- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1375-1376

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renan, 1. Joseph Ernest - Renan, 2. Ary - Renard - Renard, Alphonse - Renard, Marie (Pölzl) - Renard, Jules - Renata - Renate - Renatus - Renaud, Achilles - Renaudot, 1. Théophraste - Renaudot, 2. Eusèbe - Renault, Louis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och bref af högt intresse: Souvenirs d'enfance et de jeunesse (1884; "Barndoms- och ungdomsminnen", 1915), Lettres intimes d'Ernest Renan et d'Henriette Renan, 1842--1845 (1896), Correspondance avec M. Berthelot (1898), Lettres du séminaire (1905), Cahiers de jeunesse (1905) samt slutligen en stor mängd specialafhandlingar af mycket växlande innehåll, såsom artiklar i "Journal asiatique" och i "Corpus des inscriptions sémitiques", hvars plan han utkastat 1868. Hans stil undergick under senare år en förändring. Den förlorade kanske den stränga skönhet, som utmärkt den i "Vie de Jésus", men den vann i djärfhet och fantasi. Hans mästerverk i detta senare maner är utan tvifvel hans "Souvenirs d'enfance et de jeunesse". 1879 blef R. medlem af Franska akad., 1881 dennas direktör och 1884 "administrateur du Collège de France". Hans staty, modellerad af Jean Beaucher, restes 1903 i hans födelsestad. -- R. tillhör genom sin lärdom, mångsidiga begåfning och höga ideella läggning det yppersta, som Frankrike frambragt under det gångna seklet. Visserligen har det riktats och kan det riktas berättigade anmärkningar mot såväl uppfattningen som enskildheter i hans båda stora verk om den judiska och kristna religionen, men det kan icke råda mer än en mening om deras stora betydelse. Den lifaktighet, som under de sista årtiondena rådt på det religionshistoriska forskningsområdet, är icke minst att tillskrifva det inflytande, som R:s på en gång lärda och mästerligt skrifna arbeten utöfvat. Hos honom förena sig tysk panteism och fransk positivism för att ge en ny fördjupad uppfattning af religionens problem, och han står därigenom i centrum för en riktning, som visserligen ännu icke kan öfverskådas, men säkerligen är af den största sociala betydelse. Under åttiotalet var R. en författare på modet, högt uppburen i salongerna, omsvärmad af de mondäna skönheterna, och hvars skepticism och fina ironi funno många efterföljare. Anatole France är en af dessa, som spridt mästarens mångsidiga dialektiska uppfattningssätt äfven till kretsar, för hvilka hans egna voro slutna; och Maurice Barrès är i den senare generationen en representant för den aristokratisk-patriotiska reorganisation af Frankrike, om hvilken R. drömde. Se R. Allier, "La philosophie d'E. R." (1895; 2:a uppl. 1903), G. Séailles, "E. R." (s. å.), M:me J. Darmesteter, "La vie d'E. R." (1898), Brunetière, "Cinq lettres sur R." (1904), René d'Ys, "R. en Bretagne et sa famille" (s. å.), Brandes, "Samlede skrifter", VII (1901) och Levertin i "Diktare och drömmare" (1898). Se för vidare bibliografi Thieme, "Guide bibliographique de la littérature française" (1907). 2. Ary R., den föregåendes son, fransk målare och skald, f. 1857 i Paris, d. 1900. Som målare hörde han till den klassiskt lyriska riktning, som följde efter G. Moreau och Puvis de Chavannes. Hans ämneskrets framgår af titlarna på hans arbeten: Afrodite (1883), Predikan på stranden af Genesaret (1887), Jakob och Rakel (landskapet från Döda hafvet, 1889) och Sappho (Luxembourgmuseet). R. öfvergaf måleriet för konstkritik och poesi, var redaktionssekreterare i "Gazette des beaux-arts" och skref flera konststudier där samt utgaf Paysages historiques (1898). Efter hans död utkom diktsamlingen Rêves d'artiste (1901). 1. J. M. 2. G-g N. Renard [rånar]. Se Volpato, G. Renard [renar], Alphonse, belgisk mineralog och geolog, f. 1842 i Renaix, d. 1903 i Bruxel-les, vardt 1887 professor i geologi i Gent, författade Mémoire sur les caractéres minéralogiques et stra-tigraphiques des roches dites plutoniennes de la Belgique et de VArdenne francaise (1877), Réac-tions microchimiques å cristaux (1886), Report ön the petrology of oceanic Islands (1889) m. m. Renard [renar], Marie, konstnärsnamn för österrikiska operasångerskan Marie Pölzl, f. 1863 i Graz, debuterade där 1882 och anställdes 1883 vid landsteatern i Prag, 1886 vid Berlins hofopera och tillhörde 1888-1900 Wiens hofopera. 1901 blef hon gift med grefve Rudolf Kinsky och lämnade scenen. Hon utmärkte sig högligen som Carmen, Mignon, Regementets dotter, M anon och i flera subrettroller. E. F-t. Renard [renar], J u l e s, fransk författare, f. 1864 i Chålons-sur-Mayenne, d. 1910 i Paris, var en fin, stundom skarp humorist, af hvars arbeten skisserna Sourires pincés (1890), romanen Uécorni-fleur (1891; dramatiserad under titeln "Monsieur Vernet", 1903), den rörande barnhistorien Poil de Carotte (1894; dramatiserad 1900), enaktaren Le plaisir de rompre (1897) och landtlifsskildrin-garna Le vigneron dans sa vigne (1900) och Les bucoliques (1905) kunna nämnas som karakteristiska. Renäta. Se R e n é e. Renäte, astron., en af småplaneterna. Renätus. Se René. Renaud [rena], Achilles, tysk rättslärd, f. 1820 i Lausanne, d. 1884 som professor i juridik i Heidelberg, utgaf bl. a. Lehrbuch des gemeinen deutschen wechselrechts (1854; 3:e uppl. 1868), Das recht der actiengesellschajten (1863; 2:a uppl. 1875), Das recht der kommanditgesellschaften (1881), Das recht der stillen gesellschaften (1885) och Rechtliche gutachten (2 bd, 1886). Renaudot [ronådå]. 1. ThéophrasteR., fransk tidningsman, f. 1586, d. 1653, kom 1612 som med. doktor till Paris, blef där lifmedikus, inrättade en poliklinik och fick af Richelieu privilegium bl. a. på att öppna en kommissionsbyrå och ett pantlånekontor samt utge tidningen "Gazette de France" (se d. o.). Biogr, af Bonnefont (1893). - 2. Eusébe R., den föregåendes sonson, fransk orientalist, f. 1646, d. 1720, vardt medlem af Franska akademien 1689 och af Aca-démie des inscriptions 1691 samt utgaf Historia patriarcharum alexandrinorum jacobitarum (1713), Liturgiarum orientalium collectio (2 bd, 1715 -16) m. m. Renault [röna], Louis, fransk rättslärd, f. 21 maj 1843, var anställd 1868-73 vid juridiska fakulteten i Dijon för undervisning i romersk rätt och handelsrätt, sedan 1873 i Paris, där han öfvergick till folkrätten, hvari han 1881 blef professor, liksom han redan 1874 blifvit detta i internationell rätt vid Ecole libre des sciences politiques. R. har sedermera ofta anlitats dels som juridisk rådgifvare och sakkunnig i franska utrikesministeriet (sedan 1890), dels för internationella under-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free