Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raumo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1087
Ravenduk-Ravenna
1088
drickas (se Madagaskar, fig. 1). Ravenala-blad,
som bli till 6 m. långa, utgöra i stora delar af
Öst-Madagaskar det förnämsta materialet både till
väggar och tak vid uppförande af bostäder. På
hela Madagaskar användas unga blad i stället
för omslagspapper, liksom de vid malagassernas
måltider få göra tjänst både som tallrik och,
formade till en strut, som glas. Den andra arten
af släktet, R. guyanensis, som växer i Guyana och
Nord-Brasilien, är mycket lägre, ofta utan stam.
O. T. S. (G. L-m.)
Ravenduk. Se Segelduk.
Ravenna. 1. Provins i norra Italien, omgifven
af prov. Ferrara, Bologna, Firenze och Forli
samt Adriatiska hafvet. 1,852 kvkm. 248,356
inv. (1911). Provinsen är ett bördigt slättland, lågt
och delvis sumpigt, och endast i s. v. bergig. Utmed
kusten löpa dyner, innanför hvilka, vid staden R.,
växa pinjeskogar. För torrläggning af träsken ha
afloppskanaler anlagts och andra dyrbara arbeten
verkställts. De största floderna äro Po di Primaro,
Lamone och Montone. – 2. Hufvudstad i nämnda
provins, låg fordom vid Adriatiska hafvet, men
ligger nu genom ständigt fortgående upplandningar
7 km. därifrån och omges af träsk, hvilka genom
nyare torrläggningsarbeten alltmer minskas. 71,581
inv. (1911, som kommun). Genom Corsinikanalen står
det i förbindelse med Adriatiska hafvet: det ligger
vid järnvägslinjerna Ferrara–R.–Rimini och R.–Castel
Bolognese. Staden är omgifven med murar och intar
en stor areal, men nära hälften af denna består
af trädgårdar. Näst Rom erbjuder R. det rikaste
tillfället till studium af den fornkristna konsten
från 300- till 700-talen. Särskildt kan sambandet
mellan den romanska och den bysantinska konsten bäst
studeras i R., där man kan iakttaga pelarkapitälens
ombildning och uppkomsten af en ny ornamentik. Jämte
basilikor finnas central- och kupolbyggnader, hvilka
bilda en länk mellan Bysantium och några kyrkor
i västra Europa (såsom domkyrkan i Aachen). R:s
byggnadsverk från denna tid tillhöra två olika
perioder: en äldre under Honorius och hans syster
Galla Placidia (404–450): domkyrkan (ursprungligen
en femskeppig basilika, men fullständigt ombyggd
på 1700-talet och förvandlad till en treskeppig
kupolkyrka i barockstil), baptisteriet (en oktogonal
byggnad, med mosaiker i taket, framställande Kristi
dop och de 12 apostlarna), ärkebiskopliga kapellet,
S. Agata, S. Nazario e Celso (ursprungligen Galla
Placidias mausolé, byggd omkr. 440 i form af ett
latinskt kors, det äldsta exemplet på en hvälfd
korskyrka med kupol, i det inre smyckad med mosaiker,
framställande på ett symboliskt sätt ortodoxiens seger
öfver arianismen), S. Giovanni Battista, S. Giovanni
Evangelista, samt en yngre period (493–omkr. 550):
S. Spirito, Sant’ Apollinare nuovo, S. Maria in
Cosmedin, S. Vitale (526–547), S. Apollinare in Classe
och Teoderiks mausolé. S. Vitale (se fig. 3–5 och
pl. VIII till art. Byggnadskonsten), en efterbildning
af den föga äldre Sofiakyrkan i Konstantinopel och
en förebild för domkyrkan i Aachen, är en reguljär
åttahörnig kupolbyggnad af 34,7 m. genomskärning, med
en västlig, snedt mot kyrkans axel stående förhall
och i ö. en invändigt rund, men utvändigt tresidig
altarnisch. Det imponerande i kyrkans inre förhöjdes genom en dyrbar
utsmyckning med mosaiker (nu blott till en del i
behåll). Sant’ Apollinare nuovo, byggd af Teoderik
omkr. 1504 som ariansk katedral, är en treskeppig
basilika med hela mosaikutsmyckningen bibehållen
i midtskeppet. S. Apollinare in Classe (534–549),
belägen 5 km. s. ö. om staden vid R:s forna hamn
(den s. k. Classis), den viktigaste af de fornkristna
basilikorna uti Italien, har bred förhall, treskeppigt
långhus (utan tvärskepp) och rundt klocktorn (se
fig. 1 o. 2). Teoderiks mausolé (kyrkan S. Maria
della Rotonda; fig. 6), utanför norra stadsporten,
är en nedtill dekagonal rundbyggnad, täckt med en
flack kupol af 11 m. genomskärning i ett enda från
de istriska stenbrotten hämtadt klippblock. R:s
basilikor skilja sig från de romerska däri, att
förhallen är förvandlad till en sluten förbyggnad,
tvärskepp saknas, pelarna äro icke hämtade från
äldre byggnader, utan huggna särskildt för sitt
ändamål, rundbågen är konsekvent genomförd och
försök göres till fördelning af den yttre murytan;
klocktornet står själfständigt och är rundt. Af
andra byggnader märkas kvarlefvor af Teoderiks palats
(fig. 7). Dantes mausolé vid kyrkan S. Francesco. På
Piazza Vittorio Emmanuele stå två af venezianerna
1483 resta granitpelare, Klemens XII:s staty och 8
antika granitpelare. – R. är säte för en ärkebiskop
samt har en konstakademi med tafvelsamling, ett
offentligt bibliotek (omkr. 90,000 bd), ett rikt
domkyrkoarkiv och ett antikvitetsmuseum, lyceum
och gymnasium. Befolkningen idkar hufvudsakligen
vinodling, silkeskultur och sidenindustri. – R. skall
enligt sägnen ha anlagts af tessalier; snarare var
det dock en etruskisk anläggning. Augustus förlade
till dess hamn, Classis, en afdelning af den romerska
flottan. Natur och konst gjorde staden till en stark
fästning. Genomskuren af större och mindre kanaler,
egde den en viss likhet med Venezia. Där fanns en
berömd fäktarskola. Sin egentliga blomstringstid hade
R. sedan Honorius 404, af fruktan för barbarerna,
flyttat kejserliga residenset från Rom till det genom
sina träsk, kanaler och befästningar mer trygga R.,
där han och hans efterträdare i bysantinsk vällefnad
sökte glömma tidens nöd. Då bildade R. med den
omkring hamnen uppståndna hamnstaden en dubbelstad
af praktbyggnader. Äfven Odovakar (sedan 476)
och Teoderik den store (sedan 493) residerade där
äfvensom sedermera de bysantinske exarkerna. De senare
fördrefvos (omkr. 751) af langobarderna, men redan 755
intog frankiske konungen Pippin R. och öfverlämnade
det jämte hela Exarkatet till påfvestolen. Dock
förblef påfvens makt mest endast nominell, och
R. utgjorde ett hufvudstöd för kejsaren. Sedan 1375
härskade där familjen Polenta. Hos en medlem af denna
familj, Guido Novello da Polenta, var Dante gäst och
dog i R. 1321. 1441–1509 tillhörde R. venezianerna,
eröfrades sistnämnda år af påfven Julius II
och tillhörde sedan, med undantag af 1797–1815,
Kyrkostaten ända till 1859. I krigshistorien är
R. bekant genom den blodiga strid, som 11 april
1512 utkämpades vid Ronco, 3,5 km. från R., mellan
en fransk armé under Gaston de Foix samt spanska,
venezianska och påfliga trupper. Fransmännen segrade,
men Gaston stupade. – 3. [rəve’nə] Stad i nordameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
