anska kusten med berget Etna, och klimatet är så mildt, att dadelpalmens frukter stundom mogna. R. hade en ståtlig, modern katedral, som förstördes 1908, lyceum-gymnasium, realskolor, konstslöjdskola, arkeologiskt museum. Viktigaste näringsgrenarna äro tillverkning af essenser och välluktande vatten, sidenvaror samt vantar, mössor o. d. af byssus, hvilka jämte olivolja, sydfrukter och vin exporteras. R. är forntidens Rhegion (Rhegium). Den gamla staden förstördes nästan fullständigt genom det stora jordskalfvet 1783, och den nya hade därför ett modernt utseende med breda reguljära gator, då den genom jordbäfningen i dec. 1908 blef ånyo nästan fullständigt förstörd, hvarvid de omkomnes antal steg till omkr. 20,000. 1--4. (^{J. F. N.}) Reggio [re'ddjå], hertig af. Se Oudinot. Reggio-Emiliarasen [re'ddjå-; it. Razza regiana], husdjurssk., ett rödbrunt eller hvitfärgadt nötkreatursslag i norra Italien. Korna väga omkr. 500 kg. och oxarna, som äro utmärkta dragare, omkr. 700 kg. Af rasens mjölk beredes den mycket berömda ostsorten "Cacio di grana". ^{H. F.} Regi [-ʃ<over>i</over>], fr. régie, eg. förvaltning, sammanfattningen af de göromål, som åligga en regissör (se vidare d. o.) vid en teater. Se Becq de Fouquières, "L'art de la mise en scène" (1884), Lindau, "Vorspiele auf dem theater" (1895), och Hagemann, "Régie" (2:a uppl. 1904). Régie des droits réunis [reʃ<over>i</over> dä drωa' reyn<over>i</over>], fr. Se Droit, sp. 871. Regierungsbezirk [-g<over>i</over>roŋs-], ty. Se Regeringsområde. Regillo [-dji'llå]. Se Pordenone 1. Regillus, en forntida liten sjö i Latium, ö. om Rom, nedanför Tusculum. Som sjöns plats har uppgetts en nu uttorkad kratersjö, numera kallad Pantano secco. Vid R. stod enligt fornsägnerna, 496 f. Kr., eller något annat närliggande år, en drabbning mellan romarna och latinerna, hvilka senare under anförande af Octavius Mamilius från Tusculum sökte på tronen återuppsätta dennes svärfader, den fördrifne romerske konungen Tarquinius. Berättelsen om slaget är sammanväfd med myt och saga, hvilket framgår bl. a. af den gängse sägen, att två himmelska ynglingar på hvita hästar -- dioskurerna -- skulle ha kämpat i romarnas led och sedan i Rom förkunnat slagets utgång. ^{R. Tdh.}* Regim [-ʃ<over>i</over>m], fr. régime, lat. regimen, styrelse, förvaltning, styrelsesätt, regeringssätt; gramm., ett ords ställning som styrdt af ett annat ord; med., föreskrift med afseende på diet, lefnadssätt, medikament m. m. Jfr Ancien régime. Regimen ecclesiasticum, lat., kyrkoregemente (se d. o.). Régiment de la calotte [reʃimã' də la kalå'tt], fr. Se Kalottister. Regin (isl. Reginn), nord. myt. Se Fafner, Göksstenen, Ramsundsberget och Reidmar. Regina, lat., drottning. Regina, astron., en af småplaneterna. Regina [ridʃai'nə], hufvudstad i nordamerikanska prov. Saskatchewan (Canada); före 1905 hufvudstad i territoriet Assiniboia, ligger under 50° 27' n. br., v. om sjön Winnipeg vid kanadiska pacifikbanan och hade 1911 30,213 inv. (1901 endast 2,645) och beräknas nu (1915) ha omkr. 50,000 inv. ^{J. F. N.} Reginhild, astron., en af småplaneterna. Reginleif, nord. myt., en af de i Eddan omnämnda valkyrjorna. Regino, tysk krönikeskrifvare, d. i Trier 915, 892--899 abbot i Prüms kloster, författade en krönika (omfattande tiden från Kristi födelse till 906), "ett af de tidigaste försöken att sammanfatta världshistorien i en tämligen utförlig framställning" (Wattenbach). Krönikan har af Pertz utgetts i "Monumenta Germaniæ" (I, 1826). Om dess fortsättning se Adalbert. R. har också skrifvit arbeten af kyrkorättsligt och musikaliskt innehåll. (^{N. H--tz.}) Regio, lat., anat., område. För att möjliggöra en allmän och mera öfversiktlig lägebestämning af djur- och människokroppens skilda delar, har man indelat denna senare i vissa områden, som ansluta sig till de naturliga kroppsdelarna (hufvud, hals, bröst, buk, bäcken och extremiteter) och som därjämte uppdela dessa genom mera konstgjorda ideella gränser. De på sistnämnda sätt från hvarandra skilda kroppspartierna pläga betecknas med namnet regio (t. ex. regio sternalis, bröstbenstrakten, regio mammalis, bröstkörteltrakten, regio axillaris, axelhålstrakten o. s. v.). Jfr Region. ^{E. Hgn.} Regiomontanus, Johannes, tysk matematiker och astronom, f. 6 juni 1436 i eller invid Königsberg i Franken (nu i hertigdömet Sachsen-Koburg) och <img r>

uppkallad efter denna orts latiniserade namn (han hette egentligen Müller; fadern var mjölnare), d. 6 juli 1476, studerade först i Leipzig, sedan under Peuerbachs ledning i Wien, där han 1458 började föreläsa i matematiska ämnen. På inbjudning af kardinal Bessarion åtföljde han denne 1461 till Rom, hufvudsakligen för att där genom studium af grekiska språket förbereda sig att utge Ptolemaios' "Almagest". R. stannade uti Italien flera år under vistelse i olika städer, bl. a. Padua, där han äfven föreläste i matematik. Till följd af stridigheter med en litterär antagonist, Georg af Trabezon, lämnade han 1468 Rom och återvände till Wien, hvarifrån han dock snart begaf sig till Ungern och inträdde i konung Mattias Corvinus' tjänst. På grund af de oroliga tiderna öfverflyttade han 1471 till Nürnberg, där han genom den rike patriciern Bernhard Walthers frikostighet sattes i stånd att anlägga ett astronomiskt observatorium med dyrbara instrument, en mekanisk verkstad för deras förfärdigande samt ett boktryckeri. Sysselsatt med astronomiska observationer och litterära arbeten, lefde han där till 1475, då han af påfven Sixtus IV kallades till Rom för att biträda vid genomförande af den tilltänkta kalenderreformen, och afled där, enligt en uppgift