författarinna, f. 1780, d. 1821, gifte sig 1796 med grefve Auguste Laurent de Rémusat (f. 1762, d. 1823), som sedermera blef kammarherre hos Napoleon I och prefekt. Hon var hofdam hos kejsarinnan Joséphine och hade som dennas och drottning Hortenses förtrogna väninna tillfälle att lära känna kejserliga hofvets hemligheter. Hennes efterlämnade arbete Essai sur l'éducation des femmes utgafs 1824 af hennes son. Af största vikt för det första kejsardömets historia äro hennes Mémoires (1879; sv. öfv., "Från Napoleons hof", 1897) och Lettres (1881), bägge samlingarna utg. af hennes sonson. - 2. Charles François Marie de R., grefve, den föregåendes son, fransk statsman, filosof och skriftställare, f. 1797, d. 1875, studerade klassisk litteratur, historia och juridik vid universitetet i Paris, började 1820 sin skriftställarverksamhet med ett arbete om juryn och var 1820-30 medarbetare i "Lycée français", "Globe" och "Courrier français". Tillhörande det liberala partiet, valdes han 1830 af staden Toulouse till medlem af deputeradekammaren. Han utnämndes till inrikesminister l mars 1840, men måste afgå, då kabinettet Thiers föll 29 okt. s. å. Under julimonarkiens återstående tid var R. en af ledarna för oppositionen mot Guizot. Han invaldes 1846 i Franska akad. Han var under den andra republiken medlem af nationalförsamlingen (1848-51), men måste, som motståndare till Louis Napoleon, gå i landsflykt efter statskuppen 2 dec. 1851. 1859 fick han återvända till Paris, där han lefde som privatman till kejsardömets fall. Af sin vän Thiers utnämndes R. 2 aug. 1871 till utrikesminister (efter Jules Favre). Efter att under de svåraste omständigheter ha med stor framgång ledt Frankrikes utrikespolitik måste R. afgå, då Thiers, i maj 1873, störtades. I okt. 1873 invald i nationalförsamlingen, slöt R. sig till vänstra centern. R. var en utmärkt politisk talare och statsman och därjämte mycket verksam som författare på många olika områden. Som en frukt af sina juridiska studier vid universitetet i Paris utgaf han De la procédure par jurés en matière criminelle (1820), men i öfrigt egnade han sig som skriftställare åt politiska och filosofiska ämnen i ofvannämnda tidskrifter. Sina sociala och politiska åsikter utvecklade han i Du paupérisme et de la charité legale (1840), Passé et présent (2 dlr, 1847 ff.) och Politique liberale (1860). Inom filosofien var han påverkad af Kant och Cousin och framställde sina åsikter till större delen i skrifter, egnade åt delar af filosofiens historia, eller i kritiker öfver samtida filosofiska teorier. Här må endast nämnas: Essais de philosophie (1842), De la philosophie allemande (1845), Bacon, sa vie, son temps, sa philosophie (1858), Philosophie religieuse (1864) och Histoire de la philosophie en Angleterre depuis Bacon jusqu'à Locke (1875). Äfven litterära ämnen behandlade han, i Critiques littéraires (1856), öfversatte fem af Schillers dramer samt författade ett skådespel, Abélard (1877). - 3. Paul Louis Étienne de R., grefve, den föregåendes son, fransk senator, f. 1831, d. 1897, egnade sig åt vetenskapliga studier, blef 1854 medarbetare i "Revue des deux mondes" och 1857 i "Journal des débats". 1871 vald till medlem af nationalförsamlingen, slöt han sig där till vänstra centern. Äfven i senaten, dit han invaldes 1879 och omvaldes 1888, hörde R. till det moderat-republikanska partiet. Han utgaf sin farmors (se ofvan) "Mémoires" (1879) och "Lettres" (1881). l o. 3. E. W. 2. E. W. o. S-e. Remusat [-mysa'], Jean Pierre Abel, fransk sinolog, f. 1788 i Paris, d. där 1832, studerade först medicin, promoverades till med. doktor 1813, men egnade sig sedan åt kinesiskan och erhöll 1814 på grund af sitt redan 1811 utgifna arbete Essai sur la langue et la littérature chinoises den nyinrättade professuren i kinesiska och mandschuiska vid Collège de France. 1822 grundlade han jämte några andra orientalister det berömda "Société asiatique" i Paris, hvars president han blef 1828. Sedan 1824 var han konservator vid den orientaliska manuskriptafdelningen i Nationalbiblioteket. R:s förnämsta arbeten äro Recherches sur les langues tartares (1820), Elements de la grammaire chinoise (1822; ny uppl. 1858), Mélanges asiatiques (2 bd, 1825-26), Nouveaux mélanges (2 bd, 1829) och Contes chinois (1827). - Se Landresse, "Notice sur la vie et les travaux de R." i "Journal asiatique" 14, s. 205 ff., 296 ff. (1834). H. A.* Remutväxling, mek. Se Remledning. Remy [remi], Jules, fransk resande, f. 1826, d. omkr. 1880, var lärare vid Collège Rollin i Paris, när han 1851 reste utrikes med Brenchley, besökte Kanarieöarna, olika delar af Syd-Amerika samt flera ögrupper i Oceanien, bl. a. Marquesas-, Tahiti- och Hawaiiöarna, där han kvarstannade i tre år, studerande öarnas växtvärld, språk och etnografi. Där sammanträffade han med J. L. Brenchley, hvarefter de gemensamt reste i olika länder i Nord- och Syd-Amerika. Resultatet af sina iakttagelser nedlade han i flera arbeten, bl. a. Voyage au pays des mormons (1860) och Ka Moolelo Hawaii. Histoire de l'archipel havaien (1862). Remy, W. A., författarmärke för Wilhelm Mayer (se d. o.). Ren, filos., fri från främmande, till sakens väsen ej hörande tillsatser. Kant kallar förnuftet rent, för så vidt det är oberoende af de sinnliga elementen i erfarenheten, sålunda är a priori (se d. o.). Då enligt hans åsikt innehållet i våra kunskaper kommer från sinnligheten, är det rena hos kunskapsförmågan endast dess former, hos åskådningsförmågan rummet och tiden och hos förståndet kategorierna. De förra kallar han de rena åskad-