901 Raeder-Raffaelli 902 hufvudman. K. målade porträtt i en sträng stil, som ju äldre han vardt alltmera vann i fasthet och mäktighet, i kraftfull modellering och äfven i harmonisk färghållning. Ypperst kanske i sina bilder af äldre män, har han äfven utfört utsökta dam- och barnporträtt. Han är utmärkt representerad i Nationalgal-leriet i Edinburgh och museet i Glasgow. Bland hans främsta arbeten i den förstnämnda samlingen äro hans själf por trätt, lord New-ton och major Clunes, stående bredvid sin häst; i Glasgow märkes sir John Sinclair (helfigur) m. fl. Arbeten af R. finnas äfven i Londons National gal-lery och National portrait gallery, i Louvre (tre målningar, som dock ej anses vara fullt säkra verk af R.), Dresdengalleriet, Kaiser-Friedrich-museet i Berlin, Köpenhamns konstmuseum m. fl. samlingar. Jfr monografier af \V. Raeburn Andrew (1894), W. Armstrong (1901) och E. Pinnington (1904). G-gN. Raeder. Se under R ä-. Raetia. Se Rätien. Raetoromanska. Se Rätoromanska språket. Raf, dansk-skånsk benämning på bärnsten. Raf., vid latinska djurnamn förkortning för C. S. Rafinesque-Schmaltz (se d. o. och jfr Ra f i n.). Ra'fael är enligt Tobias bok (12: 15) en af de 7 ärkeänglar, som stå inför Guds tron (jfr Uppb. 8: 2). Hans uppgift är att bära fram de troendes böner till Gud (Tob. 3: 25[16]); enligt den senare judendomen behöfdes nämligen en sådan medlare, då Gud icke ansågs omedelbart kunna taga emot de sinas böner. Vidare framställes R. som en skyddsängel för den unge Tobias, i förhållande till hvilken han uppträder som en vanlig människa med namnet Azarias ("Gud hjälper") -, ehuru detta säges bero på en synvilla (Tob. 12: 19). Slutligen bringar R. enligt samma boks framställning läkedom för människors sjukdomar; han befriade den unga Sara från demonen Asmodeus och lämnade den unge Tobias ett läkemedel, som åter-gaf den gamle fadern hans syn. I den etiopiska Henochsboken (kap. 10) få R. och andra änglar Guds uppdrag att straffa de fallne änglarna. E. S-e. Ra;fael, italiensk konstnär. Se S a n t i. Ra'fael, pseudonym för Fahlstedt, Amalia V. (se d. o.). Rafaélisk, idealskön och mildt harmonisk som Rafael Santis ihålningar. Ra'faels bibel, populär benämning på de under Rafaels ledning utförda 52 små takmålningarna med bibliska ämnen i en af Vatikanens loggier. Se Lo ggia. Rafaels kartonger. Se Kartong 4. Ra^aels-porslin, en oegentlig, numera ej bruklig benämning på italiensk 1500-talsfajans, s. k. majolika, prydd med målningar efter motiv hämtade från Rafael eller hans skola, särskildt från de kopparstickare, som arbetade efter honom. Man trodde förr, att teckningarna lämnats direkt af Rafael, och fasthöll ej heller skillnaden mellan fajans och porslin. Rafé (af grek. ra/e, söm) 1. Nafvelstrimma, bot., en upphöjd linje eller långsträckt teckning på fröskalet, hvilken sammanbinder nafveln och cha-laza, uppkommen af frösträngens partiella samman-växning med fröskalet. G. L-m. Raff, Joseph Joachim, schweizisk-tysk tonsättare, f. 27 maj 1822 i Lachen vid Zürichsjön, d 24 juni 1882 i Frankfurt a. M., var först skollärare, men hängaf sig från 1843 åt musiken, därvid uppmuntrad af Mendelssohn. Under stora försakelser fullkomnade han småningom på egen hand sin musikaliska bildning och j följde 1850 Liszt till l Weimar, som då blef hufvudhärden för den "nytyska" musikriktningen. R. sällade sig till förkämparna för denna riktning och blef medarbetare i "Neue zeitschrift fur musik". Från 1856 verkade han i Wiesbaden som eftersökt pianolärare och oförtrutet skapande tonsättare, tills han 1877 kallades till föreståndare för Hochska konservatoriet i Frankfurt a. M. - R. ansågs på 1860-80-talen i Tyskland som en af nyare tidens förnämsta kompositörer, ett omdöme, som kan vara riktigt i betraktande af hans betydande fruktsamhet och otroliga lätthet att skrifva äfven i de svåraste former, men däremot knappast i betraktande af totalvärdet af hans många arbeten (öfver 200 opustal), hvaribland mästerverk stå vid sidan af banaliteter. Hans melodiska be-gåfning, tekniska skicklighet, energi och förmåga af populär hållning midt under lärdomen förtjäna allt beröm; men han saknar ofta inspiration och blir då formalistisk, långdragen eller vulgär. R:s musik är eklektisk, röjande intryck både från efterklassicismen och från nytyska skolan. I symfonisk väg var han den närmaste fortsättaren af Berlioz' och Liszts programmusik. Högst ställes hans instrumentalmusik: 11 symfonier, bland dem An das vaterland (prisbelönt 1863), Im walde (1869) och Lenore (hans två bästa verk) samt fyra med namn efter årstiderna, 4 orkestersviter, 9 uvertyrer m. m. för orkester, konserter för olika instrument, 8 stråkkvartetter, 4 pianotrior, 5 violinsonater, en stor mängd pianosaker o. s. v. Af hans operor uppfördes Alfred (1851 i Weimar), Bernhard von Weimar (1858) och Dame Kobold (1870); flera operor finnas i manuskript. Af större körverk skref han Morgenlied, Die tageszeiten, oratoriet Weltende, gericht} neue welt m. m., äfvensom en mängd mindre en- och flerstämmiga sånger. R. var en man med djup och omfattande bildning. Jfr R. Gandolfi, "Le musiche di G. Raff" (1904). A. L. (E. F-t.) Raffaelli, Jean Francois, fransk målare, f. 20 april 1850 i Paris, måste försörja sig själf alltifrån 14-årsåldern, sjöng i kyrkor, uppträdde under ett antaget namn på Théåtre lyrique i små roller och gaf lektioner, samtidigt som han själf