1131 Recoaro-Red Bank 1132 ter rörande Panamakanalen (delvis tills, med Bonaparte Wyse). - Jean Jacques Paul R., f. 1847, är kirurg och har gjort sig ett namn som medicinsk skriftställare. Vtbg. Recoaro [-kåärå], brunnsort i Italien, invid staden med samma namn (6,676 inv. 1911) i prov. Vicenza, ligger 460-800 m. ö. h. Klimatet är subalpint. Här finnas 4 järnkällor; den starkaste håller 0,o7ie gr. kolsyrad järnoxidul på litern samt dubbelt kolsyrad kalk och svafvelsyrad kalk. Säsong juni-sept. Frekvens öfver 3,COO pers. Ln. Recognitiönes dementis, lat. Se Kl em en t i-n er n a. Recollets [rokålla], fr., benämning på medlemmarna af en reformkongregation inom f r a n-cisk a norden (se d. o., sp. 1069, och Minoriter). Record [re'kåd], eng. Se Rekord. Recorde [re'kåd], Robert, engelsk läkare och matematiker, f. omkr. 1510, d. 1558, höll i Oxford föreläsningar i matematik, praktiserade en tid som läkare och utgaf arbeten i aritmetik, geometri, astronomi och medicin. Hans lärobok The whelstone of witte (1557) är den första på engelska utgifna algebra och utmärker sig särskildt genom ett lämpligare beteckningssätt än det förut brukliga; där träffar man t. ex. för första gången det ännu brukliga likhetstecknet, =. Record Office [re'kåd å'fis], eng., riksarkivet i London (se d. o., sp. 1052). Chefen för detta arkiv kallas master of the rolls (se under M a-s t e r). Records [rerkåds], jur., i England benämning på offentliga handlingar af hvarjehanda slag, t. ex. förteckningar, urkunder, protokoll o. s. v., hvilka förvaras i riksarkivet (Record office). L- A.* Recrudesce'ns (af lat. recrude'scere, åter förnyas), med. Se Feber, sp. 1480. Re'cte, lat., rätt, riktigt. Recteur d'académie [rektor dakademi'], chef för franskt undervisningsdistrikt. Se Frankrike, sp. 1123. Re'cto, lat., "på framsidan", t. ex. af en papyrusrulle. So Papyrus, sp. 6. Re'ctor illu^trls, lat. ("hedersrektor"), titel på någon högättad ädling som förr stundom valdes af ett universitet för att vara ett slags föreningsband mellan universitetet å ena sidan samt regeringen och högadeln på den andra. - R e'c t o r m a g n i'-f i c u s, lat. Se Magnificus. Re^tum,^ anat. Se Ä n d t a r m. Recuperätio, lat. (af recuperäre, återvinna), betecknade i det gamla Rom ursprungligen domstols-förfarande i mål mellan romare och personer, tillhörande andra stater. Domare i dylika mål, som i allmänhet afgjordes fort, benämndes recuperatöres (vanligen 3, 5 eller 7). Senare förekommo de också i processer mellan romerska medborgare, särskildt i provinserna. R- Tdh.* Recurviro'stra, zool. Se Skärfläckor. Red., vid växtnamn förkortning för franske botanisten P. J. R e d o u t é (se d. o.). Reda, metall., att vid ugnar för smältning af lättsmältare metaller, såsom koppar, bly etc., iordningställa smältrummet eller härden för en blifvande blåsning. Samma arbete vid masugnar kallas ställa, ramma. C. A. D.* Redak (Reda g), judiskt namn för Rabbi David Kimchi (se denne). Om namnets bildning jfr R a s c h i. Redaktion, R e d a k t i o n e'l 1. Se R e d a k t ö r. Redaktris. Se Redaktör. Redaktör (fr. rédacteur, af lat. redifgere, bringa i ett visst tillstånd, leda), ordnare och utgifvare af en periodisk eller encyklopedisk skrift, till hvilken bidrag inflyta från flera medarbetare. Det är ej ovanligt, t. ex. vid ett större tidningsföretag, att en hufvudredaktör (fr. rédacteur en chef] ut-öfvar högsta ledningen, medan underredaktörer förestå hvar sitt område. Man talar därför om t. ex. utrikesredaktör, ledaren af utrikes-afdelningen, sportredaktör, ledaren af sport-afdelningen o. s. v. Platsredaktör är stundom namnet på en tidnings representant på annan ort än redaktionsorten, om han har större befogenhet än en korrespondent. Merendels är redaktören för en periodisk skrift tillika dennas ansvarige utgifvare. Ofta användes redaktör som tilltalsord till medarbetare öfver hufvud i en tidning. I Frankrike betyder rédacteur numera "medarbetare"; utgifvaren plägar benämnas directeur. - Redaktion, ordnande och utgifning af en författares arbeten eller af periodisk skrift, utgifvar-skap; affattning; sammanfattningen af dem, som gemensamt redigera en periodisk eller encyklopedisk skrift; lokalen för en sådan redigering. - Redaktionell, rörande redaktionen. - R e-d aktris (fr. rédactrice), kvinna, som är redaktör.- Redigera [-Jera; fr. redig er], samla, ordna och utge (andras eller egna skrifter); ha främsta ledningen af en periodisk eller encyklopedisk skrifts utgifning; affatta; ge ändamålsenlig form åt en litterär produkt. Redan [röda7], fr., befästningsk., en större vanligen i in- och utgående vinklar bruten flesch (se d. o.). L. W.-sonM. Redare kallas den, som till sjöfart för egen räkning utrustar fartyg. Redaren svarar för de förbindelser, hvilka befälhafvaren i denna sin egenskap, men icke på grund af särskild fullmakt ingår för fartygets behof, endast med fartyg och frakt - den s. k. sjöförmögenheten. På samma sätt svarar han för skada, som befälhafvare eller besättning eller annan, som efter uppdrag utför arbete ombord, genom fel eller försummelse i tjänsten tillfogar annan. För de förpliktelser, hvilka han själf ingår, eller som grunda sig på skadegörande handlingar af honom själf, svarar han personligen, d. v. s. med all sin egendom ; dock är hans ansvarighet på nyss nämndt sätt begränsad för ofullständigt uteblifvet eller felaktigt fullgörande af dylika förbindelser, när fullgörandet ankommit på fartygets befälhafvare i denna hans egenskap. Har fartygs egare öfver-låtit fartyget till annan att nyttja det till sjöfart för egen räkning, eger tredje man icke dess mindre hålla sig till fartyget för fordringar, hvarför detta eljest skulle häfta. Jfr Sjöfordringar. I- Afz. Redarebalk, den afdelning af 1667 års sjölag, som handlade om rederiförhållandet. Red Bank [re'd bä^k], köping (borough) i nordamerikanska staten New Jersey, vid Navesinks aestuarium. 7,398 inv. (1910). Nära R. bildades