Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1271
Reifferscheid-Reimarus
1272
belgisk historiker, f. 1795 i Möns, d. 1850 som
öfverbibliotekarie vid kungl biblioteket i Bruxelles,
deltog som löjtnant i slaget vid Waterloo 1815, var
1822-37 professor i filosofi först i Louvain och sedan
i Liége samt utgaf bl. a. Histoire de la Toison d’or
(1830), Histoire du comté de Hainaut (3 bd, 1849)
samt utgaf "Documents pour servir a 1’histoire des
provinces de Namur, de Hainaut et de Luxembourg"
(5 bd, 1844-48) och åtskilliga äldre författares
verk rörande Belgiens historia. Omnämnas bör äfven
den af honom redigerade "Annuaire de la bibliothéque
royale de Belgique" (11 bd, 1840-50). B. var led. af
belgiska akademien och Franska institutet samt en
bland stiftarna af "Collection des chroniques beiges
inédites".
Reifferscheid [ra^ferjajt]. 1. August R., tysk
klassisk filolog, f. 1835 i Bonn, d. 1887 i
Strassburg som professor, verkade hufvudsakligen
som utgifvare och textkritiker. - 2. Alexander R.,
den föregåendes broder, germanist, f. 1847 i Bonn,
d. 1909 som professor i Greifswald, utvecklade en
liflig och resultatrik verksamhet som utgifvare och
kulturhistoriker.
Reigate [räYgot], stad i engelska grefskapet
Surrey, i den bördiga dalen Holmsdale och vid
järnvägen mellan London och Brighton. 28,502
inv. (1911). Latinskola. En stor del af
befolkningen utgöres af personer, som ha
sin sysselsättning i London. I förstaden Red
h i 11 ligga en anstalt för idioter och en
förbättringsanstalt för unga brottslingar.
(J. F. N.)
Reijmyre. Se Re j myra.
Reijonen [re’jånen], Johan Henrik, finsk
novellförfattare, f. 27 april 1855 i Nurmis, norra
Karelen, blef student 1872, prästvigdes 1881 och
utnämndes 1890 till kapellan i Vederlaks, södra
Karelen. Bland hans arbeten må nämnas Vaihdo-kas
(Bortbytingen, 1884), Kertoelmia (Berättelser, 1885
och 1888), Uusia kertoelmia (Nya berättelser, 1889)
och Suuteita (Spillfoder, 1891). 1900 utgaf han ett
urval äldre samt några nya berättelser under titel
Kertoelmia ja Kuvauks (Berättelser och bilder). Några
af dem äro öfversatta till svenskan ("Noveller",
1885). R. har utgett äfven predikningar och små
populära uppbyggelseskrifter. I sina noveller
behandlar han objektivt, stundom karikerande,
folklifvet, som han i grund känner. Vissa af
hans skildringar äro gjorda med en episk kraft,
som saknat motstycke i den finska litteraturen.
T. C.
Reikjanäsryggen. Se Atlantiska hafvet, sp. 337.
Reil [rajl], Johan n Christian, tysk läkare och
anatom, f. 1759, d. 1813, blef med. doktor 1782 samt
med. professor 1788 i Halle och 1810 i Berlin. R. var
en mångsidigt bildad läkare och är i medicinens
historia känd som en af vitalismens förnämsta
för-fäktare (Ueber die le-benskrajt,1196). Bland hans
anatomiska arbe-
ten äro de öfver hjärnan synnerligen värdefulla
(E x er citation e s de structura nervorum, 1796,
och afhandlingar i det af honom utgifna "Archiv
fur physiologie"). Äfven om vården af sinnessjuka
inlade R. stora förtjänster. I en berömd skrift
Ueber die anwendung der psychischen curmethode
auf geisteskrankheiten (1803) gaf han en gripande
skildring af tillståndet i de tyska hospitalen
(jfr H e i n r o t h) och bidrog därigenom icke
oväsentligt till uppkomsten af en bättre riktning
inom psykiatrien. I den 1815-16 utgifna Entwurf einer
allgemeinen pathologie (3 bd) ingår R:s af H. Steffens
skrifna biografi. R. T-dt.
Reille [räj], Honoré Charles Michel Joseph,
marskalk af Frankrike, f. 1775, d. 1860, blef
under revolutionen soldat och utmärkte sig först
som adjutant hos Masséna (1796-1800), med hvars
dotter han gifte sig. R. användes sedermera af
Napoleon äfven i diplomatiska värf. 1808 förde
han ett högre befäl i Spanien, kämpade 1809 vid
Wagram i spetsen för "unga gardet" samt 1813 och
1814 i Spanien och Frankrike. Sedan R. tjänat
restaurationen, öfvergick han till den återkom-ne
kejsar Napoleon och deltog som chef för 2:a armékåren
i fälttåget i Belgien 1815. R. höll sig väl med
alla regeringar och upphöjdes af Ludvig Filip till
marskalk (1847) och af Napoleon III till senator.
C. O. N.
Reimann [ra’j-], Georg, tysk psalmist,
f. 1570, d. 1615 som professor i Königsberg,
är författare till den af barnaglad förtröstan
präglade hymn på Mikaelidagen, som är
intagen under n:r 35 i 1819 års psalmbok.
E. N. S-g.
Reimann [ra;j-], Heinrich, tysk musiker och
musikskriftställare, f. 1850 i Rengersdorf, Schlesien,
d. 1906 i Berlin, blef filos, doktor 1875 och var
gymnasielärare, tills han 1886 egnade sig helt åt
musiken. Bosatt i Berlin från 1887, var han till 1895
organist vid Filharmoniska sällskapet och en tid
lärare vid Klindworth-Scharwenka-konserva-toriet,
blef 1895 organist vid kejsar Vilhelms minneskyrka
och fick 1897 professors titel. Han författade
bl. a. biografierna Robert Schumanns leben und werke
(1887), Johannes Brahms (1897; 3:e uppl. 1893; första
numret i den af honom utgifna samlingen "Beriihmte
musiker") samt de postumt utgifna Johann Seb. Bach
(1908) och Hans v. Billow (1909), vidare Zur theorie
und geschichte der byzantinischen musik (1889, i
"Vierteljahrs-schrift fur musikwissenschaft") och
Musikalische riickblicke (2 bd, 1900). R. stiftade
1898 ett Bach-sällskap, komponerade åtskilligt
och utgaf samlingar af äldre visor i bearbetning
med pianoledsag-ning: "Das deutsche lied" (4
bd), "Internationales volksliederbuch" (3 bd)
samt "Das deutsche geist-liche lied" (6 bd).
E. F-t,
Reimar, Freimun d, pseudonym för tyske skalden
Friedrich Riickert.
Reimarus [raj-], Hermann Samuel, tysk filosof
och bibelkritiker, f. 1694 i Hamburg, d. 1768
som professor vid Johanneum-gymnasiet där, är en
af de förnämste representanterna för den tyska
upplysningsfilosofien. Hans logik, Vernunft-lehre
(1756; 5:e uppl. 1790), åtnjöt på sin tid stort
anseende, och hans Betrachtungen ilber die kunsttriebe
der tiere (1762; 4:e uppl. 1798) är ett af de äldsta
bidragen till en vetenskaplig djurpsy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
