1129 Reclus 1130 upptog 1906 sina söner Philipp Ernst R. och Hans Emil R. i firman. - 2. Karl R., broder till R. l, tysk läkare, f. 1821, cl. 1887, sedan 1860 professor i medicin i Leipzig, skref flera populära medicinska arbeten, bl. a. Der leib des men-schen (1868-70; "Menniskokroppen, dess byggnad och lif", 1884). Sedan 1875 redigerade han tidskriften "Die gesundheit". Reclus [rokly7], Jean Jacques Elise e, fransk geograf, f. 15 mars 1830 i S:t Foy-la-Grande vid Dordogne, d. 4 juli 1905 nära Ostende. Fadern, en protestantisk präst, som tillhörde en gammal huge-nottfamilj, bestämde honom för den prästerliga banan, hvarför han sän-i des till herrnhutarko-lonien Neuwied och protestantiska fakulte-f ten i Montauban. Men böjelsen för prästämbetet saknades, och 1849 öfvergåfvo R. och hans äldre broder Elie de teologiska studierna för att i Berlin åhöra K. Ritters föreläsningar. Tidigt gjorde han sig förtrogen med de flesta europeiska språken. På grund af sina ytterligt demokratiska åsikter lämnade han Frankrike vid statskuppen 1851, hvarefter han de följande åren (1852-57) reste i Storbritannien, Irland, Förenta staterna, Central-Ame-rika och Colombia, där han stannade i flera år. Återkommen till Paris, lämnade han reseskisser och geografiska artiklar för "Revue des deux mon-des" och "Le tour du nionde" m. fi. tidskrifter. Under Paris' belägring 1870-71 ingick han i Internationella arbetarassociationen och i nationalgardet samt tillhörde detsamma äfven under kommunupproret. Under en rekognoscering till Chå-tillon tillfångatogs han af Versaillestrupperna 5 april och dömdes efter flera månaders fångenskap 16 nov. 1871 till deportation. Genom bemedling af framstående vetenskapsmän i Frankrike och England mildrades domen i jan. 1872 till enkel landsförvisning. R. bosatte sig därefter i Schweiz, där han kvarstannade, äfven sedan förvisningsdomen 1879 upphäfts genom den allmänna amnestien. Jämte ett par arbeten i samlingen "Guide Joanne" (Guide du voyageur å Londres, 1860, och Les villes d'hiver de la Méditerranée et les Alpes-maritimes, 1864) samt med brodern Élie den förträffliga inledningen till Joannes "Dictionnaire des communes de France" författade R. i Frankrike Voyage å la Sierra Nevada de Sainte-Marthe (1861), Histoire d'un ruisseau (1869), som han senare betraktade som sin pennas käraste barn och hvari han ger en hel geografi under formen af en skildring af den lilla bäckens historia, från det den kväller fram ur sin källa, till dess den blifvit den mäktiga floden, en bärare för den mänskliga samfärdseln, hvartill senare kom Histoire d'une montagne (1880), som en motsvarighet till denna, och La terre, description des phénoménes de la vie du globe (2 bd, 1867-68), en populär fysisk geografi, som förvärfvade honom en rangplats bland samtidens geografer. På uppdrag af förläggarfir-man Hachette & C:ie påbörjade han i Schweiz sitt storverk: Nouvelle géographie universelle. La terre et les hommes (1876-93), 19 bd i stor oktav, med flera tusen öfversikts- och specialkartor, stadsplaner, väl valda folktyper, landskaps- och stads-utsikter, en af de mest omfattande och snillrika framställningarna af vår tids geografiska vetande. I ett angenämt och lättflytande språk skildrar det alla sidor af ett lands natur och folk, utan att någonsin förfalla i topografisk detaljbeskrifning; alla delar af jorden och alla folk behandlas med ett ovanligt jämnmått. I förordet till sista delen säger han sig ha sökt göra rättvisa åt alla. "öfverallt bland människor, mina bröder, var jag hemma, i mitt eget land. Jag tror, att jag aldrig låtit leda mig af andra känslor än sympati och aktning för alla medborgare i det världsomfattande fosterlandet." Som en vetenskaplig brist har man framhållit de otillfredsställande källuppgif terna, förbiseendet af de nyaste forskningarna och den bristfälliga geologiska framställningen. Men enligt planen är det icke en handbok eller uppslagsbok för fackmannen, utan en läsebok för den bildade allmänheten. 1892 blef han professor vid det fria universitetet i Bruxelles, men då hans verksamhet där stördes, bildade han med några likasinnade en fri högskola, Université nouvelle, där han föreläste i geografi. Vid sin död efterlämnade han i manuskript UJiomme et la terre (6 bd, 1905 -08). De sista åren var han sysselsatt med att åstadkomma en jordglob i skalan 1:100,000, hvars omfång således skulle bli 400 m. - Vän till P. Kropotkin. var R. anarkist i ordets egentliga mening, med den mest utpräglade kosmopolitism, en fiende till alla religiösa och sociala band, enligt otaliga vänners enstämmiga vittnesbörd en af de ädlaste och mest ideellt lagda personligheter samtiden egde, präglad af flärdlöshet, rättskaffenhet, absolut oegennytta, i sitt lif typen för en äkta puritan. Sina anarkistiska idéer utvecklade han i den lilla skriften L'evolution, la revolution et V ideal anarchique (1898). - Af R:s många på skilda områden framstående bröder må nämnas: Michel Eli e R., f. 1827, d. 1904, som delade sin yngre broders åsikter, preskriberades 1851, utnämndes af kommunen till direktör för na-tionalbiblioteket samt uppehöll sig sedan i Schweiz och England. Han biträdde liksom Onésime R. Elisée i dennes arbeten, men egnade sig mest åt publicistisk verksamhet. Les primitifs, études d'éthnologie comparée (1885, 1903) skildrar mänsklighetens utveckling. - Onésime R., f. 1837, har författat flera geografiska läroböcker, La terre å vol d'oiseau (1877), La France et ses colonies (2 bd, 1886-89) och Le plus beau royaume sous le del (1899; 2:a uppl. 1904), en skildring af Frankrike, en af de trognaste och på samma gång mest poetiska, som någonsin skrifvits, och det ämnet uttömmande illustrationsverket Atlas pittoresque de la France (1910-13), hvarjämte han tillhört redaktionen af "Le tour du monde" och lämnat bidrag till "La grande encyclopédie" och Vivien de S:t Martins "Nouveau dictionnaire de géographie universelle". - Armand R., f. 1843, var till 1885 marinofficer, trädde 1880 i Panamabolagets tjänst och offentliggjorde flera skrif-