1271 Reifferscheid-Reimarus 1272 belgisk historiker, f. 1795 i Möns, d. 1850 som öfverbibliotekarie vid kungl biblioteket i Bruxelles, deltog som löjtnant i slaget vid Waterloo 1815, var 1822-37 professor i filosofi först i Louvain och sedan i Liége samt utgaf bl. a. Histoire de la Toison d'or (1830), Histoire du comté de Hainaut (3 bd, 1849) samt utgaf "Documents pour servir a 1'histoire des provinces de Namur, de Hainaut et de Luxembourg" (5 bd, 1844-48) och åtskilliga äldre författares verk rörande Belgiens historia. Omnämnas bör äfven den af honom redigerade "Annuaire de la bibliothéque royale de Belgique" (11 bd, 1840-50). B. var led. af belgiska akademien och Franska institutet samt en bland stiftarna af "Collection des chroniques beiges inédites". Reifferscheid [ra^ferjajt]. 1. August R., tysk klassisk filolog, f. 1835 i Bonn, d. 1887 i Strassburg som professor, verkade hufvudsakligen som utgifvare och textkritiker. - 2. Alexander R., den föregåendes broder, germanist, f. 1847 i Bonn, d. 1909 som professor i Greifswald, utvecklade en liflig och resultatrik verksamhet som utgifvare och kulturhistoriker. Reigate [räYgot], stad i engelska grefskapet Surrey, i den bördiga dalen Holmsdale och vid järnvägen mellan London och Brighton. 28,502 inv. (1911). Latinskola. En stor del af befolkningen utgöres af personer, som ha sin sysselsättning i London. I förstaden Red h i 11 ligga en anstalt för idioter och en förbättringsanstalt för unga brottslingar. (J. F. N.) Reijmyre. Se Re j myra. Reijonen [re'jånen], Johan Henrik, finsk novellförfattare, f. 27 april 1855 i Nurmis, norra Karelen, blef student 1872, prästvigdes 1881 och utnämndes 1890 till kapellan i Vederlaks, södra Karelen. Bland hans arbeten må nämnas Vaihdo-kas (Bortbytingen, 1884), Kertoelmia (Berättelser, 1885 och 1888), Uusia kertoelmia (Nya berättelser, 1889) och Suuteita (Spillfoder, 1891). 1900 utgaf han ett urval äldre samt några nya berättelser under titel Kertoelmia ja Kuvauks (Berättelser och bilder). Några af dem äro öfversatta till svenskan ("Noveller", 1885). R. har utgett äfven predikningar och små populära uppbyggelseskrifter. I sina noveller behandlar han objektivt, stundom karikerande, folklifvet, som han i grund känner. Vissa af hans skildringar äro gjorda med en episk kraft, som saknat motstycke i den finska litteraturen. T. C. Reikjanäsryggen. Se Atlantiska hafvet, sp. 337. Reil [rajl], Johan n Christian, tysk läkare och anatom, f. 1759, d. 1813, blef med. doktor 1782 samt med. professor 1788 i Halle och 1810 i Berlin. R. var en mångsidigt bildad läkare och är i medicinens historia känd som en af vitalismens förnämsta för-fäktare (Ueber die le-benskrajt,1196). Bland hans anatomiska arbe- ten äro de öfver hjärnan synnerligen värdefulla (E x er citation e s de structura nervorum, 1796, och afhandlingar i det af honom utgifna "Archiv fur physiologie"). Äfven om vården af sinnessjuka inlade R. stora förtjänster. I en berömd skrift Ueber die anwendung der psychischen curmethode auf geisteskrankheiten (1803) gaf han en gripande skildring af tillståndet i de tyska hospitalen (jfr H e i n r o t h) och bidrog därigenom icke oväsentligt till uppkomsten af en bättre riktning inom psykiatrien. I den 1815-16 utgifna Entwurf einer allgemeinen pathologie (3 bd) ingår R:s af H. Steffens skrifna biografi. R. T-dt. Reille [räj], Honoré Charles Michel Joseph, marskalk af Frankrike, f. 1775, d. 1860, blef under revolutionen soldat och utmärkte sig först som adjutant hos Masséna (1796-1800), med hvars dotter han gifte sig. R. användes sedermera af Napoleon äfven i diplomatiska värf. 1808 förde han ett högre befäl i Spanien, kämpade 1809 vid Wagram i spetsen för "unga gardet" samt 1813 och 1814 i Spanien och Frankrike. Sedan R. tjänat restaurationen, öfvergick han till den återkom-ne kejsar Napoleon och deltog som chef för 2:a armékåren i fälttåget i Belgien 1815. R. höll sig väl med alla regeringar och upphöjdes af Ludvig Filip till marskalk (1847) och af Napoleon III till senator. C. O. N. Reimann [ra'j-], Georg, tysk psalmist, f. 1570, d. 1615 som professor i Königsberg, är författare till den af barnaglad förtröstan präglade hymn på Mikaelidagen, som är intagen under n:r 35 i 1819 års psalmbok. E. N. S-g. Reimann [ra;j-], Heinrich, tysk musiker och musikskriftställare, f. 1850 i Rengersdorf, Schlesien, d. 1906 i Berlin, blef filos, doktor 1875 och var gymnasielärare, tills han 1886 egnade sig helt åt musiken. Bosatt i Berlin från 1887, var han till 1895 organist vid Filharmoniska sällskapet och en tid lärare vid Klindworth-Scharwenka-konserva-toriet, blef 1895 organist vid kejsar Vilhelms minneskyrka och fick 1897 professors titel. Han författade bl. a. biografierna Robert Schumanns leben und werke (1887), Johannes Brahms (1897; 3:e uppl. 1893; första numret i den af honom utgifna samlingen "Beriihmte musiker") samt de postumt utgifna Johann Seb. Bach (1908) och Hans v. Billow (1909), vidare Zur theorie und geschichte der byzantinischen musik (1889, i "Vierteljahrs-schrift fur musikwissenschaft") och Musikalische riickblicke (2 bd, 1900). R. stiftade 1898 ett Bach-sällskap, komponerade åtskilligt och utgaf samlingar af äldre visor i bearbetning med pianoledsag-ning: "Das deutsche lied" (4 bd), "Internationales volksliederbuch" (3 bd) samt "Das deutsche geist-liche lied" (6 bd). E. F-t, Reimar, Freimun d, pseudonym för tyske skalden Friedrich Riickert. Reimarus [raj-], Hermann Samuel, tysk filosof och bibelkritiker, f. 1694 i Hamburg, d. 1768 som professor vid Johanneum-gymnasiet där, är en af de förnämste representanterna för den tyska upplysningsfilosofien. Hans logik, Vernunft-lehre (1756; 5:e uppl. 1790), åtnjöt på sin tid stort anseende, och hans Betrachtungen ilber die kunsttriebe der tiere (1762; 4:e uppl. 1798) är ett af de äldsta bidragen till en vetenskaplig djurpsy-