1087 Ravenduk-Ravenna 1088 drickas (se Madagaskar, fig. 1). Ravenala-blad, som bli till 6 m. långa, utgöra i stora delar af Öst-Madagaskar det förnämsta materialet både till väggar och tak vid uppförande af bostäder. På hela Madagaskar användas unga blad i stället för omslagspapper, liksom de vid malagassernas måltider få göra tjänst både som tallrik och, formade till en strut, som glas. Den andra arten af släktet, R. guyanensis, som växer i Guyana och Nord-Brasilien, är mycket lägre, ofta utan stam. O. T. S. (G. L-m.) Ravenduk. Se Segelduk. Ravenna. 1. Provins i norra Italien, omgifven af prov. Ferrara, Bologna, Firenze och Forli samt Adriatiska hafvet. 1,852 kvkm. 248,356 inv. (1911). Provinsen är ett bördigt slättland, lågt och delvis sumpigt, och endast i s. v. bergig. Utmed kusten löpa dyner, innanför hvilka, vid staden R., växa pinjeskogar. För torrläggning af träsken ha afloppskanaler anlagts och andra dyrbara arbeten verkställts. De största floderna äro Po di Primaro, Lamone och Montone. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, låg fordom vid Adriatiska hafvet, men ligger nu genom ständigt fortgående upplandningar 7 km. därifrån och omges af träsk, hvilka genom nyare torrläggningsarbeten alltmer minskas. 71,581 inv. (1911, som kommun). Genom Corsinikanalen står det i förbindelse med Adriatiska hafvet: det ligger vid järnvägslinjerna Ferrara--R.--Rimini och R.--Castel Bolognese. Staden är omgifven med murar och intar en stor areal, men nära hälften af denna består af trädgårdar. Näst Rom erbjuder R. det rikaste tillfället till studium af den fornkristna konsten från 300- till 700-talen. Särskildt kan sambandet mellan den romanska och den bysantinska konsten bäst studeras i R., där man kan iakttaga pelarkapitälens ombildning och uppkomsten af en ny ornamentik. Jämte basilikor finnas central- och kupolbyggnader, hvilka bilda en länk mellan Bysantium och några kyrkor i västra Europa (såsom domkyrkan i Aachen). R:s byggnadsverk från denna tid tillhöra två olika perioder: en äldre under Honorius och hans syster Galla Placidia (404--450): domkyrkan (ursprungligen en femskeppig basilika, men fullständigt ombyggd på 1700-talet och förvandlad till en treskeppig kupolkyrka i barockstil), baptisteriet (en oktogonal byggnad, med mosaiker i taket, framställande Kristi dop och de 12 apostlarna), ärkebiskopliga kapellet, S. Agata, S. Nazario e Celso (ursprungligen Galla Placidias mausolé, byggd omkr. 440 i form af ett latinskt kors, det äldsta exemplet på en hvälfd korskyrka med kupol, i det inre smyckad med mosaiker, framställande på ett symboliskt sätt ortodoxiens seger öfver arianismen), S. Giovanni Battista, S. Giovanni Evangelista, samt en yngre period (493--omkr. 550): S. Spirito, Sant' Apollinare nuovo, S. Maria in Cosmedin, S. Vitale (526--547), S. Apollinare in Classe och Teoderiks mausolé. S. Vitale (se fig. 3--5 och pl. VIII till art. Byggnadskonsten), en efterbildning af den föga äldre Sofiakyrkan i Konstantinopel och en förebild för domkyrkan i Aachen, är en reguljär åttahörnig kupolbyggnad af 34,7 m. genomskärning, med en västlig, snedt mot kyrkans axel stående förhall och i ö. en invändigt rund, men utvändigt tresidig altarnisch. Det imponerande i kyrkans inre förhöjdes genom en dyrbar utsmyckning med mosaiker (nu blott till en del i behåll). Sant' Apollinare nuovo, byggd af Teoderik omkr. 1504 som ariansk katedral, är en treskeppig basilika med hela mosaikutsmyckningen bibehållen i midtskeppet. S. Apollinare in Classe (534--549), belägen 5 km. s. ö. om staden vid R:s forna hamn (den s. k. Classis), den viktigaste af de fornkristna basilikorna uti Italien, har bred förhall, treskeppigt långhus (utan tvärskepp) och rundt klocktorn (se fig. 1 o. 2). Teoderiks mausolé (kyrkan S. Maria della Rotonda; fig. 6), utanför norra stadsporten, är en nedtill dekagonal rundbyggnad, täckt med en flack kupol af 11 m. genomskärning i ett enda från de istriska stenbrotten hämtadt klippblock. R:s basilikor skilja sig från de romerska däri, att förhallen är förvandlad till en sluten förbyggnad, tvärskepp saknas, pelarna äro icke hämtade från äldre byggnader, utan huggna särskildt för sitt ändamål, rundbågen är konsekvent genomförd och försök göres till fördelning af den yttre murytan; klocktornet står själfständigt och är rundt. Af andra byggnader märkas kvarlefvor af Teoderiks palats (fig. 7). Dantes mausolé vid kyrkan S. Francesco. På Piazza Vittorio Emmanuele stå två af venezianerna 1483 resta granitpelare, Klemens XII:s staty och 8 antika granitpelare. -- R. är säte för en ärkebiskop samt har en konstakademi med tafvelsamling, ett offentligt bibliotek (omkr. 90,000 bd), ett rikt domkyrkoarkiv och ett antikvitetsmuseum, lyceum och gymnasium. Befolkningen idkar hufvudsakligen vinodling, silkeskultur och sidenindustri. -- R. skall enligt sägnen ha anlagts af tessalier; snarare var det dock en etruskisk anläggning. Augustus förlade till dess hamn, Classis, en afdelning af den romerska flottan. Natur och konst gjorde staden till en stark fästning. Genomskuren af större och mindre kanaler, egde den en viss likhet med Venezia. Där fanns en berömd fäktarskola. Sin egentliga blomstringstid hade R. sedan Honorius 404, af fruktan för barbarerna, flyttat kejserliga residenset från Rom till det genom sina träsk, kanaler och befästningar mer trygga R., där han och hans efterträdare i bysantinsk vällefnad sökte glömma tidens nöd. Då bildade R. med den omkring hamnen uppståndna hamnstaden en dubbelstad af praktbyggnader. Äfven Odovakar (sedan 476) och Teoderik den store (sedan 493) residerade där äfvensom sedermera de bysantinske exarkerna. De senare fördrefvos (omkr. 751) af langobarderna, men redan 755 intog frankiske konungen Pippin R. och öfverlämnade det jämte hela Exarkatet till påfvestolen. Dock förblef påfvens makt mest endast nominell, och R. utgjorde ett hufvudstöd för kejsaren. Sedan 1375 härskade där familjen Polenta. Hos en medlem af denna familj, Guido Novello da Polenta, var Dante gäst och dog i R. 1321. 1441--1509 tillhörde R. venezianerna, eröfrades sistnämnda år af påfven Julius II och tillhörde sedan, med undantag af 1797--1815, Kyrkostaten ända till 1859. I krigshistorien är R. bekant genom den blodiga strid, som 11 april 1512 utkämpades vid Ronco, 3,5 km. från R., mellan en fransk armé under Gaston de Foix samt spanska, venezianska och påfliga trupper. Fransmännen segrade, men Gaston stupade. -- 3. [rəve'nə] Stad i nordameri-