1489 Rethymnon-Retning 1490 niskorna. Han höll dem i tysk träsnittsstil, närmast efter Holbein och med en hårdare och mera gripande realism än föregångarens. De äro snillrika verk, i sin art knappast öfverträffade, på en gång genuint gammaltyska i sin nyktra och klara saklighet och moderna i den raffinerade framställ- Ur A. Eethels Auch ein todtentanz. ningen af förintelsens fasa (se fig.). I skräckstämning hade den tyska romantiken ej nått längre, än R. nådde i dessa träsnittsblad. R. reste åter till Italien 1852, men den själssjukdom, som bröt hans kraft, började då framträda. Bland hans arbeten äro äfven illustrationer till bibeln, Nibelungenliedm. m. Jfr Muller von Königswinter, "A. R., blätter der erinnerung" (1861), Y. Valentin, "A. R." (1892), M Schmid, "A. R." (1898), och J. Ponten, "R." i "Klassiker der kunst" (med förteckning på R:s arbeten, 1911). R:s bref utgåfvos 1912. G-g N. Rethymno(n) (it. Re'timo), hufvudort i en no-mos på norra kusten af ön Kreta. 9,086 inv. (1911), hvaraf 2/3 muhammedaner. Venezianskt citadell och svårtillgänglig hamn. J. F. N. Retiärius, rom. hist. Se Gladiator, sp. 1251. Reti'culum, lat., nät. 1. Anat., nätmage. Se I d i s s l a r e och M a g e 2. - Astron. Se R o m-boidiska nätet. Rétif de la Bretonne 1. Rest i f de la Breton n e [reti'f da Iabr9tårn], Nicolas Edme, fransk romanförfattare, f. 1734, d. 1806, var typograf och skref inemot 200 band romaner, hvilka han själf till stor del satte, efter ett besynnerligt typografiskt system. De utmärka sig för skarp iakttagelseförmåga och kännedom om människonaturen, stundom äfven för intagande behag, men innehållet utgör oftast en i skamlöst grofva färger hållen af-målning af tidehvarfvets liderliga seder. På samma gång var R. bisarr och öfverspänd: han trodde sig genom sina romaner lägga grunden till en ny epok för naturvetenskapen, religionen och samhällslifvet. Socialisternas läror anteciperas af honom. Bland hans berättelser må nämnas La famille vertueuse (1767; "Den dygdiga släkten", 1780-83), Le pornographe (1769, med plan till reglementering af prostitutionen), Le ménage parisien (1773), Le paysan perverti, ou les dangers de la ville (1775 -76), i hvilken hans egenskaper nå sin höjdpunkt, La vie de mön pére (1778; 4:e uppl. 1853), hans anständigaste bok, novellsamlingarna Les contem- poraines (42 bd, 1780-85; ett urval i 3 bd, 1875) och Les nuits de Paris (S bd, 1788-94) samt den själfbiografiska Monsieur Nicolas (16 bd, 1794-97; ny uppl. i 14 bd 1883-84). Se arbeten af Ch. Monselet (1853), P. Lacroix (1875) och E. Diihren (1906). Retikulär (af fr. réticulaire], nätformig. - R e-tikulär bindväf, Adenoid bindväf, anat. Se Bindesubstansväfnad. Retina, lat., näthinnan (se d. o.). Retinit, miner., kallas flera gula till bruna, barn-stenen i afseende på sammansättningen närstående hartser, som mest förekomma i brunkol, men ofta, äfven i leror och märgel. Ant. S j.* Retinltis (af lat. retina, näthinna), oftalm., inflammation i näthinnan. Se ögonsjukdomar. Retinorspora, bot., namn på artificiellt fixerade ungdomsformer af Ghamcecyparis och Thuja med. utstående, barrlika blad. Dessa odlas ofta som prydnadsväxter, liksom öfvergångsformer med fjälllika och barrlika blad på samma exemplar. G. L-m. Retiolites Barr., paleont. Se Graptoliter, II, och fig. 8. - Retioli t esskif f er, geol. Se Cyrtograptusskiffer. Retioloidea Lapw., paleont. Se Graptoliter, sp. 146L Retirera (fr. se retirer), draga sig tillbaka, fly undan, anträda återtåget, taga sin tillflykt. - R e-t i r é, som lefver indraget (i stillhet, för sig själf); tillbakadragen, blyg. Retmedel, fysiol. Se Retning. Retning, fysiol. Kroppens organ äro anpassade för en bestämd verksamhet. I en del organ, t. ex. muskler, nerver och vissa körtlar, har denna verksamhet ett typiskt tidsförlopp, och man kan skilja mellan ett verksamhets- och ett h v i l o t i 11 s t å n d. Hvartdera af dessa tillstånd kännetecknas af vissa kemiska och fysikaliska processer, öfvergången från hvila till verksamhet, d. v. s. utlösningen af den materiella process, som kännetecknar verksamhetstillståndet, kallar man retning. Ofta använder man detta uttryck äfven för den utlösta processen själf, särskildt i sådana fall, i hvilka denna process till sin natur ännu är fullkomligt obekant. Sålunda kan "nerv-retning" beteckna såväl den i nervtråden fört-ledda processen, "nervprincipen" eller "nervimpulsen" (se Nervsystemet) som utlösningen af denna process. Retning eller retnings-process blir i detta fall likbetydande med verksamhet i ett organ. Tillståndet i en cell, t. ex. en hvit blodkropp eller en amoeba, är beroende af omgifningen. En förändring i det omgifvande mediets osmotiska tryck eller kemiska sammansättning framkallar en hel del reaktioner hos cellen som uttryck för rubbningen i den osmotiska eller kemiska jämvikten. Mekaniskt tryck, ändringar i temperatur, belysning, elektrisk potential o. s. v. ha liknande verkningar (jfr Cell,, sp. 1383). Dessa företeelser äro fullt jämförliga med utlösningen af kontraktionsprocessen i en muskeltråd eller afsöndringsprocessen i en körtelcell, och man använder för dem äfvenledes termen retning, som sålunda i sin vidsträcktaste betydelse betecknar den lefvande cellens eller organismens reaktion för inflytanden af olika art. I denna me-