1497 Retterting-Retusch 1498 på "fri vers", kunna nämnas Cloches en la nuit (1889), Une belle dame passa (1893), L'archipel en fleurs (1895), Campagne premiére (1897), Lumiéres tranquilles (1901) och Poémes de la jorét (1903); Poésies, 1897-1906 (1907) är ett urval. Han har äfven författat litterära och sociala uppsatser (Aspects, 1897, Arabesques, 1899, m. fl.) och romaner. Du diable å Dieu (med företal af F. Coppée) gaf 1907 Ull känna hans omvändelse till troende katolik, och han har sedan skrifvit flera arbeten af religiöst innehåll (Dans la lumiére d1 Ars, 1912, m. fl.). Retterting. Se Kongens ting. Rettig. 1. Per Fredrik von R., finländsk industriidkare och mecenat, f. 12 jan. 1843 i Gäfle, d. 17 okt. 1914 på Radelma nära Åbo, egnade sig efter af slutade skolstudier åt fäderneyrket, tobaksindustrien, för hvilken han utbildade sig i Sverige och utlandet. 1867 upptogs han af farbrodern, Per Cerelius R. (f. 1811, donator), i dennes i Åbo grundlagda tobaksindustriaffär. Efter farbroderns död 1871 blef han ensam innehafvare af Åbofirman P. C. Rettig & c:o, hvilken han därefter utvecklade till en af landets förnämsta, med tillverkning af både cigarrer och cigarretter samt kardustobak och snus. Äfven i flera andra industriella företag deltog R.; med stort nit egnade han sig åt skötseln af sin natursköna egendom Radelma nära Åbo. Varmt socialt intresserad, sökte R. som arbetsgif-vare tillgodose arbetarnas bästa. 1874 upprättade han ett fabriksarbetargille, den första arbetarföreningen i landet; i samband därmed stod en läsesal samt en sjuk- och begrafningshjälpskassa. Af denna sistnämnda bildade R., sedan gillet 1880 upplösts, Åbo arbetares sjuk- och begrafningskassa, som han länge understödde och hvilken med sina mönster-stadgar fick en anmärkningsvärd framgång. 1884 stiftade han, efter mönster från Mulhausen, Åbo arbetarbostadsaktiebolag, som haft till uppgift att låta arbetarna småningom på billiga villkor inlösa bostäderna till egna hem. Särskildt ifrade R. för folkbildningen. Under årtionden tillhörande folkskole- och folkbiblioteksdirektionerna, upprättade han ett stadsbibliotek för de längre hunna folkelementen. För detta och folkbiblioteket lät han uppföra ett ståtligt hus, som han 1903 skänkte staden. Sedermera förenade till ett, utgöra dessa nu jämte ett talrikt besökt barnbibliotek, som han särskildt omhuldat, nordens modernaste bibliotek. Ett annat monument reste R. åt sig i Åbo stads historiska museum, i hvars styrelse han från början (1881) var ordförande och skattmästare. Till detta museum, som, inhyst i det gamla Åbohus och f. n. (1915) upptagande 66 rum, ernått en lysande utveckling, skänkte han .otaliga föremål och penningbelopp för olika ändamål; folkparken kring slottet är likaledes hans verk. Praktverket öfver museet har bekostats af honom. Likaså tillsköt han minst halfva kostnaden för de publikationer (tills vidare 25 häften), som utges af Sällskapet för utgifvande af bidrag till Åbo stads historia. Han bekostade äfven till större delen utgräfningarna af det "gamla Åbo". Många andra företag och inrättningar ihågkommos äfven af honom med donationer. Han blef kommerseråd 1883, upphöjdes 1898 i adligt stånd och antog då namnet T ön Rettig. 1887 kallades han till led. af Svenska landtbruksakademien. Han egde en af de vackraste tafvelsamlingarna och måhända det största privata biblioteket i Finland. 2. John R., den föregåendes broder, kommunalman, riksdagsman, f. 18 aug. 1847 i Gäfle, d. 22 juli 1907, trädde efter faderns död (1886) i spetsen för Gäfleafdelningen af firman P. C. Rettig & c:o. I Gäfle var han många år stadsfullmäktiges ordförande, i hvilken egenskap han vid den stora industriutställningen 1901 utöfvade ett lysande värdskap. Från 1893 till sin död var han medlem af Första kammaren och blef led. i flera kommittéer, såsom frilagers- och frihamnskommittén, i kommunalskattekommittén, handels- och sjöfarts-kommittén m. fl. samt från 1895 i bankoutskottet, där han slutligen blef ordförande. 1. T. C. 2. J- C. Rettighetsmaend [-män], de i Finnmarken, Norge, hemmahörande personer, som ha att erlägga vissa afgifter, närmare bestämda i förordn. 1863 och af ålder kallade "rettigheder", enär de tillföllo vissa kyrkliga och civila tjänstemän. 1905 bestämdes genom lag, att dessa rettigheder skola bortfalla inom viss tid, hvarför den särskilda klassen af medborgare snart upphört att finnas till. K- V. H. Retty, Rosa, tysk skådespelerska, f. 1875 i Hanau, har varit anställd vid Deutsches theater och Lessingtheater i Berlin och är sedan 1904 fäst vid Burgteatern i Wien. Hon har spelat Franziska i "Minna von Barnhelm", Marianne i Goethes "Die geschwister", Käthe i "Alt-Heidelberg" m. fl. mest naiva roller. Retur (fr. retour), återgång; återresa; återsänd-ning (af varor, bref o. s. v.). V a r a p å r e t u r, börja aftaga, förfalla. Jfr Tur. - Returbiljett, biljett, som gäller för återresan. Vid statsbanorna har numera detta uttryck ersatts af "dubbelbiljett", sedan ingen rabatt lämnas vid köp af dylik. - Returdiskonto. Se Riksbanken. - Returhandel, byteshandel. - Returräkning, returväxel. Se Växel. -:Returnéra, skicka tillbaka. Retusaari [re'tosäri], finska namnet på ön Kct-lin (se d. o.). Retu;SCh (jfr Retuschera), jotogr., eg. af-hjälpande af brister och fel, borttagande af fläckar, ojämnheter o. d. på den fotografiska bilden genom manuell behandling. Utföres detta arbete på negativet, kallas det negativretusch, utföres det på den positiva bilden, kallas det positivretusch. I regel utföres den nödvändiga retuschen både på den negativa och den positiva bilden. Retuschens nödvändighet är till stor del en följd af den fotografiska plåtens oförmåga att rätt återge föremålets färgvalörer, hvilket gör, att t. ex. i verkligheten svagt synliga fräknar bli mera framträdande på den fotografiska bilden, och af fotografiens egenskap att lika noggrant återge oväsentliga detaljer som det väsentliga hos föremålet. Retuschen kan sålunda innebära en mer eller mindre ingående omarbetning af den fotografiska bilden i afsikt att borttaga störande oväsentligheter för att erhålla en fördelaktigare bildverkan. I porträttfotografien af-ser retuschen dessutom ofta en försköning, genom mildrande af rynkor och skarpt framträdande drag; sådan retusch måste naturligtvis utföras med förstående och känsla för det karakteristiska. - Fotografiska bilder, afsedda för reproduktion i autotypi