1085 Rawalpindi-Ravenala 1086 p ar d Felix, fransk filosof, f. 1813 i Namur, d. 1900 i Paris, professor i Rennes 1839 och generalinspektör för 'Tinstruction supérieure" 1853. R. är en af de främste representanterna för den spi-ritualistiska skolan i den franska filosofien under 1800-talet. Han var blott tjugu år, då han författade sitt första filosofiska arbete, en prisskrift, som sedan ut-getts under titeln Es-sai sur la métaphysique d'Aristote (1837-46). Cousin, som föreslagit detta ämne i 'Taca-démie des sciences mo-rales et politiques", hade endast afsett att därigenom framkalla en lärd undersökning rörande den store stagi-ritens metafysik, men den unge tänkaren tolkade denna så, att den på samma gång lämnade ett stöd för de spiritualistiska åsikterna. I sitt nästa arbete, De Vhabitude (1838, nytryck i "Revue de métaphysique et de morale", 1894), söker han i våra vanehandlingar, som närma sig det mekaniska orsaksförloppet, uppvisa en öfver-gång mellan själslifvet och det kroppsliga; men då vanan förutsätter ett identiskt subjekt, ser han häri en hänvisning till, att äfven det kroppsliga innerst är af andlig natur. I La morale des stoi-ciens (1850) får han tillfälle att utveckla sitt gudsbegrepp i öfverensstämmelse med kristendomens uppfattning af den oändliga kärleken. Med anledning af världsutställningen 1867 erhöll R. i uppdrag att utge en Rapport sur la philosophie en France au XIX:e siécle (1868, 3:e uppl. 1889, ty. öfv. 1889), ansedd som ett klassiskt arbete inom den franska litteraturen. Äfven som estetiker intar R. en framstående plats, bl. a. genom en skrift om Venus de Milo (1871). Som pedagog lade han hufvudvikten därvid, att studierna ej skulle leda endast till att förstå den studerade verkligheten, utan till att älska den och öppna sinnet för idealen. En väg härtill såg han särskildt i en estetisk uppfostran, som genom teckning och musik öppnar skönhetens värld äfven för de ringaste. - Se om R:s filosofi E. Boutroux i "Revue de métaphysique et de morale" (1900), och H. Bergson i "Travaux de 1'académie des sciences morales et politiques" (1904). _ _ S-e. Rawalpindi [rāωəlpi'ndi]. 1. Division i brittisk-indiska prov. Punjab, omfattande dess nordvästra del. 55,400 kvkm. 3,353,052 inv. (1911). Den omfattar de sex distrikten Gujrat, Shapur, Jhelum, R., Attock och Miauwali. -- 2. Distrikt i nämnda division, ligger på södra sluttningen af Himalayas nordvästra kedjor och innesluter Murree hills med Punjabs sundhetsstation. 5,206 kvkm. 547,827 inv. (1911). Hufvudfloder äro Indus och Jhelum. -- 3. Hufvudstad i nämnda division och distrikt, vid den lilla floden Leh, 510 m. ö. h. 86,483 inv. (1911). Det är den största militärstationen i Indien och nyckeln till det brittiska försvarssystemet vid nordvästra gränsen samt försvaras af en kedja af starka fort. Andra divisionen af norra armén ligger där i garnison. Jämte lokomotivverkstäder för nordvästra järnvägen finnas järngjuteri, tältfabrik m. m. Rävana, ind. myt., enligt den indiska sagohistorien ett troll, som på ön Ceylon är höfding öfver Räksasa (se d. o.) eller de onda demonerna. Han eger en ofantlig styrka, som han säges ha förvärf -vat sig genom botöfningar. Då han af Brahman blifvit tillförsäkrad om osårbarhet från gudarnas sida, lät sig Yishnu födas som Rama (se d. o.) för att bekämpa R., då han blifvit en skräck för världen. Denna kamp är skildrad i Rämäyana och Rä-vanavaha (se dessa ord). Jfr Muir, "Original sanskrit texts", IV, samt de litteraturhistoriska handböckerna. K. F. J. Ravanastron (S e r i n d a), indiskt musikinstrument. Se Stråkinstrument. Rävanavaha, präkrit (af sanskr. Rävanavadha, Rävanas dödande), 1. Setubandha, ind. litt., ett konstepos på präkrit, som tillskrifves Kälidäsa. Det behandlar samma ämne som Rämäyana och särskildt den del, som handlar om Ramas eröfring af Ceylon (Länka) och seger öfver Rävana och Räkshasa. Jfr bl. a. P. Goldschmidt, "Specimen des Setubandha" (1879), och S. Gcldschmidt, "Rä-vanavaho Präkrit und Deutsch" (2 dlr, 1880 -84). K. F. J. Ravanica, kloster. Se C u p r i j a. Ravanusa [-nosa], stad i italienska prov. Gir-genti (Sicilien). 15,330 inv. i hela kommunen (1911). Handel med olja och mandlar. J. F. N. Rawa Ruska, köping i norra Galizien, vid Bugs biflod Rata, viktig järnvägsknut. Ångsågar, tegelbruk, kreaturshandel. 10,529 inv. (1910). - August II af Sachsen-Polen och tsar Peter slöto 1699 i R. ett anfallsförbund mot Sverige. I trakten af R. utkämpades under världskriget 1914 ff. heta strider mellan österrikare och ryssar i aug. och sept. 1914 vid ryssarnas frammarsch mot Lemberg. Rawazi. Se Dans, sp. 1327. Rawdon [rå'dn]. Se Hastings 3. Ravelin (fr. ravelin, it. rivellino), befästningsk., kallas ett företrädesvis i bastionssystemet användt utanverk, d. v. s. ett utanför hufvudvallen, men inom den gemensamma fältvallen beläget fästningsverk, hvars uppgift är dels att tillsammans med hufvudvallen åstadkomma en korsande eld öfver närmast framför liggande terräng, dels att mot direkt anfall skydda den bakom liggande delen af hufvudvallen (kurtinen med dess potern) och sålunda möjliggöra ett successivt försvar. Fordom gjordes detta utanverk halfcirkelformigt, däraf dess franska namn demilune (halfmåne); sedermera fick det formen af en långt framskjutande fläsch. Inuti ravelinen ligger vanligen i äldre fästningar ett mindre verk, reträttravelinen, som är afsedt till slutvärn för ravelinen. Se Fästning, fig. 4. O. A. B.* Ravenala Adans., bot., ett släkte af väldiga, palmlika växter med stora, slidomfattaride blad, tvåsidigt ordnade, så att de bilda liksom en solfjäder. Detta släkte, som tillhör fam. Musacece, står nära Musa, men har liksom Strelitzia fria foderblad. På Madagaskar och Réunion växer den bekanta R. madagascariensis, "de resandes träd", hvars stam kan bli 10 m. hög och i hvars stora bladslidor samlar sig regnvatten, som i nödfall kan