1273 Reimer-Reims 1274 kologi. Men sin största betydelse har R. som religiös fritänkare och författare till Apologie öder schutzbrief jur die vernunftigen verehrer Gottes, som han af slutade 1767, men ej vågade offentliggöra, emedan han fruktade, att hans ortodoxa motståndare skulle beröfva honom hans hustrus och barns kärlek eller också med sin förföljelse äfven träffa dem. "Herrar präster må tro", skref han, "att det vållar en ärlig mans sinne ett ej ringa lidande, när han hela sitt lif måste förställa sig." Lessing, som genom hans familj hade fått tillgång till handskriften efter författarens död, utgaf stycken däraf under uppgift, att han funnit skriften på biblioteket i Wolfenbiittel. Dessa "Wolfenbiittler fragmente eines ungenannten" (1774-77) väckte på sin tid ett oerhördt uppseende och invecklade Lessing i den ryktbara striden med pastor Goeze (se Lessing). Men så voro också de af R. utvecklade åsikterna i hög grad radikala. Under det att många andra upplysningsfilosofer i den naturliga religionen sökte ett stöd för kristendomen, ställer R. förståndet och uppenbarelsetron i den skarpaste motsats. Det är enligt hans åsikt orimligt att antaga, att Gud genom underverk skulle bryta lagarna för sitt eget verk och att han genom en uppenbarelse, som ej kan komma alla till del, skulle ha orättvist gynnat några. Helvetesläran syntes honom alldeles oförenlig med de egenskaper, som vårt förstånd måste tillägga Gud. Han ansåg sig därför kunna förklara bibelns mot förståndet stridande innehåll endast genom bedrägeri från judiska prästers och apostlarnas sida. I det hela led R:s bibelkritik af tidens ohistoriska uppfattningssätt och dogmatiska tillit till förutfattade meningar, som togos för själf klara förnuftssanningar. - D. Strauss har i sitt arbete "R." (1862; 2:a uppl. 1877) offentliggjort vissa delar af R:s handskrift, hvilka ej utgetts af Lessing. Se äfven R. Schettler, "Die stellung der philosophen R. zur religion" (1904). S-e. Reimer [ra'j-]. 1. Georg Andreas R., tysk bokhandlare, f. 1776 i Greifswald, d. 1842, öfvertog 1800 en förlagsfirma i Berlin, hvilken han dref upp till en af Tysklands förnämsta på såväl det vittra som det vetenskapliga området. Till hans förlagsartiklar hörde arbeten af Hippel, W. von Humboldt, Jean Paul, Du Bois-Reymond, Haec-kel, Lachmann, Mommsen, Niebuhr, Schleierma-cher m. fl. Se H. Reimer, "G. A. R." (1900). - 2. Dietrich R., den föregåendes son, f. 1818, d. 1899, grundlade 1845 en egen affär, som bestod dels af sortimentsbokhandel, dels af konst-och kartförlag. Reimers. 1. (Hjeronimus) Arnoldus R., norsk skådespelare, f. 1844 på Alvöen vid Bergen, d. 1899 i Kristiania, student 1865, tillhörde 1867-98 Kristiania teater. R:s imposanta yttre, sköna stämma och karaktärsfulla spel gjorde honom lika skattad i hjälteroller och tragedi som i moderna, realistiska pjäser. Hans namn är varaktigt förknippadt med det ibsenska dramat, såsom Örnulf i "Haermsendene", Skule jarl i "Kongsemnerne", Stensgaard i "De unges förbund", Hjalmar Ekdal i "Vildanden", doktor Stockmann i "En folkefiende" och Ulrik Brendel i "Rosmersholm". R. uppträdde bl. a. 1883 på k. teatern i

Johanne Juell-Keimers.

Arnoldus Reimers. Stockholm. - 1881 gifte sig R. med den talangfulla skådespelerskan Johanne Regine Juell, född E l v i g, f. 1848, d. 1882, som sedan 1866 var Kristiania teaters mest använda konstnärinna och publikens förklarade gunstling. Hon var i sitt första äktenskap med skådespelaren Mathias Juell (f. 1835, d. 1894) mor till Johanne Dybwad (se d. o.). - Se Wilhelmine Gulowsen, "Mindeblade över fru J. R." (1882). 2. Sofie R., syster till R. 1, norsk skådespelerska, f. 19 april 1855 i Bergen, debuterade 31 okt. 1879 i sin födelsestad, kom 1881 till Kristiania teater, sedan 1899 engagerad vid Nationaltheatret, till hvars bärande krafter hon hör. Hon började som tragedienne, men har efter hand ej blott gjort en betydande insats i det moderna, särskildt det norska, dramat, utan äfven arbetat sig öfver till det humoristiska och komiska facket. 1-2. K. V. H. Reimers [ra'j-], Georg, tysk skådespelare, f. 1860 i Altona, spelade 1877-82 komiska roller på lågtyska, egnade sig sedan åt unga hjälteroller i klassiska stycken och manliga karaktärsroller i moderna sällskapspjäser. Réimplantatiön, kir. Se Implantation. Reims l. Rheims [räs], arrondissemangshufvudstad i franska dep. Marne (Champagne), vid Aisne--Marne-kanalen och flera linjer i järnvägsnätet mellan Paris, Bruxelles och Strassburg. 108,333 inv. (1911; i hela kommunen, inberäknadt garnisonen, 115,178). Efter fransk-tyska kriget 1870--71 har R. anordnats till en modern fortfästning. Fortgördeln, som har omkr. 9,5 km. radie och 35 km. längd, utgöres af i n. v. fort S:t Thierry med ett annexverk och reduiten Chenay, i n. ö. fort Fresnes, i ö. forten Vitry, Vigie de Berry med stort annexbatteri och Nogent l'Abesse med annexbatteri, i s. ö. fort Pompelle och i s. fort Montbré. Af de gamla fästningsverken, hvilka utlagts till bulevarder, ha endast några portar bevarats. Gatorna äro breda och regelbundna. Större öppna platser äro Place Godinot, med en fontän, och Place Royale, med staty af Ludvig XV, hvarjämte finnas statyer af den i R. födde Colbert, af