om Schweidnitz. 16,371 inv. (1910). Realgymnasium. Stor bomullsindustri. Kretsen R. innehåller de största schlesiska s. k. väfvarbyarna. Historisk betydelse har staden erhållit genom den af preussarna under hertigen af Bevern vunna segern öfver österrikarna, anförda af Daun och fältmarskalklöjtnanten Beck, 16 aug. 1762, samt genom kongressen och konventionen 27 juli 1790 mellan Preussen och Österrike, hvarvid äfven sändebud från Polen, England och Holland närvoro och hvarvid Österrike förklarade sig villigt att sluta fred med Porten på villkor af status quo, Preussen misslyckades i sin sträfvan att få Thorn och Danzig, och upprätthållandet af österrikiska Nederländernas författning beslöts. I R. höllcs vidare underhandlingar i juni 1813 mellan England, Ryssland och Preussen, genom hvilka England 14 och 15 s. m. förband sig att med subsidier understödja de båda andra makterna i kampen mot Napoleon. – 2. Stad i preussiska reg.-omr. Liegnitz (Schlesien), nära sachsiska gränsen och vid Görlitz–Dresden-järnvägen. 2,164 inv. (1910). Protestantiskt lärarseminarium. Vid de förenade preussarnas och ryssarnas återtåg till Schlesien från slagfältet vid Bautzen stod 22 maj 1813 vid byn Markersdorf nära R. en fäktning mellan de förbundnes eftertrupp och de efterföljande fransmännen och sachsarna. Preussarna nödgades utrymma sin ställning, men Napoleon förlorade sin vän Duroc. – 3. (R. im Vogtland) Stad i sachsiska kretsen Zwickau, nära gränsen till Reuss-Greiz. 29,685 inv. (1910). Realskola med progyin-nasium, högre väfskola. Betydande tillverkning af olika slags yllevaror, dukar, kardulls- och kam-garnsspinnerier, järngjuterier m. m. 1–3. (J. F. N.) Reichenbach [ra´j-], Georg von, tysk instrumentmakare och ingenjör, f. 24 aug. 1772 i Durlach, Baden, d. 21 maj 1826, var först artilleriofficer och blef 1820 väg- och vattenbyggnadschef i Bajern. Före sistnämnda år egnade han sig mycket åt konstruktionen af astronomiska och geodetiska instrument, först i förening med Utzschneider och Fraunhofer, senare med Ertel. Särskildt hans cirkeldelningsmaskiner och de därmed framställda meridiancirklarna vunno stor berömmelse. B–d. Reichenbach [ra´j-], Karl Ludwig von, tysk kemist, f. 12 febr. 1788 i Stuttgart, d. 19 jan. 1869 i Leipzig, vistades sedan 1836 för det mesta på godset Schloss Reissenberg vid Wien. R. sysselsatte sig under sina tidigare år med flera olika företag inom bergsbruket, särskildt med ett järnverk i Blansko (Böhmen). R. gjorde många kemiska undersökningar af stort värde, hvarvid han dokumenterade sig som en särdeles god iakttagare. Bland dessa arbeten förtjäna ihågkommas hans undersökningar af meteoriter, torrdestillation af trä och brunkol äfvensom andra undersökningar inom den organiska kemiens område, hvarvid han upptäckte många nya ämnen, t. ex. paraffin och kreosot. Hans forskningar på de naturvetenskapliga områdena hindrade honom icke att lämna sin fantasi fria tyglar inom det psykologiska. Han trodde sig för förklaringen af själslifvet kunna antaga tillvaron af "ödisk-magnetiska" krafter och råkade genom att hårdnackadt försvara sådana tankar i de skarpaste strider med berömda naturforskare, t. ex. Fechner, Schleiden och C. Voigt. Sina tankar nedlade R. i ett stort antal afhandlingar och skrifter, hvilka närmare finnas angifna i Poggendorffs "Biografisch-literarisches handwörter-buch". T. E. A. Reichenbach [ra´j-], tyska botanister. 1. Heinrich Gottlieb Ludwig R.,f. 8 jan. 1793 i Leipzig, d. 17 mars 1879 i Dresden, filos. och med. doktor, var praktiserande läkare och blef 1818 e. o. professor i medicin vid universitetet i Leipzig, 1820 professor i naturalhistoria vid mediko-kirurgiska högskolan och föreståndare för naturhistoriska museet i Dresden, där han äfven grundlade den botaniska trädgården. R. är mest bekant för sina storartade planschverk, till hvilka han själf tecknat och målat de konstnärliga taflorna: Magazin der ästetischen botanik (96 kolorer. taflor, 1821–26), Illustratio specierum Aconiti generis (fol., 72 kolorer. taflor, 1823–27), Iconographia botanica exotica (3 bd, 250 kolorer. taflor, 1827–30), Iconographia botanica seu plantce criticce (10 bd, 1,000 kolorer. taflor, 1823–32), Flora exotica (5 bd fol., 360 kolorer. taflor, 1834–36) och (med biträde af sonen, se R. 2) Icones floræ germanicæ et helveticæ (2,800 kolorer. taflor, 1834 ff.). Han utgaf äfven Deutschlands fauna (10 bd, 834 taflor, 1836–54). – 2. Heinrich Gustav R., den föregåendes son, f. 3 jan. 1824 i Leipzig, d. 6 maj 1889 i Hamburg, blef e. o. professor i botanik vid universitetet i Leipzig 1855 samt föreståndare för botaniska trädgården i Hamburg och professor i naturalhistoria 1863. Han var liksom fadern en flitig deskriptiv botanist, företrädesvis inom orkidéerna, och utgaf Xenia orchidacea (2 bd, 170 taflor, 1858–74, bd 3 utg. 1900 af F. Kränzlin) m. m. samt var faderns medarbetare i det stora verket Icones floræ germanicæ. 1–2. C.Lmn. Reichenbach [ra´j-], Moritz von. Se Bethusy-Huc. Reichenberg [ra´j-], tjech. Liberec, den mest betydande tyska staden i Böhmen och landets största industristad, ligger i nordvästra Böhmen, vid Neisse, 12 km. från tyska gränsen, vid föreningen af flera järnvägar. 36,350 inv. (1910). R. är centralpunkten för norra Böhmens ylleindustri med spinnerier, väfverier (öfver 1,600 mek. väfstolar), färgerier och appreturverk. Dessutom tillverkas där mattor, maskiner, motorer, pianon, möbler, läder m. m. R. har ett högre gymnasium, högre realskola, lärarseminarium, teknisk skola, väfskola samt ett slöjdmuseum med rikhaltiga industriella samlingar. Staden är på alla sidor omgifven af industriförstäder, hvilka snart komma att inkorporeras med den. Klädesindustrien i R. började redan i slutet af 1500-talet. – Staden var 1622–34 en af Wallensteins besittningar och har efter hans död tillhört familjerna Gallas och Clam-Gallas. I tysk-österrikiska kriget 1866 var R. den egentliga utgångspunkten för prins Fredrik Karls operationer. J. F. N. Reichenberg [räʃãbǟr], Angélique Charlotte Suzanne, fransk skådespelerska, f. 1853 i Paris, åtnjöt handledning af systrarna Brohan, debuterade 1868 på Théâtre français som Agnès i Moliéres "L'école des femmes" och blef "sociétaire" vid nämnda skådebana 1872, Hon intog, genom sitt fulländade utförande af ingénueroller, en plats bland världsstadens mest uppburna skådespelerskor. Med utgången af 1897 tog hon afsked