promenader. Industrien är ej betydande (mest riskvarnar), men som handelsstad intar K. fjärde platsen bland Indiens städer (efter Calcutta, Bombay och Karachi). Värdet af dess omsättning var 1912--13 öfver 349 mill. rupier. Exporten utgöres hufvudsakligen af ris, råbomull, tekträ, mineralolja, kateku och gambir. -- R. var ursprungligen en liten by, dock ärad för den ofvannämnda pagoden, men blef 1760 Burmas andra hufvudstad. Det intogs af engelsmännen 1824 och 1852 samt afträddes jämte provinsen Pegu sistnämnda år till dem. J. F. N. Rangordning. Se Kang 1. - Kängor d-ningsregel. Se Proportionella val och Riksdagsmannaval. Rangregemente. Se under Kang. Rangrulla. Se Rulla. Rangskepp, äldre benämning på större örlogs-fartyg, afsedt för den egentliga striden i "linjen". 1697 omtalas svenska flottans fartyg vara indelade i 6 rangklasser. De 4 första klasserna, till hvilka de egentliga rangskeppen räknades, kallades l i n-j e skepp och utgjordes af två- eller tredäckare. Ofvannämnda år var antalet rangskepp 37, förutom de fregatter m. fl., som tillhörde 5:e och 6:e klasserna. Nutidens rangskepp kallas slag- 1. linjeskepp (eng. capital ship). Jfr Linjeskepp. R.N.* Rangström, Ture, tonsättare, f. 30 nov. 1884 i Stockholm, blef student 1903, var i två år banktjänsteman och idkade 1905-07 sångstudier för J. Hey i Berlin och München, hvarjämte han kortare tider studerade komposition för J. Lindegren och i Berlin för H. Pfitzner. K. var musikrecensent i "Svenska dagbladet" 1907-09 och i "Stockholms dagblad" 1910-14 samt har därjämte egnat sig åt sånglärar- och kompositörsverksamhet. Han uppbär sedan 1910 tonsättarstipendium af Mus. akad. Utförda orkesterverk af honom äro Dityramb (1910), Ett midsommar stycke (1911), Höstsång (1912), Hafvet sjunger (1913) och Symfoni i Ciss moll (Aug. Strindberg in memoriam; 1914). Några hans ballader för baryton och orkester ha blifvit kända genom J. Forsells föredrag af dem. K. har vidare utgett 3 Preludier för piano samt flera häften sånger vid piano (de tidigaste daterade 1902) till poem af Ernst Josephson, Aug. Strindberg m. fl. Ännu otryckt är hans cykel Hafvets sommar (10 sånger till texter af honom själf). K. har sin egenart i intensivt fasthållande af dystra och upprifna stämningar, yttrande sig såväl i sångernas merendels patetisk-deklamatoriska tonföljder som i harmonier och orkestrala färger. E. F-t. Ranheim, järnvägsstation ö. om Trondhjem i Malviks härad, S. Trondhjems amt, Norge. 669 inv. (1910). K. V. H. Ränieeps, zool. Se Paddtorsk. Ränidae, Egentliga grodor, zool. Se A m-f i bi er, sp. 836. Ranieri, Antonio, italiensk skriftställare, f. 1809 i Neapel, d. 1888, studerade vid italienska och tyska universitet, var många år advokat och utnämndes af Viktor Emanuel till professor i historiens filosofi vid Neapels universitet samt blef 1877 senator. I sin sociala roman Ginevra, o Vorfana detta Nunziata (1839; 3:e uppl. 1862) afslöjade K. afskyvärda missbruk vid förvaltningen af barmhärtighetsinrättningar, hvarigenom han ådrog sig förföljelser från prästerskapets sida. Hans / primi cinque secoli della storia d'Italia da Teo-dosio a Carlomagno (1841) är en klassisk skildring af den påfliga hierarkiens uppkomst och II frate Rocco (1844) en i folklig ton hållen vädjan till italienska nationalandan. Mest känd har K. blifvit genom sin vänskap med Leo-pardi, som vistades hos K. flera år, hvars skrifter han utgaf efter dennes död och om hvilken han författade den omstridda Sette anni di sodalizio con Giacomo Leopar di (1880). R:s oegennytta och opartiskhet härvid ha på senare tider ställts i mycket ogynnsam dager. Hans samlade arbeten utgåfvos i 3 bd 1862-64, Scritti varii 1879. Raniganj [rānīgāndʃ], stad i distriktet Bardwan, Bengalen, Indien, vid Huglis biflod Damodar och Calcutta--Patna-järnvägen. 15,841 inv. (1901). K. ligger i ett af Indiens största stenkolsfält, som har en ytvidd af omkr. 1,300 kvkm. och beräknas innehålla öfver 14 milliarder ton kol, ehuru af ganska underhaltig beskaffenhet (de ge 8--25 proc. aska, medan engelska kol lämna knappt 3 proc.). (J. F. N.) Ra'njina, ragusansk adelssläkt. 1. NikolaR., f. 1494, d. 1582, utgaf 1507 en poetisk antologi, Kanconijer, innehållande 820 lyriska dikter af ra-gusanska skalder, hvaribland några folkvisor. - 2. D in ko K., ragusansk skald, f. 1536, d. 1607, utgaf 1563 i Florens en samling lyriska dikter, Pjesni razlike (omtr. i "Stari pisci hrvatski", bd 18), som jämte öfv. af latinska skalder innehåller satiriska epigram, hvarigenom den poetiska ämnessfären vidgades. l-2. A-d J. Ranjit Singh, en konung i Punjab, f. 1780 som son till en inhemsk småfurste. Efter faderns död lät han 1797 röja sin moder ur vägen för att själf tillskansa sig makten. Han lyckades också samla alla de krigiska sikh-stammarna och grundlägga ett rike med Lahore som hufvudstad (1800--39). Han höll fred med engelsmännen, men fick enligt traktaten 1809 icke öfverskrida Sutlej, utan utvidgade sitt rike i västlig och nordlig riktning öfver Punjab och Kashmir. Han organiserade sin här efter europeiskt mönster och deltog i striderna mot afghanerna. Efter hans död kommo hans besittningar snart nog (1849) i engelsmännens våld. Jfr sir L. Griffin, "Ranjit Singh" (1892). K. F. J. Rank, Joseph, tysk romanförfattare, f. 1816 i Friedrichsthal (Böhmerwald), d. 1896 i Wien, var en framstående odlare af bynovellen. Till hans bästa arbeten höra berättelserna Aus dem Böhmer-walde (1843, saml. i 3 bd 1851) och Von haus zu haus (1855; 2:a uppl. 1860) samt romanerna Acht-spännig (1856; 2:a uppl. 1859), Ein dorfbrutus (1861) och Der seelenfänger (1876). Efter R:s död utkom Erinnerungen aus meinem leben (1896). Se biogr, af Pröll (1892). Ranka, bot., detsamma som klänge. Se A c c e s-soriska organ och Klangen. Ranke. 1. Leopold von R., tysk häfdatecknare, f. 21 dec. 1795 i den då kursachsiska staden Wiehe, d. 23 maj 1886 i Berlin, studerade 1814--18 vid universitetet i Leipzig teologi och filologi, hvarunder han 1817 promoverades till filos. doktor, samt var 1818--25 öfverlärare vid gymnasiet i Frankfurt a. d. O. Hans undervisningsämnen voro de klassiska språken och historia. För att kunna lämna sina lärjungar en själfständig framställning af den gamla litteraturens historia grep han sig an