Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R., hvarvid katedralens absid skulle ha
skadats. Äfven 2 april bombarderades staden ånyo
från luften, 9 s. m. besköts R. med brandgranater,
och 23 april utkämpades skarpa artilleristrider
i omnejden. Slutligen bombarderade tyskarna R. 29
april som svar på fransmännens beskjutning af deras
hvilokaserner bakom fronten, och 2 juni samt 16 juni;
26 maj hade i trakten en artilleristrid utkämpats.
(J. F. N.) L. W:son M.
Rein, Jonas, norsk politiker,
författare, f. 1760 i öksendalen, Romsdals amt,
d. 1821 i Bergen, teol. kandidat 1780 i Köpenhamn,
där han blef en af ledarna i Det norske selskab,
författade sorgespelet Hagen og Axel (1786;
aldrig uppfördt) i tidens abstrakt retoriska
stil, blef 1792 kaplan i Skjeberg, Smaalenene, och
befordrades 1800 till kyrkoherde i Eid-anger, 1808
i Bergen. Samlede digte utkommo i 2 bd 1802. R. är
ännu namnkunnig som politiker, särskildt genom sitt
deltagande i riksförsamlingen på Eidsvold 1814,
som deputerad för staden Bergen, och tillhörde
där de ifrigaste motståndarna mot Norges förening
med Sverige. Under det nya statsskicket efter
svensknorska unionens instiftelse kom R. på spänd
fot med de maktegande och trodde sig förföljd,
i synnerhet då hans hopp att bli J. N. Bruns
efterträdare på Bergens biskopsstol (1816) gick om
intet. 1817-21 utgaf han, tills, med K. M. Pälsen
och H. Foss, den oppositionella veckopublikationen
"Den norske tilskuer". - Se D. Thrap, "Bidrag til
den norske kirkes historie i det 19. aarh.", I
(1884), och vidare jubileums-verket "Eidsvold 1814"
(1914). K. V. H. Rein. 1. Gabriel R.,
finsk universitetslärare, historiker, statistiker,
f. 20 dec. 1800 i Jääskis soc-Jien, d. 24 juni 1867
i Helsingfors, blef student i Åbo 1817, filos,
kandidat 1822, filos, doktor och magister 1823,
docent i historia 1825, lektor i tyska språket
vid Helsingfors’ universitet 1832 samt professor
i historia vid samma högskola 1834. Gripen af den
fosterländska rörelse, som på 1820-talet spirade
upp vid det finska universitetet, egnade R. sig,
efter vunnen akademisk grad, åt forskningar inom
Finlands äldsta historia, hvilkas resultat framlades
i akademiska disputationer. I sina föreläsningar
behandlade R. Finlands historia i hela dess
omfattning, hvilket ämne först af honom upptogs i
de akademiska föreläsningskurserna. Efter hans död
utgåfvos hans Föreläsningar öfver Finlands historia
(2 bd, 1870-71; omfattande tiden t. o. m. 1808-
09 års krig), hufvudsakligen utarbetade på
1840-talet och därför ej upptagande den senare
forskningens resultat. Vid sidan af historien
egnade R. uppmärksamhet åt statistiken, hvilken
äfven inbegreps i hans professur. Han författade
Kejsaredömet Rysslands statistik i sammandrag
(1837-38; ny uppl. 1845) och Statistische
darstellung des gross-furstenthums Finnland (1839;
ry. öfv. 1840, sv. öfv. 1842, flera uppl.). I
Finska litteratursällskapets stiftande 1831
var R. delaktig och fungerade som sällskapets
ordförande 1841-52 samt från 1863 till sin död. I
Finska vetenskapssocietetens stiftande deltog han
likaledes och publicerade i dess akter Anmärkningar
om den romersk-katolska hierarkiens inflytande på
Finland (1845). R. kallades till medlem af flera
utländska lärda sällskap. 1848 -58 var han genom
förnyade val universitetets rektor och återupptog
därefter sin genom rektorsomsorgerna delvis afbrutna
författarverksamhet. Så utgaf han Kriget i Finland
åren 1788, 1789 och 1790 (l:a h. 1860), med stöd af
general Mei-jerfelts till Helsingfors’ universitet
öfverlämnade papper. Men hufvudsakligen egnade
R. sig under sina senaste lefnadsår åt att samla
material till Finlands då ännu alldeles obearbetade
statistik. Resultatet däraf blefvo Berättelse öfver
storfursten-dömet Finlands förvaltning ifrån år 1855
till början af år 1862 (1862; tysk öfv. s. å.) och
Materia-lier till utredande af Finlands statistik
(statistiska beskrifningar öfver Kuopio län,
1864, och öfver Uleåborgs län, 1867). I det 1865
provisoriskt inrättade statistiska ämbetsverket var
han t. f. chef. - R., som 1856 blifvit upphöjd i
adligt stånd, var vid landtdagarna 1863-64 och 1867
en inflytelserik talare på riddarhuset samt medlem
af statsutskottet. Han erhöll 1856 kansliråds titel
och tog afsked från sin professur 1861.
2. Karl Gabriel Thiodolf R., den föregåendes son,
finsk universitetslärare, filosof, f. 28 febr. 1838 i
Helsingfors, inskrefs som student vid universitetet
därstädes 1853 samt promoverades 1860 till filos,
magister och 1869 till filos, doktor (bägge gångerna
som primus). Han utnämndes 1863 till docent och
1869 till professor i filosofi. 1887-96 var han
universitetets rektor samt förordnades 1896 till
t. f. vicekansler för detsamma. Han tog 1900 afsked
från professuren. Under Bobrikoffs regim entledigades
han 1903 från vice-kanslersämbetet, där de maktegande
funno honom obekväm, men erhöll 1906 ånyo uppdraget,
från hvilket han 1910 på begäran befriades. Som
filosof genomgick R. en rik utveckling, hvarvid
utgångspunkten var den suveränt spekulativa riktning,
som, kulminerande i Hegel, med kraft uppbars af R:s
lärare och namnkunnige företrädare på den filosofiska
lärostolen J. V. Snellman. Denna ståndpunkt ger sig
till känna i R:s akademiska afhandlingar: Grunddragen
af den filosofiska imputationsläran (1863), Öm
kunskapens möjlighet (1867) och Om den filosofiska
metoden i sitt förhållande till öfriga vetenskapliga
metoder (1868). Medan R. af nämnda doktrin allt
framgent behöll den höga värdesättningen af historia
och sociala spörsmål, hvilket också senare betingade
hans stridsställning mot den extrema individualism och
esteticism, som kom till blomstring genom Nietzsche
m. fl., blef för ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
