Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 97-98 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rheum, Rabarber - Rheumatism. Se Reumatism - Rheumatobates. Se Vattenlöpare - Rheydt (Rheidt) - Rhezelius (Reese), Jonas Haquini

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

munkrabarbern, rad. Rhei monachorum, roten af
Rumex Patientia L. och Rumex alpinus L., hvilka
arter munkarna odlade och använde under namn af
rabarber.


Fig. 3. Blomma, längsskuren blomma och
(t. h.) pistill af Rheum officinale.

Den nu officinella rabarbern, radix
Rhei, asiatisk rabarber, förekom till omkr. 1863 i
2 handelsslag af olika värde, nämligen moskovitisk
1. sibirisk rabarber (rad. Rhei moscovitici) och
kinesisk 1. indisk rabarber (rad. Rhei chinensis). Den
förra, som af ryssarna noggrant kontrollerades och
var särdeles god, fördes från Kinas norra gräns till
det i Sibirien belägna Kiachta och vidare landvägen
till Nizjnij-Novgorod, hvarifrån drogen sedan spreds
i Europa. I följd af den ryska kontrollens stränghet
och genom att flera kinesiska hamnar öppnades för den
europeiska handeln, tog emellertid rabarbertillförseln
till Kiachta slut, och numera förekommer i handeln
endast den kinesiska rabarbern, som öfver Tientsin,
Kanton och, hufvudsakligen, Shanghai sändes sjöledes
till Europa. Man vet ej med bestämdhet, hvilken eller
hvilka Kheum-arter lämna den asiatiska rabarbern,
men håller för sannolikast, att det är R. palmatum
L. var. tanguticum Maxim, äfvensom R. officinale
Baill., växande i det inre Kina samt i närgränsande
delar af Mongoliet och Tibet. Kineserna kände
rabarbern redan 3,000 år f. Kr. I Europa synes drogen
ha varit känd redan under den klassiska tiden, då den
af Dioskorides kallades Ra eller Raon, af Plinius
Rhacoma. Dess ursprung var däremot okändt; man
antog, att roten härstammade från de af "barbarer"
bebodda trakterna vid Pontiska (eller Svarta)
hafvet, hvarför den äfven iallades Rha ponticum
eller Rha barbarum (barbarernas rot), hvaraf namnet
rabarber härrör. Arabiska läkare, såsom Avicenna och
Mesue på 1000-talet, torde ha känt drogens ursprung
från Kina. Rabarberroten uppgräfves vanligen under
hösten, då vegetationen dör bort i de högdalar, där
Rheum-arterna växa. Rötterna skalas ("munderas"),
klyfvas, uppträdas på snören samt upphängas
till torkning på en skuggig plats. Den kinesiska
rabarbern, sådan den nu förekommer i Europa, består
vanligen af en tät, tämligen tung rot med mycket
olika form, beroende på olika sätt för skalning,
klyfning och svarfning af ytan. Ofullständigt skalad
("halfmunderad") rot har barkrester här och där
kvarsittande. Sådana saknas alldeles på "helmunderad"
rot. Rotstyckenas yta är alltid öfverdragen med gult
pulver af roten. Om rabarbern i sitt inre är murken,
mörkfärgad eller möglig, är den oduglig. Tvärbrottet
af frisk asiatisk rabarber visar en egendomlig
marmorering af omväxlande rödbruna märgstrålar
och hvita
vedknippen. För den äkta asiatiska
rabarbern är särskildt kännetecknande det
s. k. "strålkretsbältet", ett område, där märg-
och vedstrålar ha blifvit förskjutna i alla
möjliga riktningar genom mellan dem uppträdande små
rundade masurbild-ningar ("strålkretsar"), visande
stjärnigt ordnade, rödbruna märgstrålar. Rabarbern
har en karakteristisk lukt, något erinrande om
skomakarbutik, och en bittert rifvande smak samt
färgar saliven gul och knastrar mellan tänderna
på grund af sin rikedom på oxalsyrad kalk,
som bildar stjärnlika eller annorlunda formade
konglomerat. Rabarberroten förekommer i handeln i
3 olika former, Shensi- eller Shansi-, Shanghai-
och Kantonrabarber, af hvilka den förstnämnda anses
bäst och närmast öfverensstämmer med Sv. farmakopéns
fordringar. Den kinesiska rabarberrotens viktigaste
beståndsdelar äro sammansatta glykosider, hvilka lätt
- bl. a. i tarmen - afspjälka emodin (cathartin),
krysofansyra m. fl. derivat af kolvätet antracen
(s. k. oximetylantrakinoner). Sådana antracenderivat
förekomma äfven fria i drogen. Vidare anträffas i
roten glykosider, som afspjälka rheumgarfsyra. Små
mängder rabarberrot verka därigenom stoppande, medan
större mängder framkalla afföring, genom verkan af
antracenderivaten.

Af rabarber beredas flera preparat i
Sv. farmakopén. Rabarberextrakt (extractum
Rhei) beredes genom sönderskuren rabarberrots
utdragning med utspädd sprit och den erhållna
lösningens afdunstning. Detta extrakt (50 dlr),
blandadt med jalapaharts (15 dlr), medicinsk tvål
(15 dlr) och aloeextrakt (20 dlr), benämnes i
farmakopén extractum Rhei compositum. I alkalisk
rabarberinfusion (infusum Rhei alkalinum) behandlas
rabarbern med destilleradt vatten och utspädd sprit
under medverkan af natriumkarbonat, hvarigenom
erhalles en infusion, som kan bevaras längre tid
utan att fördärfvas. Rabarbersirap (syrupus Rhei)
består af en kallberedd infusion (37 dlr) på rabarber
(5 dlr) och natriumkarbonat (l d.), hvartill sättes
socker (63 dlr). Rabarberdroppar (tinctura Rhei amara)
innehålla det i utspädd sprit (100 dlr) lösliga af 10
dlr rabarber, 4 dlr baggsöterot (radix Gentianæ)
och l d. kardemumma. Rabarbervin (vinum Rhei
amarum) har alldeles lika beståndsdelar, men är
beredt med 2 dlr baggsöterot samt med Marsalavin
i st. f. sprit. Rabarber ingår dessutom i "Roséns
barnpuher" (se d. o.). Rabarber är i liten dos (3-10
cg.) ett adstringerande och toniserande medel, men i
större dos (0,5-2 gr.) lösande och afförande. Medlet
begagnas ofta i synnerhet af äldre personer mot trög
afföring. O. T. S. (G. L-m. C. G. S. C. G. D.)

Rheumatism. Se Reumatism.

Rheumatoates, zool. Se Vattenlöpare.

Rheydt (Rheidt), stad i preussiska
reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), 4 km. s. om
Gladbach. 43,999 inv. (1910). Gymnasium med högre
realskola, protestantiskt lärarseminarium,
väfskola o. a. tekniska läroverk. Stor
textilindustri (bomulls-, halfylle-, sammets-
och sidentyger), men äfven tillverkning
af maskiner, elektrotekniska arbeten m. m.
J. F. N.

Rhezelius (Reese), Jonas Haquini, fornforskare,
studerade i Uppsala, blef 1630 "kansliskrifvare"
i Stockholm och tjänstgjorde som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>