Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhenviner - Rheo.... Se Reo.... - R. Hertw. - Rheticus. Se Rhæticus - Rhetrai - Rheum, Rabarber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rhenviner de i trakten af Mainz dels i Rheingau,
dels i Rhen-Hessen (Hessen-Nassau) växande. De
mest bekanta kvalitetsmärkena äro Johannisberger,
Steinberger, Marcobrunner, Rauenthaler,
Rüdesheimer, Geisenheimer, Gräfenberger,
Hochheimer (som gett upphof till den engelska
benämningen på Rhenvin, Hock) och Assmannshäuser
(en röd sort påminnande om Bourgognevin). Därnäst
i godhet komma de bajersk-pfalziska (Deidesheimer,
Forster m. fl.) och de rhenhessiska, af hvilka
de flesta vanligen gå under namnet Niersteiner,
men ofta äfven under Rheingaumärken. Till den
hes-siska gruppen hör det bekanta Liebfrauenmilch
från Wormstrakten. Steinvinet kommer från trakten af
Würzburg i det gamla Franken. Hela renska vinområdet
omfattar omkr. 60,000 har, hvaraf i Bayern 21,000, i
Württemberg 8,000, i Baden 20,000, i Hessen-Nassau
4,000 samt i Rhenprovinsen 7,000 (oberäknadt
Moseldistriktets 6,000 har). Det frambringar i
medeltal årligen 1,400,000 hl. - De renska vinerna
äro torra och, med få undantag, hvita viner, med
guldgult skimmer, fin doft, en pikant och på samma
gång mild syrlighet. Deras alkoholhalt är ringa
(9-13 proc.); äldre årgångar, i synnerhet af sådana
viner som Steinberger och Marcobrunner, kunna dock
uppvisa afsevärdt högre alkoholstyrka. Rhenvinerna
hålla sig väl klara vid förvaring och tåla vid
transport till alla klimat. Goda och välberedda
sorter tilltaga med åren i välsmak och fyllighet
(de högsta märkena t. o. m. under århundraden) och
äro svåra att förfalska. - Ringare sorter surna lätt;
de beredas i stor skala till musserande viner (tysk
sekt). Jfr Moselviner
Rheo.... Se Reo....
R. Hertw., vid latinska djurnamn förkortning
för Richard Hertwig (se Hertwig 2).
Rheticus. Se Rhæticus.
Rhetrai (af den grek. verbalstammen rhe-,
tala, förkunna, påbjuda) kallades bl. a. de
korta lagstadganden, som lågo till grund för
det forna Spartas, enligt sägnen från Lykurgos
härrörande författning. Dessa rhetrai, hvilkas
antal vanligen uppges till blott tre, ansågos vara
lagstiftaren direkte meddelade från det delfiska
oraklet. En fjärde, som innehöll den egentliga
författningen, synes ha blifvit senare tillagd.
A. M. A.
Rheum L., Rabarber, bot., farm., ett släkte
af öfver 20 mångåriga, oftast storväxta örter,
tillhörande fam. Polygonaceæ, underfam. Rumicoideæ
och förekommande företrädesvis i Central-Asiens
bergstrakter, där de ha en mycket stor
utbredning. Rötterna äro grofva, ofta greniga,
köttiga, inuti gula pålrötter, från hvilka uppväxa
stora, långskaftade, ofta handflikade blad. Stjälkarna
äro manshöga, räfflade och besatta med vanligen blott
några få blad, till storlek jämförelsevis obetydliga
och vid bladskaftets fäste försedda med hinnaktiga
stipelslidor. Stjälken öfvergår upptill i en oftast
mycket stor ställning af åtskilliga hvita eller
gulhvita blommor, som ha sexbladig, foderlik kalk,
9 ståndare och 1 pistill, som består af 3 stift med
ett trekantigt fruktämne, som utväxer till trevingad
enfröig nöt. Den äldsta i Europa odlade och äfven
förvildade arten är R. rhaponticum L. (se fig. 1),
hvars rotblad äro mycket stora, hjärtlikt rundade,
med utstående basflikar och skaften
ofvan fårade, med afrundade kanter. Blommorna äro små,
gröngula, samlade i en mycket stor vippa. Bladskaften,
hvilka, likasom de flesta af växtens delar, innehålla
surt kaliumoxalat och oxalsyra,
 |
| Fig. 1. Blad och blommor af vanliga rabarbern, Rheum rhaponticum. |
|
| Fig. 2. Rheum officinale. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
