1119 Reboul-Récamier 1120 ontremes, och Proemio, loa. Selva militär y politica, en dikt om krigskonst och statskonst, och La selva danica om danska konungar sakna all poetisk flykt. R:s öfversätt-ningar af åtskilliga af Davids psalmer anses metriskt goda. R:s Obras poéticas utkommo 1660 i 3 bd och 1778 i 4 bd; hans namn är upptaget i spanska akad:s "Catålogo de autoridades de la lengua". Se Rivade-neiras "Biblioteca de autores espanoles", bd 16, 35, 42, 81, 82, och E. Gigas, "Grev B. de Rebolledo, spansk gesandt i Kjöbenhavn 1658-59" (1883). Ad. H-n. Reboul [raböl], Jean, fransk skald, f. 1796, d. 1864, var till sitt yrke bagare, men skald till sin natur. Han författade flera skaldeverk, Poésies (1836), Nouvelles poé-sies (1846), Les trä-ditionnelles (1857) och Derniérespoésies (1865). öfver hans skapelser hvilar en skär, elegisk stämning. Den förlänade ett egendomligt behag i synnerhet åt hans mindre dikter, L'ange et V en-jant, La lampe de nuit, L'hirondelle et le trou-badour m. fl. Däremot var den icke mäktig att ge varaktig betydelse åt hans större verk, t. ex. hjältedikten Le dernier jour eller sorgespelet Le martyre de Vivia (uppf. på "Odéon" i Paris 1850). Emellertid förskaffade honom skaldekonsten en ryktbarhet, som 1848 föranledde hans inväljande i nationalförsamlingen, där han, trogen sina religiösa och monarkiska grundsatser, slöt sig till det legitimistiska partiet. Snoilsky har egnat honom en dikt. Se Montrond, "J. R." (1865). J. M-r.* Reboux [robö], Paul, fransk författare, f. 1877 i Paris, har gjort sig känd som framstående teaterkritiker. R:s diktsamlingar (Les matinales, 1897, Les iris noirs 1898, Missel d'amitié, 1900) ha efterföljts af humanitärt tendentiösa sederomaner i Zolas riktning, Josette (1903), La maison de danses (1905), Le Phare (1907) och Le jeune amant (1913), samt den neapolitanska romanen La petite Papacoda (1911). Med C. Muller har han författat den omtyckta parodisamlingen A la maniére de . . . (l:a serien 1908; 2:a serien 1910). Rebrousseme^tskant (af fr. rebroussement, tillbakaborstning), mat., kallas på en developpabel yta en kroklinje, bildad genom de successiva skärningspunkterna mellan ytans generatriser. Också på ytor, som tangera en serie gifna ytor, nämnas liknande kroklinjer rebroussementskanter. Jfr Kant 1. - Rebroussementspunkt (vändpunkt) kallas en singulär punkt på en kroklinje, där två olika grenar sammanträffa så, att de i punkten ega en gemensam tangent. Allteftersom grenarna äro belägna på olika sidor eller på samma sida om tangenten, kallas punkten en rebrousse-mentspunkt af första eller andra slaget. Exempelvis är för den kroklinje, som representeras genom ekvationen y5 = x2, origo en rebroussementspunkt af första slaget. (I. F-) Re^US (lat., "medelst saker", abl. plur. af res, sak), bildgåta, teckengåta, en till tydning förelagd skämtuppgift, som består däri, att ett ord eller en ordfogning uttryckes för ögat genom afbildade föremål, ofta jämte bokstäfver, siffror o. d. tecken, samt dessas inbördes ställning, hvarvid ingen hänsyn tages till stafning. Med ordleken har rebusen gemensamt den öfverraskning, som framkallas genom ljudlikhet hos olikartade tings benämningar. En rebus. (Uttydning: Tjocka hindrar signalering.) Bildgåtan förekom redan under antiken, som då Cicero betecknade sitt namn med en ärt (lat. cicer), och under medeltiden var det ej ovanligt, att en riddare framställde sitt namn i rebusform på vapenskölden. Kring midten af 1700-talet tjänade rebusen i England politiska partiändamål. Benämningen rebus uppges härleda sig från de fordom af notariatskrifvarna i Picardie vid fastlagstiden utsända satiriska ströskrifterna med titeln De rebus quce geruntur (Om händelserna för dagen). Jfr Delepierre, "Essai historique et bibliographique sur les rebus" (1874). Rec., förkortn. för lat. refcipe, tag! (på recept). Reca^bio (it. ricambio, af lat. re, åter, och cambire, växla, byta), returväxel (rekam bioväxel). Se V ä x e_l. Récamier [rekamie], Jeanne Franpoise Julie Adélaide, född Bernard, fransk salongsdam, f. 1777 i Lyon, d. 1849, trädde femtonårig i brudstol med bankiren R. och visste att genom sin skönhet, be-gåfning och fina takt göra sin salong till en af de förnämsta medelpunkterna för litterärt och politiskt umgänge, ända från början af konsulatet till nära slutet af julimonarkien. Hennes rykte var städse tadelfritt. Bland dem, som bragte henne sin hyllning, märkas Lucien Bonaparte, Bernadotte, B. Constant, Chateaubriand, Ballan-che och prins August af Preussen. Hon deltog Madame Kécamier. Efter Davids målning. madame de Staéls oppo- sition mot Napoleon I och blef därför aflägsnad från