1499 Retuschera-Retzia 1500 eller annat fotomekaniskt reproduktionsförfarande, underkastas ofta en ingående s. k. amerikansk retusch, som hufvudsakligen af ser att genom öfver-täckande af vissa bildpartier (olämpliga fonder o. d.) och samtidigt utarbetande och framhållande af andra bildpartier och detaljer ernå en reproduktion af önskad effekt. - Eetuschen utföres med pennor, penslar och färger af olika slag. Vid mera ingående retusch, t. ex. amerikansk re-tusch, användes ofta s. k. air brush 1. luftpensel (se d. o.). J- Htzg. Retuschera (fr. retoucher, eg. åter vidröra), förbättra, hjälpa upp, rätta små felaktigheter (på en målning, teckning, fotografi o. s. v.), utföra retusch (se d. o. och jfr Fotografi, sp. 998). - Retuschor, fem. Retuschos (fr. re-toucheur, -cheuse), hos fotograf anställd person, som har till sysselsättning att retuschera. Retyezåt. Se Karpaterna, sp. 1147. Retz, Rais [rass], Gilles de Laval de, marskalk af Frankrike, f. 1404, afrättad 26 okt. 1440 i Nantes, var äldste son till Guy de Laval, som ärft en betydande förmögenhet efter den gamla familjen Retz från Bretagne, härstammade på mödernet från Du Guesclin och gifte sig med en rik arftagerska från Poitou. Han tog kraftigt parti för Karl VII och blef en af Jeanne d'Åres trognaste anhängare i striden mot engelsmännen. Han biträdde vid konungens kröning i Reims 1429 och blef då utnämnd till marskalk af Frankrike. Sedan han en tid tillsammans med La Trémoille lifligt deltagit i kriget mot England, drog han sig tillbaka till sina gods, omgaf sig med en slösaktig prakt och ett fullständigt hof, ständigt rof för ett omättligt begär att lysa. Han hängaf sig hejdlöst åt smaken för teatraliska föreställningar och alke-mien, tillkallade svartkonstnärer från Italien och gjorde sig skyldig till alla den dåtida svartkonstens skändligheter med en grymhet och galenskap, som trotsa all beskrifning. Man beräknar, att han offrat omkr. 200 barns lif för sin vidskepelse. Slutligen blef han ställd inför rätta för en särskild domstol i Nantes, som dömde honom att å båle brännas. R. har antagligen varit modellen för "Barbe-bleue" (Riddar Blåskägg) i Perraults saga. Se Bossard, "G. de R." (1886). E. A-t. Retz [rass]. 1. AlbertdeGondi, kallad mars kalken af R. (de R.), f. 1522 af en ädel familj i Florens, d. 1602, kom med sina föräldrar 1547 till franska hofvet, där han genom Katarinas af Medici gunst blef kammarherre. Genom gifte fick han 1565 baroniet Retz (i dep. Loire-inférieure) och vann 1573 marskalksstafven. Han deltog i hugenottkrigen och stod högt i gunst både hos Karl IX och hos Henrik III, som han åtföljde till Polen. Efter dennes död (1589) slöt han sig till Henrik IV. - 2. Jean F r a n c o i s Paul de Gon d i, känd under benämningen k a r d i-nalenafR. (de R.), den föregåendes sonson, f. i gept, 1613 (icke 3 okt. 1614, som vanligen uppges), d> 24 aug, 1679 i Paris, bestämdes för det andliga ståndet, för hvilket han alldeles saknade sinne. Efter en i utsväfningar tillbragt ungdom kastade han sig in i de politiska intrigernas hvirfvel, ådrog sig genom sin Histoire de la conjuration de Fiesque (1632) Richelieus misstankar som "en farlig talang" och lyckades först efter Richelieus död (1642) få den eftersträfvade platsen som koadjutor åt ärkebiskopen af Paris. Såsom predikant utöfvade han redan sedan längre tid tillbaka ett stort inflytande på folket. Drifven af ärelystnad, riktade han t. o. m. från predikstolen skarpa anfall på Mazarin och hofvet; och i de oroligheter, som kallas Fronden, fann han sin rätta atmosfär. "Koadjutotfn" blef nu en lika farlig j som oberäknelig makt i | staten. Efter den tillfälligaförsoningen emellan partierna i Ruel (mars 1649) vidmakthöll han jäsningen i Paris, men of ver gick, då han icke kunde draga jämnt med Condé, på hofvets sida emot denne. Då emellertid Mazarin motarbetade hans planer på kardinalshatten, slog han åter om, utverkade Condés befrielse ur fångenskap och bearbetade opinionen emot Mazarin, så att denne måste fly ur landet (febr. 1651). I sept. 1651 vardt han kardinal; men hans ränker förde honom slutligen, sedan han genom sin förnyade söndring med Condé förspillt folkgunsten och sedan Ludvig XIV åter-vändt till Paris, i Vincennes' fängelse (dec. 1652). Flyttad till ett lindrigare fängelse, i Nantes (1654), lyckades han komma undan till Spanien och Rom, hvarefter han för att undvika Ludvig XIV:s polis måste genomirra halfva Europa. Vid Mazarins död (1661) erhöll han tillåtelse att återvända mot det att han uppgaf sina anspråk på ärkebiskopsdömet Paris. Han fick nu stora prästgäll (bl. a. abbot-stiftet S:t Denis) och lefde för det mesta i tillbakadragenhet på sina gods, där han i vänners och beundrares krets arbetade på sina berömda Mémoires, som utgåfvos första gången, ofullständigt, 1717 (3 bd). Den nyaste upplagan ingår i R:s Oeuvres complétes, utg. af Feillet, Gourdault och Ghantelauze (9 bd, 1870-88). Litt.: se under art. Fronden. Jfr biografier af Ca-boche (1860), Curnier (1863) och Topin (1872) samt arbeten af Chantelauze (1878-82) och Gazier (1876). ^ ^ 1-2. KJ.* Retz., vid växt- och djurnamn förkortning för A. J. Retzius (se Retzius 1). Re'tzia King, paleont., ett till fam. Spiriferidce hörande brachiopodsläkte med böjd låsrand och genomborrad snabelspets samt punkteradt skal. Släktet förekommer med många arter från silur-, devon-, karbon- och triassystemen. Mest bekant är R. trigonella Schl. från Syd-Alpernas och Tysklands musselkalk. A. Ung.