marskalk Drouet d’Erlon samt af Jeanne d’Arc. Förnämsta byggnaden är katedralen, en ädel gotisk byggnad af väldiga dimensioner. Koret byggdes af Rob. de Coucy 1214–41; fasaden fullbordades på 1300-talet. Byggnaden, i form af ett latinskt kors, har en bredd i tvärskeppet af 49,5 m., en längd af 139 och en höjd i midtskeppet af 38 m. Glanspartiet i hela byggnaden är västra fasaden (se fig.) med tre praktfulla portaler, ett rosfönster (12 m. i genomskärning) och en slösaktig rikedom på skulpturer (se Bildhuggarkonst, pl. V). De nu 81 m. höga tornens spiror jämte tvärskeppets fem torn förstördes 1481. Det inre har en mängd konstverk och dyrbarheter. Efter Filip II August ha alla franska konungar (med undantag af Henrik IV, Ludvig XVIII och Ludvig Filip) krönts i denna kyrka. En ännu äldre kyrka är S:t Remi, påbörjad i romansk stil omkr. 1049, men på 1100-talet ombyggd i gotisk stil, med den helige Remigius’ graf. Andra mera framstående byggnader äro ärkebiskopspalatset, Hôtel de ville, i renässansstil (påbörjadt 1627, fullbordadt först 1825 och utvidgadt 1880), med tafvelgalleri, naturhistoriskt museum och ett bibliotek med 100,000 bd, Palais de justice, Porte de Mars (en romersk triumfbåge) samt Maison des musiciens, så kalladt med anledning af fem fint arbetade statyer af musikanter i nischer på framsidan. Staden är säte för en ärkebiskop och kommandot för 12 :e infanteri- och 5:e kavalleridivisionen, har ett lycée för gossar och ett för flickor, en förberedande medicinsk och farmaceutisk skola (en kvarlefva från dess universitet 1547–1793), ett stort bibliotek, stadsarkiv, konst- och arkeologiskt museum, en teknisk skola och en académie nationale (1841). Af stor betydelse är ylleindustrien, som sysselsätter omkr. 25,000 arbetare. Andra industrigrenar äro tillverkning af maskiner och redskap, kemiska produkter, ljus, tvål, glas och papper. Staden är en af de största nederlagsorterna för champagneviner, för hvilkas förvar finnas ofantliga källare uthuggna i kalkklippan, och är ryktbar för sina biskvier, pepparkakor och torkade päron. De viktigaste handelsartiklarna äro ull (omkr. 150 mill. frcs) och champagne (20 mill. buteljer årligen). – R. hette på Cæsars tid Durocortorum, var remernas hufvudstad i belgiska Gallien och kallades senare Remi. Kristendomen infördes omkr. 360. Efter segern vid Tolbiacum (496) läto Klodvig och flera tusen af hans män döpa sig i R. af den helige Remigius, hvilken omständighet förlänade biskopsstolen (sedan 774 ärkebiskopsstol) stor glans. Flera af de följande konungarna läto där smörja sig med den heliga oljan (se Ampulla), och detta blef regelbundet fallet efter Filip II August. Särskildt ryktbar är Karl VII:s kröning, 17 juli 1429, som Orleanska jungfrun genom sina segrar möjliggjorde och hvilken hon bevistade. Flera konsilier höllos i R. under medeltiden. Genom fördraget i Troyes (1420) afträddes staden till engelsmännen, men dessa fördrefvos genom Jeanne d’Arc 1429. 12 mars 1814 besattes staden af preussare och ryssar, anförda af Saint-Priest, men dessa måste följande dag uppge den åt Napoleon, hvarvid Saint-Priest dödligt sårades. 1870 var det besatt af tyskarna. – Under 1914–15 års världskrig började tyskarna 2 sept. 1914, sedan spärrfästena Hirson, Ayvelles och Condé samt La Fère och Laon dessförinnan af dem besatts, framgå mot R., som emellertid redan 4 sept. utan strid uppgafs åt dem, hvarvid 13,000 fångar och stort byte af krigsmateriel togos; men när tyskarna sedermera måste gå tillbaka öfver Marne, utrymde de 13 sept. det i en kittel liggande R., hvars alla staden behärskande fort ej då ännu hunnit tagas. Fransmännen återbesatte nu R. 14 sept. och gjorde därpå genom uppförandet af ytterligare befästningar staden till en hufvudstödpunkt i sin nya ställning. Natten till 17 sept. tillbakaslogo de ett tyskt anfall; men redan 19 återkommo tyskarna och började 20 bombardera staden, hvarvid anvisning dock getts att skona katedralen. Att denna detta oaktadt träffats af några granater, lär likväl ej ha kunnat undvikas, och fransmännen påstodo då genast, att tyskarna med full afsikt och utan militär nödvändighet riktat sin eld mot det arkitektoniska mästerverket, som därvid skulle ha så förstörts, att endast några murrester återstodo; och likaledes skulle rådhuset, museet och lasarettet till stora delar ha ödelagts. En mängd protester mot tyskarnas förmenta nidingsdåd höjdes nu såväl inom som utom Frankrike, och särskildt utgick en skarp sådan från ”Associazione artistica internazionale”. Mot de hårda beskyllningarna försvarade sig tyskarna dels med, att order ju getts om att skona katedralen, för så vidt den ej användes militäriskt, hvilket dock gjorts (utkiks- och signalposter hade placerats i tornen, batterier hade uppställts invid byggnaden, m. m. d.); dels med att värre olycka ej skett, än att taket skjutits i brand och murverket delvis skadats. Fransmännen förnekade emellertid på det bestämdaste, att katedralen af dem begagnats för militärt ändamål, men tyskarna påstodo lika bestämdt, att detta gjorts och att äfven senare, enligt hvad deras flygare lätt kunnat konstatera, observationsposter placerats i tornen, hvarjämte platsen framför katedralen användts som samlingsplats för trupper och ammunitionskolonner samt äfven till artilleriuppställningsplats, hvarför ytterligare beskjutning blifvit nödvändig. 2 okt. hade sålunda bombardemang af R. pågått så godt som oafbrutet i 9 dagar, och sedermera har en mängd än för den ena, än för den andra parten framgångsrika strider utkämpats framför och i trakten af denna stad, som då och då äfven bombarderats, hvilket senare då vanligen varit repressalier af tyskarna. Så besköts R. 13 okt., och 15 s. m. tillbakavisade tyskarna ett franskt anfall. I slutet af okt. och början af nov. utvecklade tyskarna med växlande framgång särskild aktivitet i trakten af R., som då äfven besköts, hvilket senare också egde rum 15–18 och 20–24 nov. 25 nov. utkämpades en häftig strid vid R., som 4 dec. åter bombarderades. 8 dec. och närmare jul streds ånyo; 28 dec. besköts staden. Heta strider utkämpades sedan under nyårsnatten och följande två dagar. 6 jan. 1915 hade fransmännen trängt något framåt n. v. om R., och följande dag streds ö. om staden. Striderna upprepades 11, 15, 30 och 31 jan. samt 5 febr. Bombardering egde sedan rum 14, 18, 22 och 23 febr., hvarvid katedralens inre hvalf lär ha fått allvarsamma skador. Beskjutningen fortsattes 27 febr., 4, 5, 16 och 23 mars. 2 mars hade en strid utkämpats i trakten, 29 mars nedkastade tyska flygare några bomber öfver