1117 Reaumuria-Rebolledo 1118 silfver (se vidare Termometer). K:s mest betydande arbete är Mémoires pour servir å Vhistoire des insectes, 6 vol. (1734-42). II. W. W.* Reaumuria, löt. Se Tamaricacese. Reay [ri], lord. Se Mackay, skotsk klan. Rebab, mus. Se R e b e c och Stråkinstrument. Rebbelberga, socken i Kristianstads län, Bjäre härad. 1,203 har. 864 inv. (1913). Annex till Barkåkra, Lunds stift, Bjäre kontrakt. Rebec [robärk], fr. (it. rilbeba, rubeba, arab. rebab), mus., det kanske äldsta af alla stråkinstrument, möjligen utveckladt ur den keltiska "chrotta", och stamfader för de senare violinstru-menten. Det var i bruk hos araberna i Spanien, hvarför man antagit det vara af orientaliskt ursprung; dock kan det lika väl ha kommit till araberna från europeiskt håll. Instrumentet såg ut som ett efter längden halfveradt päron, var besatt med ett fåtal (vanligen 3) strängar, stämda i kvint-intervaller, och hölls under spelningen mot bröstet eller hakan, nästan som en violin (stråken hade den primitiva formen af en pilbåge). Ännu under 1700-talet omtalades det som brukligt i Frankrike. Se vidare art. Stråkinstrument. A. L.* Rebe7cka var enligt gamla testamentets skildring dotter till Betuel och syster till Laban och blef genom Guds skickelse hustru till patriarken Abrahams son Isak (l Mos. 22: 23; kap. 24). Hon födde efter en längre tids ofruktsamhet sin man tvillingbröderna Esau och Jakob och var den senare behjälplig att tillnarra sig faderns välsignelse (l Mos. 27). Enligt l Mos. 49: 31 blef hon jämte sin make begrafven i Makpelas grotta. (E- S-e.) Rebe'kka, astron., en af småplaneterna. Rebel [r9be'll], Jean, pseudonym för franske skalden och politikern Paul Dérouléde (se d. o.). Rebe'll (lat. rebe'llis, eg. som förnyar kriget, af re, åter, och be'llum, krig), person, som reser sig mot förtryckare eller mot laglig öfverhet, upprorsman, orostiftare. - Rebelliön, folkresning, uppror. - R e b e'l l i s k, upprorisk; orostiftände; uppstudsig, trotsig. RebeMlo da Silva [-da si'ho], LuisAugusto, portugisisk historiker och romanförfattare, f. 1822, d. 1871, vardt medlem af cortes 1848 och utmärkte sig där som talare, invaldes 1854 i portugisiska vetenskapsakademien, fick 1858 en professur i historia vid Curso Superior de Lettras i Lissabon och kallades 1869 till sjöminister. R:s förnämsta historiska verk är A historia de Portugal nos seculos XVII e XVIII (5 bd, 1860-71): Den mest omtyckta af hans historiska romaner är A mocidade de D. Joäo V (1851-53; 2:a uppl. 1862). Han författade äfven dramer. Reber [rebär], Napoleon Henri, fransk kompositör, f. 1807 i Miilhausen (Elsass), d. 1880 i Paris, elev af Reicha och Le Sueur, blef 1851 harmoniprofessor, 1862 kompositionsprofessor och 1871 inspektor vid konservatoriet i Paris. Hans fina och behagliga musik blef mest populär i hans visor och komiska operor: La nuit de Noel (1848), Le pére Gaillard (1852), Les papillotes de M. Benoist (1853; "En papiljott", 1861) och Les da-mes capitaines (1857). Äfven hans instrumental-musik, i tysk klassisk anda, åtnjuter anseende: sym- fonier, kvartetter, kvintetter, trior, pianosaker o. s. v. Hans Traité d'harmonie (1862; flera uppl.) räknas till de bästa arbeten i sitt slag. A. L.* Reber, Franz von, tysk konsthistoriker, f. 1834 i Ober-Pfalz, blef 1869 professor i konsthistoria och estetik vid Polyteknikum i München samt 1875 föreståndare för stadens målningsgalleri, har författat bl. a. Die ruinen Roms und der Campagna (1863; 2:a uppl. 1877-79), Kunstgeschichte des alterthums (1871) och Kunstgeschichte des mittelal-ters (1886). R. utgaf 1888 f. tillsammans med Bayersdorfer planschverket Klassischer bilderschatz, vidare Geschichte der neueren deutschen kunst (1874-76, ny uppl. 1884, typisk för tidens konservativa tyska ståndpunkt, där R. söker fastslå den tyska konstens öfverlägsenhet öfver den franska och visar sig blind för det mest betydande äfven i tyskt måleri) samt 1896-1900 Klassischer sculp-turenschatz. (G-g N.) Rebher, Georg, från Niirnberg, vanligen kallad Jören byggemeste r, d. 1565, inkom till Sverige som snickare, var 1553 anställd vid byggnadsarbetet på Stockholms slott och tyckes senare ha fått ledningen af detta bygge efter Paul Schiitz. 1563 ledde han arbetet på Svartsjö slott. Han hade äfven varit med om att uppföra de försvarsverk utanför slottet i Stockholm, som föranledde af-kortandet af Storkyrkans kor. 1564 skulle R. sändas till fältöfversten Claude Collart för att hjälpa denne "förbyggie och befeste" Trondhjem och Sten-vigsholm i Norge, men hann ej dit, förrän Tronde-lagen åter var i danskt våld. G-g N. L. W:son M. Re^icek [-t j ek], Josef, bömisk musiker, f. 1844 i Prag, d. 1904 i Berlin, utbildades vid Prags konservatorium till en förträfflig violinist, var därefter konsertmästare och kapellmästare vid teatrar i Weimar, Prag, Wiesbaden, Warschau och Budapest samt 1897-1903 dirigent för Berlins filharmoniska orkester. Han komponerade bl. a. en symfoni i H-moll. Rebmann, Johan n, tysk missionär i Afrika, f. 1820 i Württemberg, d. 1876, genomgick missionsskolorna i Basel och Islington samt begaf sig 1846 på uppdrag af det engelska kyrkomissionssällskapet ("Church missionary society") till Krapfs understöd i Öst-Afrika, där trakten kring Mombasa bland vanikafolket under nära 30 år var fältet för hans missionsverksamhet. Han åtföljde Krapf (se denne) på de flesta af dennes resor i öst-Af rika, hvarunder de upptäckte Kilima-ndjaro. Blind återvände R. till Europa. Rebolledo [revåljerdå], Bernardin.o de, grefve, spansk skald, militär och diplomat, f. 1597 i Leon, d. 1676 i Madrid, utmärkte sig i striderna i Lombardiet, Flandern och i 30-åriga kriget samt blef general. I Danmark, där han blef ambassadör 1647, fick han stort inflytande och arbetade för en allians med Österrike mot Karl X Gustaf. Till Spanien återvände han 1659 och beklädde därefter höga förtroendeposter. R., som var mångsidigt begaf vad och kunskapsrik, utöfvade under hela sin militära och diplomatiska bana en flitig litterär verksamhet, hvarvid han utmärkte sig förnämligast på epigrammets och skämtdiktens områden. Bland R:s arbeten må nämnas: Ocios poéticos (1650 och 1656), där bl. a. återfinnas hans teaterstycken Amar despreciando riesgos, Los maridos conformes,