1199 Regenbogensehiisselchen-Regenerator 1200 yrket smed, inlät sig i direkta sångartäflingar med den ojämförligt öfverlägsne Heinrich Frauenlob och skref mot denne stridsdikter, fulla af grof heter. Han diktade hufvudsakligen ' 'spriiche''. Se Bartsch, "Meisterlieder aus der Kolmarer handschrift" (1862). Regenbogenschiisselchen, ty. ("små regnbags-lås"), myntv. Se Mynt, sp. 53. Regenburg, Theodor August Jes, dansk ämbetsman, f. 20 april 1815 i Aabenraa, d. 7 juni 1895, blef 1841 juris kandidat och anställdes sedan i kansliet. Sept. 1850 ställdes R. i spetsen för Sles-vigs kyrko- och skolväsen och utverkade nu, att med hänsyn till språket i kyrka och skola Slesvig delades i 3 språkbälten, ett danskt (Nordslesvig), ett tyskt (Sydslesvig) och ett blandadt (Mellansles-vig och särskildt Ängel). 1852-64 var R. departementschef i det slesvigska ministeriet och som sådan en trofast, men ensidig förkämpe för danskheten. 1870-90 var han stiftsamtman i Aarhus stift, öfver honom restes 1898 en minnessten på Skamlin gs-banken. E- Ebg. Régence [rejä;s], La, fr., "regentskapet", benämning på hertig Filips af Orleans ("Regentens") genom sedeslöshet beryktade styrelse i Frankrike, 1715-23. Se Filip, franska prinsar 2. Régence-stil [rejä's-]. Se Rokoko. Regeneradores [-dåres], polit, hist. Se Fran-co, J o a o, och Portugal, sp. 1462-64. Regeneration (af lat. regeneräre, återföda). 1. Bot. Se Mosse, sp. 1199. - 2. Med., väfnads-återbildning. Man har att särskilja fysiologisk regeneration och patologisk regeneration. Den förra försiggår oafbrutet inom djur- och människoorga-nismen för att ersätta genom normal funktionell förbrukning undergångna väfnadsdelar, hvarvid fullständig återbildning af de förbrukade väfnads-delarna eger rum. Den patologiska regenerationen afser att ersätta genom sjukliga processer förstörda väfnadsdelar, hvarvid en fullständig återbildning af den förstörda väfnaden ofta ej kommer till stånd; i hvilken utsträckning en återbildning eger rum, är hufvudsakligen beroende på arten af den förstörda väfnaden. - Redan under normala förhållanden är olika väfnaders förmåga af regeneration väsentligt olika. Såväl ontogenetiskt som fylogenetiskt gäller den allmänna lagen, att en högre utvecklad väfnad har mindre förmåga af regeneration än en lägre utvecklad. Embryonala celler ha sålunda större regenerationsförmåga än fullt utdifferentierade celler; äfvenledes har t. ex. det mindre differentierade täckepitelet större regenerationsförmåga än det för mera speciell funktion differentierade körtelepitelet. I djurserien ha lägre stående djur större förmåga af regeneration än högre stående, så att regenerationsförmågan aftar kontinuerligt nedifrån uppåt. De lägre djuren ha en mycket omfattande regenerationsförmåga; hos vattenpolyper är nästan hvarje cellkomplex i stånd att regenerera ett utbildadt djur; äfven tagghudingar och maskar ha stor regenerationsförmåga ; kräftdjuren kunna återbilda ben och klor; spindlar kunna återbilda extremiteter; insekter ha särskildt i sitt larvstadium stor regenerationsförmåga. Vid regenerationsprocesser hos en del lägre djur kan stundom inträffa, att en annan väfnadsdel nybildas än den förlorade (h eteromor j os], såsom t. ex. då hos Palinurus vulgaris efter förlust af ögat i stället för ett öga en känselsprötdelartad bildning uppstår. Hos ryggradsdjuren, äfven hos de allra lägst stående, är regenerationsförmågan betydligt mindre. Likväl ha amfibier och reptilier afsevärd regenerationsförmåga i förhållande till fåglar och däggdjur; så t. ex. kunna ödlor återbilda extremiteter, svansen och t. o. m. ögonlinsen. Fåglarnas regenerationsförmåga är föga större än däggdjurens. Dessa senare kunna äfven i gynnsammaste fall blott återbilda en del väfnader, men ej hela organ eller större kroppsdelar. I hvarje fall af regeneration, hos hvilket djur den än förekommer, utgår nybildningsprocessen från organismens celler. Hos människan är regenerationsförmågan mycket olika hos olika väfnader. Sålunda ha hudens epitel, slem-hinneepitelen, bindväfvens och benväfvens celler samt kärlens endotel synnerligen stor förmåga af regeneration; mindre ha körtelorganens celler, t. ex. cellerna i lefvern, i njurarna, i spott-körtlarna. Ännu mindre regenerationsförmåga eger muskulaturen, och högre differentierade cellarter, som t. ex. nervcellerna, sakna den fullständigt. Vid undergång af sådana väfnader, som icke alls eller endast ofullständigt kunna regenereras, ersattes väfnadsförlusten genom bindväf. Se vidare Sårläkning. 2. G. H. Regenerativ ugn. Se Koks och Regenerator. Regenerator (af lat. regeneräre, återframbringa), metall., en af bröderna Siemens uppfunnen anordning för att åstadkomma hög temperatur vid gasugnar. I en vanlig gasugn införas luft och en brännbar gas genom hvar sin kanal till förbränningsrummet. Förbränningsgaserna ledas sedan genom ugnen och vidare genom en kanal till skorstenen. Vill man stegra temperaturen i en sådan ugn, kan man antingen per tidsenhet förbränna mera gas eller använda en regenerator, som lämnar högre ugnstemperatur utan ökad gasförbrukning. Om i en vanlig ugn per tidsenhet tillföres en viss mängd luft och gas, alstras ett visst antal värmeenheter, som förmå höja förbränningsgasernas temperatur till ett visst gradtal. Är detta gradtal exempelvis 1,200, då den ingående luften och gasens temperatur äro 0° och dessa senare förvärmas till 300°, så blir förbränningsgasernas temperatur 1,500°. Vid användning af regenerator inledas luften och gasen i hvar sin kanal c och b' (se fig.). Förbränningsgaserna gå genom två andra kanaler, b och c7, till skorstenen. Efter ett visst tidsmoment äro kanalerna b och c! starkt uppvärmda, och då omkastas gasströmmarna genom en spjällanordning, så att luft och gas tillföras ugnen genom c' och b, där de förvärmas, under det förbränningsgaserna afledas genom c och b'. Hårige-