- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1093-1094

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ravignan, Gustave François Xavier de - Ravigote - Ravigotesmöre och Ravigotesås - Ravin - Ravioli - Rawitsch - Ravius (Raue), Kristian - Rawka - Rawlinson, 1. Sir Henry Creswicke - Rawlinson, 2. George

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1093 Ravigote-Rawlinson 1094 Bayonne, d. 1858 i Paris, beträdde den juridiska banan med de största utsikter till en lysande framtid. Vid appellationsdomstolen i Paris erhöll han 1817-22 en ovanligt snabb befordran, men sistnämnda år nedlade han sitt ämbete och inträdde i prästseminariet Saint Sulpice samt kort därefter i jesuitorden, där han prästvigdes 1828. Först 1835 uppträdde han som andlig talare. Han hade i ett tillbakadraget lif, förnämligast i Schweiz, förberedt sig till predikokallet, som han sedermera på ett glänsande sätt utöfvade i de flesta större städer i Frankrike, men äfven i Rom och London. Den största ryktbarheten beredde honom hans föredrag 1837-46 i katedralen i Paris, dit hans varma och okonstlade vältalighet lockade tusentals åhörare ur alla samhällsklasser. Dessa föredrag ha utkommit under titeln Conférences (1859; 6:e uppl. 1904) och Entretiens spirituels (1859; 7:e uppl. 1884). Som försvarare af den då förföljda jesuit-orden utgaf han en uppseendeväckande skrift, De Vexistence et de l'institut des jésuites (1844; 10:e uppl. 1901). Se A. de Ponlevoy, "Vie du R." (15:euppl. 1900). J. M-r.» Ravigote [-gå't], kokk., blandning af körfvel, sommarkrasse, dragon och pimpinella med eller utan tillsats af persilja, gräslök m. m. Därmed beredes ravigotesmör genom tillsats af smör och salt. Ravigotesås göres af ravigotesmör med ljus sås och buljong och användes kall till fisk eller grönsaker. Sammansättningen kan stundom något förändras. Ravigotesmör och Ravigotesås. Se Ravigote. Ravin (fr. ravin och ravins, af lat. ra'per e, bortrycka), genom vattenflöden urholkad ränna i marken ; hålväg. Ravioli [-åli], it., klimpar af makaroner eller deg, fyllda med färs af fisk, hönsfågel, vildt m. m. De användas dels som ensam rätt, dels som garnityr till kötträtter, dels slutligen i buljong. Rawitsch (po. Rawicz), stad i preussiska reg.-omr. Posen, nära Schlesiens gräns, vid Breslau- Posen-järnvägen. 11,525 inv. (1910). Gymnasium, lärarseminarium. Tillverkning af cigarrer, borstar, bryggerimaskiner, möbler m. m. Handel med säd och ull. I R. hade Karl XII sitt högkvarter 16 nov. 1704-28 juli 1705. (J. F. N.) Ravius (Ra u e), Kristian, tysk orientalist, f. 25 jan. 1613 i Berlin, d. 21 juni 1677, blef 1630 student och 1636 filos, magister i Wittenberg. Efter besök i Holland och England sattes han 1639 i tillfälle att resa till Smyrna och Konstantinopel samt färdas i Mindre Asien, där han samlade nära 1,000 handskrifter på olika språk, som han 1642 hemsände till Europa. 1643 blef R. professor i Utrecht, 1645 i Amsterdam och 1648 i Oxford samt utgaf en mängd skrifter rörande Österlandets språk. Genom Freinshemius lät drottning Kristina inbjuda R. till Uppsala, där han 1650 blef e. o. professor i österländska språk och året därpå ordinarie. Denna befattning innehade han till 1655 och åter från 1659 till 1669. Dessemellan var han k. bibliotekarie. I ingendera befattningen utvecklade han något synnerligt nit, låg i delo med sina medlärare inom teologiska fakulteten för sina tillämnade lärda verk och lämnade landet 1669. I Kiel, dit han sedan begaf sig, utkom hans Unica ver a et infallibilis chronologia liblica (1670), hvilket arbete snart befanns tämligen underhaltigt och byggdt på ohållbara förutsättningar. 1672 blef R. professor i österländska språk i Frankfurt a. d. Öder och slöt där sitt oroliga lif. -rn.* Rawka, biflod fr. h. till Bzura, en biflod till Weichsel. Vid R. och Bzura fördes under kriget 1914-15 månader igenom ett envist befästnings-krig. Rawlinson [rå'linsən]. 1. Sir Henry Creswicke R., engelsk arkeolog och kilskriftstolkare, f. 11 april 1810 i Chadlington, d. 5 mars 1895 i London, tjänade vid brittiska armén i Indien (1827--33) och kallades sedan jämte några andra engelska officerare till Persien för att reorganisera schahens armé. Där började han sysselsätta sig med studiet af kilinskrifter och upptäckte (1835) på en klippvägg vid Behistan den största och viktigaste trilingva inskriften samt lyckades liksom Grotefend, men oberoende af denne, tolka den dittills obegripliga kilskriften (se Kilskrift, sp. 14). 1840 utnämndes han till brittisk resident i Kandahar, men flyttades 1844 som konsul till Bagdad, där han med ifver egnade sig åt studiet af den assyrisk-babyloniska kilskriften. Efter sitt viktiga arbete On the inscriptions of Assyria and Babylonia (i "Journal of Royal asiatic society", 1850) befordrades han till öfverstelöjtnant och generalkonsul (1851) samt ledde sedan på uppdrag af British museum de engelska gräfningarna vid Ninive och Babylon (1853--55). Återkommen till England, blef han en af direktörerna för Ostindiska kompaniet (1856), medlem af "Indiska rådet" och parlamentsledamot (1858). 1859--60 var han engelskt sändebud med generalmajors rang vid persiska hofvet. Sedermera var han ånyo ledamot af underhuset (1865--68) och medlem af Indiska rådet (1871--73) samt innehade 1875--78 presidentstolen i K. geografiska sällskapet. R., som är att räkna till de förnämste af kilskriftforskningens grundläggare, utgaf en mängd hithörande afhandlingar i "Journal of Royal asiatic society" samt dessutom i "Journal of Royal geographical society", "Encyclopædia britannica" och "Athenæum" flera värdefulla bidrag till Orientens arkeologi och geografi. Hans förnämsta arbete, länge det mest betydande inom hela kilskriftslitteraturen, är The cuneiform inscriptions of Western Asia (5 bd, 1861--84). -- 2. George R., den föregåendes broder, engelsk arkeolog och historiker, f. 23 nov. 1812 i Chadlington, d. 6 okt. 1902 i Canterbury, egnade sig åt arkeologiska och teologiska studier, var 1861--89 professor i Gamla tidens historia vid universitetet i Oxford (1861) och blef 1872 kanonikus i Canterbury samt 1888 kyrkoherde vid All Hallows-församlingen i London. Från 1876 var R. styrelseledamot i British museum. Hans förnämsta arbeten äro The five great monarchies of the ancient eastern world (3 bd, 1862--67),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free