utlöpare från Vindhyabergen omsluten högslätt med i allmänhet bördig jord och med stora järnmalmsförekomster. Hufvudsädet är ris. -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt. 35,335 inv. (1911). En statens högre skola samt det 1894 från Jabalpur ditflyttade Raikumar college för indiska furstesöner. Rais, Karel, tjechisk författare, f. 1859, rektor vid en flickskola i Prag, debuterade 1881 med diktsamlingen Prvni kvétij (Förstlingsblommor) och egnade sig i början företrädesvis åt ungdomslitteraturen och bearbetning af folkliga sägner: Ceské pohddny o Kristu Pdnu (1884, Bömiska sagor om Herren Jesus), Povidky ze starych hradu (1888, Berättelser från gamla borgar), Listy z ceské kro-niky (Blad ur bömiska krönikan) m. fl. Sedermera har han försökt sig på den realistiska nutidsskildringen i en mängd romaner och noveller, samtliga med bömiska motiv. Bland hans mer bemärkta arbeten räknas romanerna Vyminkåfi (1891, Undantagshjon), Zapadli vlastenci (1894, Förfallna landsmän), Pantata Bezouzek (1894) och Kalibuv zlocin (1895, Kalibas förbrytelse; tysk öfv. 1905). Hans .stil är ofta naivt sentimental, och det ligger något entonigt öfver hans vemodigt resignerade tidsskildringar, som sakna psykologiskt djup och modern social halt. A-d J- Raisduoddar-hallde, en 1,294 m. hög fjällsträcka i Nordreisens härad, Tromsö amt, Norge, bildar afslutningen på amtets högfjäll och är en dyster stenöken af gabbro, öfver hvars topp riksgränsen mot Finland (röset n:r 304) går. K. V. H. Raison [rasa/], fr. Se Reson. Raison d etre [räså dätr], fr., skäl för tillvaro, utan hvilket någon eller något ej kunde anses ha rätt att existera; tillvarorätt. Raison sociaie [rasa7 såsia'1], fr. Se Firma. Rais-uli (Raisuli), Mulei Ahmed el-, marokkansk krigarhöfding, f. omkr. 1865, gjorde sig först bekant genom röfvarbedrifter i trakten af Tanger, där han 1903 bortförde Times' korrespondent Harris och 1904 amerikanen lon Perdicaris. Den sistnämnde lössläpptes först sedan franska polistrupper från Alger landsatts i Tanger och ma-rokkanska regeringen betalat R. en betydande lösesumma samt bl. a. utfäst sig att hemförlofva sina trupper i närheten af Tanger. R. lyckades bli erkänd som höfding öfver stammarna i Tangers omnejd och var en tid allenarådande där, reside-rande i sin fasta borg vid byn Zinat. 1907 intogs denna af sultanens trupper, men kort därpå tillfångatog R. förrädiskt sultanens militäre rådgifvare, engelsmannen sir Harry Maclean, hvilken först i febr. 1908 återfick friheten mot det att strafflöshet och en dryg lösepenning (20,000 pd st.) tillerkändes R. Under de följande årens allmänna anarki i Marokko steg R:s makt ytterligare, men den sjönk sedermera ånyo i samband med, att fransmännen militärt ockuperade allt större områden i Marokko och ställde hela sultanatet under franskt protektorat (1912). R. bibehöll emellertid en stor del af sitt lokala inflytande, och under kriget 1914-15 har hans namn flera gånger nämnts i samband med härnadståg af beduiner i trakten af Tanger. V. S-g. Raja. 1. (Ofta i utländsk pluralform rajas, turk. riʿājā, af arab. raʿājā, plur. af raʿijje, hjord), benämning på Turkiets icke-muhammedanska undersåtar. Dit höra således slaver, greker, armenier, judar, kristna araber (i Syrien) m. fl., men ej i Levanten bosatta européer, hvilka stå under sina konsulers beskydd. -- 2. (Rādja, sanskr., "konung"), titel för infödd regerande indisk furste. Furstar af särskildt hög rang bära ofta titeln maharaja ("storkonung"), i vissa trakter maharao. Titeln raja förlänas stundom af angloindiska regeringen åt äfven andra hinduer än regerande furstar, ibland som ärftlig utmärkelse. Några furstar af fordom suveräna hus ha ock fått behålla den. Raja, zool. Se Rockor. Rajacekhara, ind. litt., namn på flera indiska skalder, bland hvilka mest bekant är den R., som på 900-talet lefde vid hofvet i Känyakubjä (Ka-nauj) som rådgifvare åt kung Mahendrapäla. Af hans verk äro hittills som bevarade kända fyra dramer: Kar puraman j ar l (helt och hållet på prakrit), utg. med eng. öfv. af Konow och Lanman (i "Harvard oriental series" IV, 2; 1901); Viddhacäla bhanjikä (utg. i Indien 1883-86); Bäla-rämäyana (utg. 1869, 1884); Bäla-bhärata (utg. af Cappeller, 1885). Jfr Lévi, "Théåtre indien" (1890), och Konow, "Essay ön R:s lif e and writings" (i ofvannämnda upplaga af Karpuramanjarl). K. F. J. Räjagrha (sanskr.; päli Räjagaha, eg. "kungaboning") var på Buddhas tid hufvudstaden i Ma-gadha-landet, buddismens (och jainismens) ursprungsland. Det låg s. om Ganges, motsvarande det nuvarande Rajgir. Det var i närheten af R., som Buddha erhöll sin uppenbarelse (sambodhi), och det förekommer ofta i de buddistiska skrifterna som en af de orter Buddha regelbundet besökte under sina vandringar. Det första buddistiska konsiliet skall också strax efter Buddhas död (477 f. Kr.) ha hållits i R. Där skola således de båda hufvuddelarna af den buddistiska kanon Vinaya-och Sutta-pitaka ha samlats och till sitt hufvud-innehåll konstituerats. K- F. J. Rajajoki [-jåki]. Se Systerbäck. Rajalin. 1. Tomas (von) R., sjömilitär, f. 1673 i Finland, d. 4 sept. 1741, tjänstgjorde några år som kofferdi-sjöman på Östersjön och Nordsjön, öfvergick sedermera till utländska örlogsfartyg och erhöll 1699 plats som lärstyrman vid amiralitetet i Karlskrona. Under Karl XII:s krig tjänstgjorde R. oaflåtligt på svenska flottan och blef 1715 kommendör. Särskildt utmärkte han sig som befälhafvare på linjeskeppet "Yerden" i affären vid Hanö i Blekingsskären 1717, där han ensam höll ut i kampen mot tre fientliga linjeskepp och två fregatter. Efter fredsslutet egnade han sig åt teoretiska studier och utgaf 1730 två skrifter, afsedda att höja det svenska sjöväsendet: Nödig underrättelse om navigation eller styrmanskonsten och Nödig underrättelse om skeppsbyggeriet och derutaf härflytande högnödige och sjöväsendet samt taklingen tilhörige proportioner. Den förra belönades af regeringen med 1,800, den senare med 2,000 dal. smt i gratifikation. Han utarbetade äfven ett förslag till sjöreglemente, som af regeringen stadfästes. 1732 utnämndes R. till ekipagemästare och före utbrottet af 1741 års krig fick han, som s. å. befordrats till Viceamiral, befälet öfver den flotta, som sändes till Finska viken. Hindrad af