1197 Regementshäkte-Regenbogen 1198 (1910), "Dalfrikåren och Dalvargeringen (1788 -90)" af K. Westerlund (i "Meddelanden från Stockholms fasta försvar", 1912) äfvensom "Officerskårer vid tillfälligt uppsatta inhemska regementen under stora nordiska kriget" af E. Lind af Ha-geby (i "Personhistorisk tidskrift", 1908). - Af utländska regementshistorier på svenska språket må antecknas "W. Planting-Gyllenbågas teckning af Trondhjems rytteriregemente och Lålands och Fal-sters prestdragoner" (1900). C. O. N. Regementshäkte. Se Fängelse, sp. 250. Regementsintende'nt. Se In t e n d e n t u r och Kegementsstab. Regementskommissarie, krigsv., benämndes förr en tjänsteman (ofta en förordnad officer), som vid ett regemente under regementskvartermästarens eller provianterings- eller förvaltningsdirektionens inseende besörjde truppens underhåll och dit hörande angelägenheter, senare den med förvaltningsbestyren ombetrodde tjänstemannen vid en infanterikår. Efter förvaltningens ombildning och intendenturkårens upprättande ha dessa befattningar bortfallit. C.O.N. Regementskrigsrätt. Se Krigsrätt B. Regementskvartermästare, krigsv., en kapten eller löjtnant, afsedd till närmaste biträde åt regementschefen i Sverige (se Regementsstab). Benämningen är lika gammal som regementsindelningen. Regementskvartermästaren besörjde förr regementets förläggning med dit hörande ekonomiska förhållanden, besiktning af mottagna persedlar och varor samt de förvaltningsbestyr, som icke tillkommo regementsskrifvaren eller någon direktion. C. O. N. Regementsläkare. Se F ä It l ak a r k å r, sp. 229, och Kegementsstab. Regementsmöte. Se Regementsöfningar. Regementsofficer kallas i Sverige hvarje öfverste, öfverstelöjtnant och major eller innehafvare af motsvarande grad vid flottan (de lägre officerarna sammanfattas under benämningen kompaniofficerare). Officerare af motsvarande grad kallas i utländska arméer "stabsofficerare" (i franska armén officiers supérieurs}. Regementspastor finns i Sverige sedan rege-mentsindelningens införande vid hvarje regemente eller motsvarande enhet. Han tillhör regements-staben. Regementsräd var under förra hälften af 1540-talet namn dels på det regeringskollegium, som var afsedt att ersätta riksrådet, och på dess medlemmar, dels på ledamöterna i den kollegiala provinsstyrelse ("regemente") för Västergötland, som organiserades 1540. Regementsskrifvare. 1. Krigsv., kallades en vid hvarje svenskt regemente eller motsvarande enhet alltsedan regementsindelningens införande anställd civil tjänsteman, som omhänderhade de ekonomiska göromålen inom regementet, såsom vakans-och andra afgifters uppbärande, lönernas uträknande vid de indelta regementena, aflönings utbetalande och redovisningars uppgörande. Beställningarna afskaffades vid det nuvarande förvaltningsväsendets införande omkr. 1880. - 2. Sjöv., en flottans civilstat (före marinintendenturkårens inrättande) tillhörande person, två vid hvardera af flottans stationer, hade till uppgift att föra rullor öfver vederbörande manskap och deras beklädnad, biträda vid in- och utmönstringar, upprätta gene-ralmönsterrullor m. m. 1. C. O. N. 2. L. H.* Regementsstab, krigsv., den personal, som står till regementschefens biträde i och för handhafvaii-det af regementets angelägenheter (i Sverige räknas bataljonsstaberna i organisativt afseende äfven till regementsstaben). Till regementsstaben hör följande militärpersonal: på kompanierna af särskild anledning icke placerade officerare, regements-kvartermästaren (regementschefens närmaste biträde), regements- och bataljonsadjutanterna (egentligen tillhörande bataljonsstaberna), en officer som kasernofficer och en som vapenofficer, en regementsintendent som handhafvare af förvaltning och kassaväsen med en underofficer som biträde, musikfanjunkaren (ledare af musiken) och regementstrumslagaren, där sådan finnes, en underofficer som väbel (till-syningsman öfver yttre ordning, arrestanter m. m.) och, vid infanteriet, en som sjukvårdsunderofficer; civilmilitär personal: regementspastorn, en auditör (upphör med utgången af 1915 att tillhöra regementsstaben), regementsläkaren och öfriga läkare, regementsveterinären och öfriga veterinärer vid beriden trupp, förrådsförvaltaren och annan personal, som användes vid regementet i dess helhet, såsom köksföreståndare, furageupp-bördsman, gevärshandtverkare m. fl. - I utländska arméer räknas till regementsstaben endast den hos regementschefen tjänstgörande personalen, hvarvid hans närmaste biträde i allmänhet kallas r e g e-m e n t s a d j u t a n t. C. O. N. Regementsstallmästare, en vid svenska kavalleri-och artilleriregementen anställd civilmilitär tjänsteman (ofta officer), som omhänderhade utbildningen af regementets remonter och undervisade i ridning officerare och underbefäl. Regementsstallmästar-befattningarna ha afskaffats genom 1892 års härordning. C. O. N. Regementstrumslagare (fr. tambour-major], krigsv., sedan gammalt benämning på befälhafvåren för musikpersonalen vid ett regemente eller en bataljon, i svenska armén vid ett infanteriregemente. Regementstrumslagaren är underofficer och intar till musikpersonalen ungefär samma ställning som kompaniadjutanten (fanjunkaren) vid ett kompani. Då han anför musikpersonalen i trupp, bär han en staf, med hvilken han ger tecken till musikens början eller slut. C. O. N. Regementsveterinär. Se Fältveterinär-kåren och Regementsstab. Regementsväbel. Se Väbel. Regementsöfningar, krigsv., förr kallade Regementsmöten, eller Repetitionsöfnin-g a r kallas, om än oegentligt, den del af de svenska truppernas vanliga öfningsserie, i hvilken regementena och motsvarande truppafdelningar deltaga med hela sin personal. I dessa öfningar ingå äfven större fälttjänstöfningar. C. O. N. Regen, biflod till Donau i Bajern, uppstår på Böhmerwald i Niederbayern af Schwarzer och "Weis-ser R., flyter mot v. in i Oberpfalz, vänder sig därefter mot s. och förenar sig med Donau midt emot Regensburg. Längd 165 km. (J. F. N.) Regenbogen [-bågen], B a r t h e l, tysk master-sångare i Mainz omkr. slutet af 1200-talet, till