1097 Rawtenstall-Raynal 1098 Rawtenstall [rå'tnstål], köping i engelska grefsk. Lancaster vid öfre Irwell, tätt intill Haslingden. 30,516 inv. (1911). Ännu i början af 1800-talet en by i en vild skogstrakt, är R. en modern skapelse af bomullsindustrien, som nu jämte ylleindustrien sysselsätter majoriteten af befolknin- gen. J. F. N. Ray [réY], J o h n. Se R a j u s. Raydt [rajt], H e r m a n n, tysk pedagog, f. 29 maj 1851 i Lingen a. d. Ems, studerade i sin födelsestads gymnasium, sedan vid flera tyska universitet matematik och naturvetenskap och aflade lärarexamen 1873, hvarefter han beklädde lärar- och rektorsbefattningar vid gymnasier i Hildesheim, Altona, Ratzeburg, Lauenburg, Hannover och Leipzig till 1912, då han som "geheimer hof rät" drog sig tillbaka till privatlifvet. F. n. är R. bosatt i Hannover. R., som stått i nära förbindelse med familjen Bismarck, är en af Tysklands förnämsta förkämpar för ungdomens friluftslif, för hvilket han uträttat mycket genom skrifter och som ledamot af centralkommittén för främjande af folk- och ungdomslekar. Han har utgett en skollärobok i matematik, tillsammans med Rössger en tysk läsebok för handelsskolor (10 :e uppl. 1912), Die deutsche jugendspielbewegung (1911), Fröhlich wandern (1912) m. m. S-e. Rayer [raje], Pierre Francois Oliv e, fransk läkare, f. 1793, d. 1867 som professor i jämförande medicin vid fakulteten i Paris samt ordförande i hälsovårdsnämnden och i franska läkarsällskapet, stiftade Société de biologie och författade åtskilliga arbeten i medicin, bl. a. Le delirium tremens (1819), Traité théorique et pratique des ma-ladies de la peau (3 bd, 1826-27; 2:a uppl. 1835) och Traité des maladics des reins (3 bd, 1839-41). Rayés (af fr. rayé, strimmig, randig), text., benämning på randiga tyger, vanligen finrandiga sådana: mill^rayés. Rayé å jour kallas ett med genombrutna (gasväfda eller glesa) ränder försedt tyg. _ G. A. W. Rayet [raje], George Antoine Pons, fransk astronom, f. 12 dec. 1839 i Bordeaux, d. 14 juni 1906, blef 1863 biträdande astronom vid obser-vatoriet i Paris, 1874 professor i astronomi vid fakulteten i Marseille, 1876 professor i Bordeaux samt 1879 tillika direktör för det under hans ledning upprättade observatoriet där. Tillsammans med C. Wolf upptäckte han 1867 de märkvärdiga, efter dessa astronomer uppkallade s. k. Wolf-Rayet-stjärnorna, hvilkas spektra kännetecknas genom de däri uppträdande ljusa spektrallinjerna. Han deltog jämte Stephan och Tisserand i franska solför-mörkelseexpeditionen till Malakkahalfön 1868, hvarvid han gjorde viktiga undersökningar öfver solpro-tuberansernas spektrum. På det nya observatoriet i Bordeaux utöfvade han en omfattande verksamhet och offentliggjorde en mängd observationer af kometer, föränderliga stjärnor, nebulosor m. in. samt meteorologiska arbeten. B-d. Rayleigh [réYli], lord, engelsk fysiker. Se S t r u 11. Raymond [réYmend], Henry Jarvis, nordamerikansk tidningsman och politiker, f. 24 jan. 1820 i Lima, staten New York, d. 18 juni 1869 i New York, grundlade 1851 tidningen "New York Times", hvars hufvudredaktör och förnämste egare han sedan var till sin död. R. tillhörde whigpar- tiets radikala flygel, bekämpade ifrigt slafveriet och tog liflig andel i det republikanska partiets stiftande 1856. Under inbördeskriget 1861-65 stödde han i allmänhet Lincolns politik, och efter dennes död motsatte han sig den segrande trång-bröstade repressaliepolitiken mot sydstaterna, något som kostade honom det stora inflytande han dittills utöfvat inom det republikanska partiet. Han var led. af kongressens representanthus 1865-67. R. inlade stora förtjänster om höjandet af den amerikanska journalistikens allmänna ton. Jfr A. Maverick, "Henry J. R. and the New York press for thirty years" (1870). V. S-g. Raymond [rama7], Ful gen c e, fransk kliniker, f. 1842, egnade sig först åt veterinärmedicinen, men öfvergick till läkarstudier under Yulpians och Char-cots ledning och blef med. doktor 1876, professeur agrégé 1880 samt efter Charcots död professor i nervsjukdomar 1899. Hans många medicinska arbeten falla till väsentligaste del inom nervsjukdomarnas område, och han har här behandlat bl. a. tabes dorsalis, paralysie générale och de neurogena muskeldegenerationerna. Han har äfven gjort sig känd som en framstående och flitig medarbetare i franska kliniska handböcker. I. H. Raymond Bernard l [rama bärnär], grefve af Foix (se d. o. 1). Raynal [räna'1], Guillaume Thomas FranQois, fransk skriftställare, f. 1713, d. 1796, tillhörde jesuitorden och utöfvade det prästerliga kallet intill 1748, då han kom till Paris, där han gjorde bekantskap med sin tids förnämsta författare och tänkare. Själf vann han ryktbarhet genom åtskilliga arbeten, bl. a. Histoire du stathoudé-rat (1748) och Histoire du parlement d'Ang-leterre (s. å.), i hvilka han lade i dagen sina frihetsvänliga tänkesätt. Dessa funno ett ännu skarpare uttryck i hans märkliga verk Histoire philosophique et politique des établissements et du commerce des Européens dans les deux Indes (1780). Där nöjde han sig nämligen icke med att i högstämda ordalag fira den amerikanska frihetskampens ärorika seger, utan sökte äfven allestädes tillfälle att uttala sin stränga dom öfver folkets förtryck, antingen det gällde negern, som såldes till slaf, eller europén, som stupade i orättrådiga krig. I sina anfall mot missförhållanden och missbruk tvekade han icke att angripa maktens inne-hafvare, vare sig de tillhörde kyrkan eller staten; konungen själf skonades icke. Boken väckte oerhördt uppseende; den blef tagen i beslag och författaren dömd till fängelse. Han undgick dock parlamentets dom genom att fly till Tyskland, där han vistades till 1787, då han erhöll tillstånd att återvända till Frankrike, men icke till hufvudstaden. R. bosatte sig i Marseille, till dess att nationalförsamlingen utverkade för honom rättighet att vistas i Paris. Som valdt ombud för Mar-