilna, återgick till katolicismen. -- Albrecht Stanisław, f. 1595, d. 1656, kansler af Litauen, skref De rebus Sigismundi III, Epitome rerum gestarum in regno Poloniæ regnantibus Sigismondo III et Vladislao IV, tr. i polsk öfv. 1839--48 under titeln "Pamiet niki" (memoarer). Anton Henryk, f. 1775, d. 1833, gift med prinsessan Luise af Preussen och ståthållare i Posen, komponerade musik till Goethes "Faust". Hans dotter Elise, f. 1803, d. 1834, var prins (sedermera konung) Vilhelms 22 b. 29