1377 Renbetesfjäll-René 1378 handlingar och öfverläggningar rörande den internationella rättens vidare positiva utbildning och därigenom vunnit en omfattande praktisk erfarenhet och erkänd auktoritet. R. har varit franskt ombud vid åtskilliga diplomatiska konferenser, bl. a. 1899 och 1907 års fredskonferenser och tillhör permanenta skiljedomstolen i Haag. 1907 erhöll han halfva Nobelfredspriset och är led. såväl af Franska institutet, hvars president han vardt 1896, som af Institut de droit international. Han åtnjuter genom sin lugna logiska skärpa, sina omfattande kunskaper och sin medlande förmåga ett allmänt och stort anseende som den främste franske folkrättsjuristen. R. redigerar sedan 1880 "Archives diplomatiques" och har skrifvit ett flertal uppsatser och afhandlingar i tidskrifter rörande olika folkrättsliga ämnen; bland öfriga arbeten må nämnas hans Introduction å Vétude du droit international (1879) samt hans gemensamt med sin äfven frejdade kollega vid Parisfakulteten, Lyon-Caen, utgifna och prisbelönta Traité de droit commercial (S bd. flera i nya uppl., 1888 ff.). Rid. Renbetesfjäll, Renbetesland. Se Jämtländska renbetesfjällens skogsfond samt Lappar, sp. 1208. Renbetesfrågan, svensk-norsk tvistefråga om svenska flyttlappars rätt att viss tid om året beta sina renar på norskt område. Se Lappar, sp. 1209--12. Renbly. Se Bly 2. Renbromsen, zool. Se Boskapsbroms. Rencontre [räkå'tr], fr., möte, (fientligt) sammanträffande, sammandrabbning, som man ej väntat sig. Jfr Duell och Renkonterstrid. Rendahl, Klas Vilhelm, tonsättare, f. 4 april 1848 i ölmestad, Jönköpings län, musiklärare vid högre allmänna läroverket i Karlstad 1873- 1913, domkyrkoorganist därstädes sedan 1877, har komponerat piano- och orgelstycken äfvensom en-och flerstämmiga sånger, kantater m. m. samt utgif-vit De antika tonarterna, kritiska studier . . . af en sanningsvän (1878). Han har inlagt stora förtjänster om den svenska kyrkosången. R. blef 1900 led. af Mus. akad. A. L.* Rendalen, en skogrik norsk dal, parallell med Österdalen på dennas östsida, omslutande den 35 km. långa Storsjö och genomfluten af Glommens stora biflod Rena (se d. o.) ända till dennas utlopp vid Rena järnvägsstation (Aamot). R. är ett pastorat, deladt i häradena och socknarna Ytre R. och Övre R., inalles 3,158,55 kvkm. med sammanlagdt 3,289 inv. (1910). I östkanten af R., mellan Trysilelven och Rena, reser sig s. v. om sjön Fæmunden vid Sölenvandet dessa trakters högsta fjäll, det vackra och imposanta Rendalssölen (1,751 m.), genom en djup inskärning deladt i en östlig och en västlig topp, med vidsträckt, storslagen utsikt. K. V. H. Rendalssölen. Se R e n d a l e n. Rendant [rada'], fr., redogörare, kassaförvaltare, skattmästare. Rendement [rädma'], fr., afkastning, behållning, produkt (vid tekniska processer, t. ex. socker-fabrikation), en maskins effekt. Rendenarasen, husdjurssk., ett nötkreatursslag, tillhörande den österrikiska alpboskapen. Afvels-området ligger i Judicarien i södra Tyrolen. Lef- Tryckt den 15 vande vikt i medeltal 315 kg. Mjölkafkastning pr ko och år omkr. 1,000 kg. Färgen är mörkt ka-stanjebrun till svartbrun. H. F. Rendera [ragdera], fr. renare (af lat. re'ddere, eg. ge tillbaka), inbringa, afkasta, ge i vinst eller inkomst. Rendez-vous [rädevö], fr., eg. "infinn er!", af-taladt hemligt möte mellan två älskande. - R e n-dez-vous-stellung, ty., krigsv. Se G r u n d-st all ning. Rendjani, vulkan. Se L o m b o k. Rendle [re'ndl], Alfred Barton, engelsk botanist, f. 1865 i London, blef anställd vid botaniska afdelningen af British museum 1888 och dess föreståndare 1895. Han är en produktiv författare inom de högre växternas systematik. C. Lmn. Rendsburg (da. Rendsborg), kretsstad i preussiska reg.-omr. Schleswig, vid Eider och Nord-Östersjökanalen, öfver hvilken 3 svängbroar föra. 17,314 inv. (1910). Staden ligger på en sandslätt och består af 3 delar: den trångt byggda Altstadt på en ö i Eider, Neuwerk på södra (holsteinska) och Kronwerk på norra (slesvigska) flodsidan. R. är den förnämsta staden vid Eider och var före 1852 en stark fästning, som skulle skydda den jylländska halfön. Nu har det uteslutande betydelse som handelsstad, i det att det genom sitt läge förmedlar en icke obetydlig genomgångshandel mellan Östersjön och Nordsjön. R. har äfven några större fabriker, såsom bomullsväfveri, garfverier, brännvinsbrännerier, en fabrik för tillverkning af gödselmedel samt ett järngjuteri (n. om staden). Det har ett gymnasium med realgymnasium. I förstaden Budelsdorf (4,608 inv., 1910) ligger järnverket och maskinfabriken Karlshytte. -- På Eiderön, där det gamla R. ligger, slöts 811 den bekanta freden mellan Karl den store och konung Hemming. R. nämnes först 1199, under namnet Reinholdsborg. Staden, som under Fredrik III:s tid (1648--70) erhöll nya fästningsverk, utvidgades under Kristian V genom anläggning af Neuwerk och Kronwerk. Den eröfrades af K. G. Wrangel i dec. 1643, men utrymdes i juli 1644 och belägrades 1645 af H. Wrangel, ännu då Brömsebrofreden slöts. I R. dog Kristian VII 1808. 16 dec. 1813 afslöts här mellan Sverige och Danmark ett stillestånd, som sedan ledde till freden i Kiel. 24 mars 1848 intogs R. af prins Fredrik af Augustenborg och förvandlades till en stark vapenplats. I sept. 1852 började fästningsverken slopas. (J. F. N. L. W:son M.) René (lat Rena tus), kallad den gode kung René, titulärkonung af Neapel, grefve af Provence, var andre sxm till hertig Ludvig II af Anjou och Jolanta af Aragonien, f. 16 jan. 1409, d. 10 juli 1480. Genom sitt gifte med Isabella af Lothringen fick han vid hertig Karl II:s död 1431 rättsliga anspråk på detta hertigdöme. Men hertigen af Burgund tog parti för R:s rival, grefven af Vaudemont; det kom till krig, och R. blef sina motståndares fånge. Vid konsiliet i Basel förklarade emellertid kejsaren honom för rättmätig arf-tagare till Lothringen (1434). I fängelset mottog han 1434 budet om sin äldre broders, Ludvig III:s af Anjou, död, hvarigenom dennes land, Anjou och Provence, samt anspråk på Jerusalem, Neapel och Sicilien tillföllo honom. Efter drottning Johanna II:s af Neapel död 1435 bjöds honom Neapels 22 b. 44