des af romarna till ett befäst läger, Castra Regina. Staden, som uppstod på högra Donaustranden, blef framdeles säte för hertigarna af Bajern. Därifrån utbredde sig också kristendomen i södra Tyskland.

Fig. 3. Det inre af Befreiungshalle.

S:t Emmeram anlade där ett kloster i midten af 600-talet, och Bonifatius upprättade ett biskopsstift ungefär ett årh. senare. 1245 blef R. fri riksstad och var under medeltiden en af de förnämsta handelsstäderna i södra Tyskland. Reformationen fick endast ringa insteg, motverkad som den var af jesuiterna och biskoparna, som från 1400-talet merendels tillhörde bajerska regenthuset. 1541 utfärdade Karl V där det s. k. Regensburgerinterim. Staden hade redan då nästan helt förlorat sitt handelsvälde och gick ännu mer tillbaka under 30-åriga kriget och andra krig, hvarunder den skall ha genomgått 17 belägringar. 5 nov. 1633 intogs staden af svenskarna under hertig Bernhard af Weimar, men redan 28 juli 1634 måste de under Kagg efter tappert försvar uppge den åt de kejserlige. 1663--1806 var R. med få afbrott (1713--14 och 1742--44) tyska riksdagens regelbundna samlingsplats. 1803 upphöjdes staden och stiftet till ett furstendöme, som tilldelades kurfursten af Mainz Karl von Dalberg, som kurärkekansler och ärkebiskop af R., i det att Mainz' ärkebiskopssäte flyttades till R. Staden upphörde att vara fri riksstad och blef 1806 ett kurfurstendöme (som jämte Aschaffenburg omfattade omkr. 1,540 kvkm.), hvars innehafvare, Dalberg, fick titeln furstprimas. Då Napoleon 1810 upphöjde honom till storhertig af Frankfurt, kom furstendömet till Bajern. 1821 blef R. ånyo biskopssäte (under ärkestiftet München-Freising). Strax s. om R. besegrade Napoleon 23 april 1809 en del af österrikiska armén under ärkehertig Karl. (J. F. N.) Regensburgerrnterim (se Interim) kallas den af kejsar Karl V vid en samtidigt med riksdagen i Regensburg 1541 hållen konferens framlagda förmedlande religionsstadga, genom hvars antagande af både katoliker och protestanter han hoppades kunna på fredlig väg slita den emellan dem uppkomna religiösa konflikten. Detta förlikningsförslag, som särskildt i läran om rättfärdiggörelsen rätt mycket närmade sig den protestantiska åskådningen, lades till grund för de förhandlingar, som fördes emellan de utsedde konferensdelegerade: Eck, Gropper och Jul. von Pflugk å den katolska sidan samt Melanchton, Bucer och Pistorius å den protestantiska. Till en början såg det äfven ut, som om man skulle kunna bli tämligen ense. På frågorna om kyrkan och dess författning samt om nattvarden strandade dock alla bemödanden om förlikning. När därtill kom, att den påfliga kurian vägrade stadfästelse äfven af de fyra artiklar, om hvilka man lyckats komma of verens, måste förhandlingarna afbrytas utan att ha ledt till det åsyftade resultatet. Deras stora historiska betydelse ligger i att utgöra gränsen för de fredliga utjämningsförsökens tid i reformationskrisen; efter Regensburgerinte-rims misslyckande bestämde sig Karl V definitivt för våldet, liksom den nya jesuitordens motrefor-matoriska tendens fick segern inom romerska kyrkan. J. II. B. (Hj.H-t.) Rege'nsen. Se Kommu nitet och Köpenhamns universitet. Rege'nt. Se Regera. Regent [ri'djont], eng., i England benämning på vissa universitetsmän; de äro masters of arts och bilda den congregation (se Oxford) i Cambridge, som utdelar magistergraden. Regenten. 1. Hist. Se Filip, franska prinsar 2. - 2. (P i 11) Miner. Se P i 11 l och pl. till art. Diamant. Regerntskap, stater. Se Interimsrege-r i n g, sp. 767. Regenfs park [ri'djonts pä;k]. Se London, sp. 1050. Rege'ntstycke (höll. regentenstuk, af regent i betydelsen föreståndare, styrelsemedlem), porträtt-grupp, som framställer medlemmarna af en korporations styrelse. Dylika regentstycken - äfven kallade doelenstycken - förekomma ofta i det holländska måleriet. Typiskt för tidigare framställningar af denna art är ett skyttegille, måladt af Dirck Jacobsz, dateradt 1529 (i Riksmuseum i Amsterdam) ; det upptar 17 personer, ordnade i två rader, utgöres alltså af en mängd porträtt, sammanställda i en och samma målning. Vid öfvergången till 1600-talet börja målarna gruppera figurerna osökt och enhetligt, framställa gillebröderna samlade till gemensam förhandling eller fest. Bland berömda mästare till dylika målningar märkas Ra-vesteijn, T. de Keyser, Frans Hals, Rembrandt ^se fig. å sp. 1205-06), de Bray, van der Helst, Flinck, F. B öl m. fl. G-g X. Regenwalde, stad i preussiska reg.-omr. Stettin (Pommern), vid kustfloden Rega. 3,558 inv. (1910). Tillverkning af landtbruksmaskiner.