- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
895-896

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radom - Radomysl - Radoslavov, Vasilij - Radoszkowice - Radotera - Radowitz, 1. Joseph Maria von - Radowitz, 2. Joseph Maria von - Radrensare - Radsådd - Radula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med bördig jord, i s. bergigt och till stor del skogbevuxet, med betydande järnmalmstillgångar. Hufvudnäring är jordbruk. Jämte järnverk och maskinverkstäder finnas garfverier, kvarnar, sockerbruk och brännerier. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, vid Weichsels biflod Radomka l. Mleczna. 49,194 inv. (1910), hvaraf nära hälften judar. R. är en af de bäst byggda provinsstäderna i Polen. Den nuv. staden (det s. k. Nya R.) anlades af Kasimir den store (1333--70). 1613--1766 var den säte för Polens räkningekammare. 1767 bildade ryske ministern i Polen Repnin af dissidenter från de polsk-preussiska och litauiska provinserna samt andra med regeringen missnöjda en generalkonfederation i R., till hvars öfverhufvud valdes furst Karol Radziwiłł och som på den följande konfederationsriksdagen i Warschau s. å. genomdref dissidenternas likställighet med katolikerna, men förhindrade hvarje politisk reform. 1 o. 2. (J. F. N.) Radomysl, kretsstad i ryska guv. Kiev, vid Teterev. 11,154 inv. (1897). Handel med trävaror och spannmål. J. F. N. Radoslavov, Vasilij, bulgarisk politiker, f. 1854, invaldes 1883 i riksdagen, var 1884—86 justitieminister under Karavelov och under mellanregeringen 1886—87 ministerpresident. Efter Ferdinands tronbestigning blef han ledare af det liberala, anti-ryska partiet och bekämpade Stambolov. Efter dennes fall blef han åter justitieminister (1894) och 1899 inrikesminister i ministären Grekov. 1901 måste han afgå och dömdes af domstolen till några månaders fängelse "för egenmäktiga och för staten skadliga aftal med ett järnvägsbolag". Sedan juli 1913 är han åter ministerpresident samt inrikes- och utrikesminister. Under märket Ljuljakov utgaf han 1891 en diktsamling, Pěsni i stichotvorenija. A—d J. Radoszkowice [-åʃkåvi'tse], småstad i ryska guv. Vilna, 50 km. från Minsk. Där hade Karl XII sitt högkvarter 17 mars--6 juni 1708. Radotera (fr. radoter, af prefixet re, ra, om igen, och eng. dote, vara som barn på nytt), tala meningslöst, utan sammanhang, prata galenskaper, jollra, skräfla. — Radotage [-tāʃ], radoterī, tokprat, pladder, snack. — Radotör, pratmakare, svamlare.

illustration placeholder

Radowitz. 1. Joseph Maria von R., preussisk general och statsman, f. 6 febr. 1797, d. 25 dec. 1853, tillhörde en från Ungern på 1700-talet till Tyskland inflyttad katolsk adelssläkt. Han trädde 1814 i kurhessisk och 1823 i preussisk militärtjänst, där han 1830 utnämndes till chef för artilleriets generalstab. Vid sidan af sin militära verksamhet hade R. utpräglade politiska, religiösa och litterära intressen. Han uppträdde som författare i olika ämnen och behandlade i "Berliner politisches wochenblatt" utrikespolitiska frågor. Till dåv. kronprinsen, sedermera konung Fredrik Vilhelm IV, trädde han redan 1824 i ett intimt vänskapsförhållande; äfven efter dennes tronbestigning (1840) hörde R., ehuru icke minister (han var sedan 1836 Preussens militärfullmäktige vid förbundsdagen), till hans förtrogna rådgifvare. R. delade konungens religiöst mystiska uppfattning af konungadömet (han var själf katolik), men var tillika lifligt öfvertygad om nödvändigheten för Preussen att söka anslutning hos den nationella rörelsen i Tyskland och därmed bli bärare af den tyska enhetstanken; han sökte påverka konungen i denna riktning. I ett berömdt memorial af 20 nov. 1847 framlade han för denne sitt program för förbundsförfattningens reformering under Preussens ledning; han vann konungens bifall och sändes till Wien för att förhandla på den föreslagna grundvalen. Men förhandlingarna afklipptes genom revolutionerna i Wien och Berlin, och R. lämnade statstjänsten 1848. Vald till medlem af Frankfurtparlamentet s. å., blef han där ledare för yttersta högern. I april 1849 kallades han af konungen till Berlin. Utan att inträda i ministären blef R. nu för en tid den verklige ledaren af Preussens politik; hans arbete gick närmast ut på att genom öfverenskommelser med de tyska regeringarna förbereda en omgestaltning af förbundet ("unionspolitiken"). Det motstånd, som R:s politik mötte ej minst från Österrike, och de upprepade misslyckanden, som den rönte, minskade bland de preussiske statsmännen förtroendet till hans planer. Men konungen ville trots detta ej låta honom träda tillbaka; 26 sept. 1850 öfvertog R. också formellt utrikesministeriet. R. ansåg, att Preussen borde intaga en fast hållning emot Österrike och i nödfall upptaga strid med denna makt. Men ministärens flertal var för eftergifvenhet. R. begärde då och erhöll afsked (nov. s. å.); hans efterträdare uppgaf h. o. h. unionsplanerna. Hans politik hade i allo misslyckats; först Bismarck bragte hans framsynta tankar till förverkligande. — R:s Gesammelte schriften utkommo 1852—53 i 5 bd. Litt.: Hassel, "J. M. v. R. 1797—1848" (1905), och Meinecke, "R. und die deutsche revolution" (1913, forts. af föregående). 2. Joseph Maria von R., den föregåendes son, preussisk diplomat, f. 19 maj 1839 i Frankfurt a. M., d. 15 jan. 1912 i Berlin, inträdde 1860 på diplomatbanan, deltog 1866 som stabsofficer i kriget mot Österrike, blef 1869 Nordtyska förbundets generalkonsul i Bukarest och 1872 tysk chargé d'affaires i Konstantinopel samt var 1873—82 tyskt sändebud i Aten, 1882—92 ambassadör i Konstantinopel och 1892—1909 ambassadör i Madrid. Sistnämnda år drog han sig tillbaka till privatlifvet. I Konstantinopel grundlade R. det tyska inflytandet, främjade tysk affärsverksamhet i Mindre Asien och medverkade framgångsrikt till tyska officerares anställning som instruktörer i turkiska armén. 1905—06 var han Tysklands förste delegerade på Algeciraskonferensen, men lyckades där endast mycket ofullständigt göra de tyska synpunkterna gällande. 1. N. H—tz. 2. V. S—g. Radrensare, landtbr., dets. som hästhacka (se Hacka). Radsådd, landtbr. Se Sådd. Radula, zool., är ett hos alla blötdjur (se d. o.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free