1433 Representationsreformens vänner-Repressalier 1434 ner har inneburit ett ofantligt politiskt framsteg. Endast därigenom har folklig själfstyrelse blifvit möjlig i stora stater. En väsentlig orsak till, att Rom som världsrike förlorade sin fria författning, var t. ex., att denna till följd af bristen på folk-representation medförde ett olidligt förtryck för provinserna. I vår tid framträda sträfvanden att hos folkrepresentationen samla all statsmyndighet, men å andra sidan också företeelser, hvari man velat se början till institutionens förfall och förebud till behofvet af en ny form för folklig själfstyrelse (partidespotism, återgång till imperativa mandat, "parlamentsleda" och referendum). En sådan form är emellertid ännu icke upptäckt, och folk-representationsinstitutets bestånd är därför fortfarande villkoret för politisk frihet inom storstater. - Utom folkrepresentationen i sin angifna betydelse, hvilken tankes representera folket i dess helhet, finnes också en folkrepresentation af partiell natur: inom rättskipningen genom jury och nämnd (se d. o.), för kyrkofolket genom kyrkomöte (se d. o.) och inom det kommunala lifvet. Inom detta är dock den representativa principen ej så enrådande, utan också omedelbara folkförsamlingar förekomma, t. ex. den svenska kommunalstämman (se K o m m u n, sp. 649-651). - Om det moderna representationsbegreppet se G. Jellinek, "Allgemeine staatslehre" (2:a uppl. 1905), S. J. Boethius, "Rösträttsproblemet" (i "I vår tids lifs-frågor", 1904) och "Olika uppfattningar af orden folk, nation, folkrepresentation och nationalrepresentation" (i "Statsvet. tidskr.", 1908). S-B. Representationsreformens vänner. Se Klubb, sp. 357. Representationsrätt, rätt att bli representerad, rätt att få skicka representanter. - 1. Civilr., detsamma som istadarätt. Se Arfsordning och Arfsrätt. - 2. Folkr., den befogenhet, som tillagts ett lands regering att ensam utåt i förhållande till andra stater föra landets talan och ge de formellt bindande uttrycken åt dess vilja, oafsedt af hvem innehållet häri skall fixeras. Att denna rätt tillkommer regeringen, beror därpå, att det folkrättsligen alltid är den faktiska regeringen, som ensam bär ansvaret för statens yttre verksamhet och uppträdande. Å regeringens vägnar utöfvas representationsrätten i utlandet af den där anställda diplomatien, men ej af konsulaten, hvarjämte en särskild personlig representation af statsöfverhufvu-det anses ega rum genom diplomatiens högsta äm-betsinnehafvare, ambassadörerna. - 3. Statsr., den rätt, som tillkommer ett visst subjekt att genom utsedda fullmäktige i offentligrättslig mening deltaga i förhandlingar och beslut. Denna representationsrätt skiljer sig från rösträtten därigenom, att rösträtten i form af valrätt är medel för åstadkommande af en representation. Sålunda har t. ex. enligt Sveriges grundlagar det svenska folket representationsrätt genom sitt organ Riksdagen, men detta organ bildas genom val, hvarvid rösträtt tillkommer vissa medlemmar af samma folk, enligt därför gällande särskilda regler. Se vidare Rösträtt. 1-3. Rid. Representativ. Se Representera. Representative church body [reprise'nt8tiv tjätj bå'di], eng. Se Irland, sp. 854. Representative peer [reprise^ntetiv pil/], eng., vald medlem af engelska öfverhuset. Jfr Parlament, sp. 119. Representativsystem (Representativförfattning), statsr. Se Representation. Representera (af lat. reprcesentäre, förete, ge en bild af), företräda någon frånvarande, föreställa någons person, vara någons ställföreträdare och utöfva hans rättigheter; föra stat, genom yttre glans (gästfrihet o. d.) upprätthålla värdigheten af sitt ämbete eller sin samhällsställning. - Representativ, ställföreträdande; förebildlig; typisk; genom framstående egenskaper lämplig att vara ställföreträdare för många eller att representera på ett värdigt sätt; grundad på val af folkombud; bestående af valda ombud. - Representativ höghet. Se Höghetsrättigheter. - Se vidare Representant, Representation och Representationsrätt. Repressalier (fr. représailles, af lat. reprehe'n-dere, fasthålla, fasttaga), jolkr., egentligen själf-. villigt bemäktigande af person eller sak, själfpant-ning, såsom ersättning för en rättskränkning, beslagtagande af främmande egendom till säkerhet för skadeersättning och upprättelse. I vidsträcktare mening förstås därmed ej allenast beslagtagande af person eller sak, utan hvarje slags handling, som innebär en vedergällning för en åsidosatt rättighet. Repressalier kunna således sammanfalla med åtgärder, som under andra förutsättningar måste betecknas som retorsion, ett tvångsmedel, som en stat vid tvist med en annan stat använder, när rättsfrågan kan betraktas ur olika synpunkter, för att tvinga motparten till en sorgfäl-ligare pröfning af de framställda rättsanspråken. Retorsion är ett tvångsmedel, som användes mot ett obilligt, repressalier mot ett rättsvidrigt förfarande. Repressalier kunna komma till användning endast på grund af beslut af statsmakten. I afseende på hvilka åtgärder, som böra vidtagas, gäller som regel för retorsion, att man förfar mot annan stat på samma sätt, som den förfarit. Så t. ex. om den ena staten gör sig skyldig till utomordentligt illiberala lagstiftnings- eller beskattningsåtgärder, vidtar den andra i sin lagstiftning för samfärdsel med ifrågavarande stat motsvarande bestämmelser. Beträffande repressalier i egentlig mening innebära dessa användning af våld mot en annan för att därigenom framtvinga respekterande af en åsidosatt folkrättslig regel, som erkänts såsom gällande rätt. Repressalierna utgöra därför ytterst den enda verksamma garantien för folkrättens fortbestånd, i det att faran för repressalier och medvetandet, att dessa i sin tur framkalla nya sådana, hvarigenom till sist all internationell rättsordning skulle upphöra, afskräcka från åsidosättandet af folkrättsliga regler. Särskildt i krig är detta förhållande af största betydelse och hindrar, att kriget alldeles upphör såsom rätt. Repressalier kunna riktas mot såväl person som egendom. I forna tider bestodo de hufvudsakligen i medgif-vande af själfhämnd, att föra krig på egen hand eller utfärdande af kaparbref till sjöss. Numera utöfvas repressalier genom att borttaga, innehålla eller lägga beslag på den främmande staten tillhöriga personer, saker eller fordringar, som befinna sig inom området. Repressalierna grunda ej någon eganderätt till saker, som man bemäktigat sig, eller