1463 Residera-Resningsknä 1464 chefen i ett residentskap (en underafdelning af en provins). V. S-g. Residera (af lat. residére, sitta kvar), bo, vistas, ha sitt boställe eller hufvudsäte. - R e s i d e-rende kapellän kallas i Norge med boställe försedd kaplan. Jfr Resident. Residuälluft (af lat. resi'duum, återstod), fysiol. Se Vital lungkapacitet. Residukalkyl [-dy-; af lat. resifduum, fr. résidu], mat., en gren af den högre analysen, grundad på egenskaperna hos integraler mellan komplexa gränser. Kalkylen, som är upptäckt af Cauchy, medger en stor rikedom af eleganta användningar inom många af matematikens olika delar. Bland framställningar af residukalkylen må nämnas Lindelöf, "Le calcul des résidus et ses applications ä la théo-rie des fonctions" (1905). I- F. Resi'duum, lat., återstod, rest. 1. Fys. Detsamma som restladdning (se d. o.). - 2. Kem., retortåterstod. Se D e s t i 11 e r a. R. R.* Resignation. Se Resignera. Resignera (lat. resignäre, eg. bryta en försegling, göra en förbindelse ogiltig), nedlägga ett ämbete; afstå, undergifvet foga sig. - Resignerad, som uppgett sina anspråk, som utan klagan fogar sig i sitt öde, tålmodigt underkastar sig. - Resignation, själfförsakande tålamod, undergifvenhet. Resin, den siste konungen i det arameiska rike, som hade Damaskus till hufvudstad. Han ingick förbund med konung Peka i Israel mot konung Ahas i Juda, hvarpå denne anropade den assyriske konungen Tiglat-Pileser III om hjälp. Denne härjade då en stor del af Israels rike (734) och gjorde Damaskus till en assyrisk provins samt lät afrätta R. (2 Kon. 15: 37; 16: 9 ff., Jes. 7: l ff.) E. S-e. Resina, stad uti italienska prov. Neapel, vid Neapels golf och foten af Vesuvius, 10 km. s. ö. om staden Neapel. 20,508 inv. (1911) i hela kommunen. R. ligger delvis på det ask- och lavalager, under hvilket Herculaneum begrofs år 79 e. Kr., och sammanhänger genom en oafbruten följd af hus med Portici i n. v. Vinodling (Lacrima Christi) och sidenindustri. (J- F. N.) Resina (lat.), farm. med., harts, den farmaceu-tiska beteckningen på diverse medicinskt använda, hartsartade droger. I Svenska farmakopén finnas upptagna: R. Be'nzo'és (se B e n s o e); R. Colopho'-nium (se K o l o f o n i u m); R. Guajäci (se G u a-j a k h a r t s); R. Jala'pce (se J a l a p a r o t); R. Mafstix, mastix; R. Podophy'lli (se P o d o-p h y 11 u m); R. Sandaräca (se S an d ära k). Utom dessa officinella hartser märkas vidare: R. Burgu'ndica 1. R. Pini burgu'ndica, ett slag af R. communis 1. R. Pini fläva (se Terpentin); R. Copal (se Ko p al); R. Da'mmara, dammar-harts (se A g a t h i s); R. Dracönis, drakblod ; R. Elemi, elemi; R. Pini fläva (se Terpentin); R. Scam-mo'nii (se S c a m m o n i u m); R. Sto'rax 1. Sty'rax (se S t o r a x); R. tolutafna (se T o l u-balsam). - Hartserna verka lokalt retande och användas mest i plåster. Jfr Gummiharts och Harts. C. G. S. Resinät (a-f lat. resina, harts). Se H a r t s t v å 1. Resinätfärger (jfr Resina) framställas genom att med zinksulfat eller andra metallsalter fälla en lösning af försåpad harts, försatt med tjär-färger. Resinätfärgerna, lösta i eter eller bensol, ha fått en synnerligen stor användning dels som fernissa, dels som färgämne för kautschuk, celluloid, vaxduk, linoleum, tapeter o. s. v. Lösta i bensol, bli resinatfärgerna olösliga vid inverkan af ljus, hvadan lösningen användes vid framställningen af Ijuskäns-ligt papper för reproduktionsändamål. G. C-1. Resinöler, Resinölsyror, kem. Se Harts. Resistens (fr. résistance), motstånd, motstånds-förmåga. Ordet användes inom hållfasthetsläran och kemien samt inom den medicinska terminologien, där det betecknar ett motstånd eller en utfyllnad vid palpation af ett hålrum, t. ex. bukhålan ; det brukas äfven för att ange graden af utfyllnad (lufttomhet) vid p e r k u s s i o n (se d. o.). L H. Res judicäta (lat.), jur., afdömd sak. Närmare bestämdt åsyftas med uttrycket res judicäta, att ett visst materiellt rättsförhållande har blifvit pröf-vadt genom dom, som eger laga kraft. Se vidare Rättskraft. Jfr Processförutsättningar. E. K. Resko7ntra (af it. riscontro, granskning, kollationering), hand., af räkningsbok, kontokurantbok, handelsbok, som omfattar konti för de personer och firmor, med hvilka köpmannen står i förbindelse (s. k. lefvande konti). Det likbetydande italienska uttrycket scontro är i utlandet benämning på afräkningsböcker för döda konti. Jfr Bokföring, sp. 952, Konto, Kontokurant. Resknvpt (lat. rescriptum) kallades i Rom kejserliga svarsskrifvelser på framställningar af enskilda, ämbetsmän eller myndigheter i omtvistade frågor eller tvifvelaktiga rättsfall. Ordet användes äfven i åtskilliga moderna stater för att beteckna en från statschefen (eller annan högre myndighet) utgången bestämmelse i ett visst fall. Jfr Resolution 2. Reslöf, socken i Malmöhus län, Onsjö härad. 2,349 har. 1,906 inv. (1914). R. bildar med Östra Karleby ett pastorat i Lunds stift, Onsjö kontrakt. Resmila. Se Kolning, sp. 571 (med fig.). Resmo, socken i Kalmar län, Algutsrums härad. 3,580 har. 477 inv. (1914). R. bildar med Mör-bylånga ett pastorat i Växjö-Kalmar stift, Ölands södra kontrakt. Resning. 1. Jur., återställande af laga tid, som är försutten; se kap. 31 Rättegångsbalken. Enligt 18 § R. F. tillkommer det Regeringsrätten att i mål af beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga pröf-ning upptaga och afgöra alla ansökningar om resning ; öfriga sådana ansökningar afgöras af Högsta domstolen. Resning må ej medges, med mindre sökanden "visar synnerlig orsak och skäl"; 30 kap. § 2 Rättegångsbalken. Ansökan om resning hindrar ej doms fullbordan, jfr 49 § Utsökningslagen. - 2. Sjöv., ett fartygs hela tacklage (master och stänger) med hänseende till dess höjd öfver vattenytan. - 3. Skpsb. De ofvanpå hvarandra i ett träfartyg liggande timmer (/ på fig. till art. Förtimring), som fylla vinkeln mellan köl och stafvar, i fartygets skarpaste delar, således bildande en mellanvägg mellan båda sidornas spant. Det nedersta, vinkelformade resningstimret kallas resningsknä (q på nämnda figur). 1. E. K. 2o. 3. C. K. S. Resningsknä, skpsb. Se Resning 3.