Pabna och Malda. -- 2. Distrikt i nämnda division. 6,780 kvkm. 1,480,587 inv. (1911). Dess hufvudstad är Rampur Boalia, vid Ganges' vänstra strand. 23,406 inv. (1911). Silkeshandel. Staden hemsöktes svårt af jordskalf 1897. RajUS (eng. R a y eller W r a y), John, engelsk präst och en af de förnämste naturforskarna före Linné, f. 29 nov. 1627 i Black Notley (Essex), d där 17 jan. 1705, var redan vid unga år mångsidigt lärd och föreläste vid Cambridges universitet i både matematik och humanistiska vetenskaper, men studerade dock med förkärlek naturhistorien, företrädesvis växtkunskapen. Han utgaf 1660 Catalogus plantarum circa Cantabrigiam na-scentium och prästvigdes s. å. Han var lika högt aktad för sin fromhet, välgörenhet och ädla karaktär som för sin lärdom och vältalighet. Då Karl II affordrade prästerskapet vissa förbindelser, som skulle inskränka religionsfriheten, föredrog R. att bege sig på resor, och i sällskap med en ung adelsman Wil-lughby färdades han 1663-66 genom en stor del af Europa, hvarunder denne arbetade som zoolog, R. som botanist. Resultatet blef ett antal lärda verk, Catalogus plantarum Anglice (1670); Methodus plantarum nova (1682), hvari växterna klassificeras efter fruktbyggnaden (redan här äro flera naturliga grupper skarpt urskilda); Travels through the Low-countries, Germany, Italy and France with curious observations (1673); Stirpium europcearum extra Britannias nascentium sylloge (1694); Methodus plantarum emendata et aucta (1703), hvari R. öfvergår till kännemärken hämtade från blomman. Hans märkligaste arbete är Historia plantarum (3 bd folio, 1686-1704), hvari århundradets växtkännedom är samlad. Under Willughbys namn skref R. de zoologiska verken Synopsis methodtca animalium quadrupedum et serpentini generis (1693) och Synopsis methodica avium et piscium (1713). C. Lmn. Rakaanga, ö. SeManihikiöarna. Raka bettet, tandläk. Se Ort o ge n i. RakahQ (fr. racahout des arabes) 1. P a l a-moute, farm., är ursprungligen en i Turkiet och i arabiska länder begagnad beredning af ollonen af Quercus Ballota Desf. (L.) samt möjligen äfven af andra ekarter. Ollonen skalas, torkas och söndermalas, och mjölet blandas med vatten till en degmassa, som i ett täckt kärl får undergå jäsning, hvarigenom den bittra smaken försvinner. Massan blandas sedan med socker och kryddor, torkas och pulveriseras samt användes till beredande af en närande, vällingsliknande dryck, jämförlig med tjockare choklad. Under namn af ra-kahu ha äfven utbjudits diverse sockrade och kryddade mjölblandningar. Preparatet har numera kommit ur bruk. O. T. S.* Raka Hvalfvet, bygnk. Se Hvalf, sp. 1390. Räkas-tal, sjö. Se Manasarowar. Ra'ka~ukatekesen 1. Rakowkatekesen (Ca-techismus racoviensis; jfr Rakow), den viktigaste litterära produkten af socinianerna (se d. o.) i Polen, med anseende nästan som symbolisk bok. Den föreligger i dubbel gestalt, dels som "lilla katekesen för ungdomen" (1605), dels som "stora katekesen eller undervisning i kristna religionen" (po, 1605, ty. 1608; normgifvande blef den Jakob I af England tillegnade latinska editionen af 1609). Den senares författare voro predikanterna Valentin Schmalz och Johan Völkel samt polske adelsmannen Hieronymus Moscorovius. Jfr A. Harnack, "Dogmengeschichte' (III; 4:e uppl. 1910), och S. Grämer, "Het socinianisme in Nederland" (1912). Hj.n-t. Rakel (hebr. Rachel, lamm, får), Labans yngre dotter, hustru till patriarken Jakob, som efter 14 års tjänstetid förvärfvade henne (se L e a). Hon födde i Aram sonen Josef, följde sedan Jakob till Kanaan och dog vid den andre sonens, Benjamins, födelse i Betlehem. R. framställes af Jer. 31: 15 klagande öfver sina i exilen bortförda barn. Enligt detta ställe måste hennes graf ha varit belägen i Rama, men enligt Matt. 2: 18 synes en tradition ha utpekat den i närheten af Betlehem, och där står en förfallen byggnad än i dag till hennes minne. Jfr Ef ra t 1. (E. S-e.) Rakelmaskin. Se Mertenstryck. Rakered, f. d. socken i Östergötlands län, numera förenad med V i k i n g s t a d (se d. o.). Raket (ty. rakete, eng. rocket, fr. raquette, af it. rocchetta, eg. liten spinnrock, en benämning, som raketen erhöll till följd af sin likhet med en slända med vidfäst spåntott), en fyrverkeripjäs, bestående af en med hoppressad drifsats fylld, vanligen cylindrisk hylsa, fäst vid en för dess styrning afsedd stång. Raketen består af hylsa med stång, drifsats, tändmedel och, beroende på raketens uppgift, en "försättning" af olika slag. Hylsan tillverkas vanligen af papper, stundom af järnbleck och tillslutes ("strypes") ungefär en kaliber (d. v. s. diameter af hylsans tvärsnitt) från ena ändan, så att endast ett hål, "brandhålet", af ungefär 1/4 kaliber återstår. Sedan hylsan blifvit gjord, börjas "slagningen", d. v. s. satsens ifyllning. Därvid tillgår så, att hylsan fästes på ett underlag af ek, kubben, försedd med en uppstående dobb af härdadt stål, nålen, som passar till brandhålet och har en längd motsvarande den urborrning man önskar i raketsatsen (se fig. 1). Satsen ifylles därefter i små kvantiteter och packas medelst klubbning på sättare (fig. 2), metallcylindrar af olika höjd, somliga, de som först användas, försedda med hål, så att de gå ner på nålen, de sista massiva. Den med sistnämnda "sättare" inslagna massiva satscylindern kallas "tärning". För att satsen lättare må bli jämn, utbytes vid större raketer slagningen vanligtvis mot pressning. Sedan drifsatsen blifvit inslagen, laddar man ofvanpå med piplera till 1/2 kalibers höjd, hvarefter hylsan strypes, ombindes och tillbultas. Vid signalraketer lägges dock emellan drifsatsen och pipleran en krutsats; vid försättningsraketer däremot borras ett hål genom pipleran i raketaxelns riktning, och försättningen fästes i en särskildt fastgjord hylsa öfver pipleran. Försättningen består vid skottraketer af en krevadpatron,