Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ridderhierta, Gabriel Fredrik - Riddermarck. 1. Lars R. - Riddermarck. 2. Andreas R. - Riddersberg - Ridderschantz, Ebbe - Ridderskapet och adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f. 12 okt. 1768, d. 9 jan. 1856 i Visby, blef 1790
fänrik vid Västmanlands regemente och 1793 förste
adjutant, men tog 1794 afsked. Som kornett vid
adelsfanan (sedan 1797) utmärkte han sig juni–juli
1808 i det "lilla kriget" i Finland. Med ett
trettiotal soldater samt uppbådad allmoge opererade
han i trakten af Vasa samt tog ett par hundra ryssar,
bland dem flera officerare, till fånga. Sedan han
erhållit förstärkning af 100 man ur Västerbottens
vargering, skulle han i förening med en liten
flottilj angripa Kristinestad, men företaget kom ej
att utföras. Därefter förenades R:s lilla trupp med
Gyllenbögels friskara. R. blef 1809 kapten i armén
och 1812 vid Gottlands nationalbeväring, erhöll 1834
majors namn, heder och värdighet samt förordnades
1837 till platsmajor i Visby.
Riddermarck. 1. Lars R., tjänsteman, författare,
f. 1650 i Jönköping, d. på 1730-talet, studerade i
Lund, där han 1670 utgaf Descriptio florentissimi
regni Svio-gothici, och i Jena, där han utgaf en
disputation på latin och italienska, samt blef
1674 auskultant i Generalkommersekollegium,
1675 sekreterare hos riksrådet B. Horn och
1676 fältsekreterare vid jämtländska armén,
om hvars öden han 1678, under en utländsk resa,
utgaf Unpartheiische relation. 1679 blef han
sekreterare hos J. Gyllenstierna, i hvars ärenden
han 1680 for till Köpenhamn, 1684 advokatfiskal
vid riddarhuset, 1685 krigsfiskal samt 1688 adlad
(han hette förut Wätterhamn). R. användes i många
"angelägna" förrättningar i suveränitetens intressen,
men råkade slutligen i två allvarsamma rättegångar,
till följd af sitt otidiga skrifsätt och sina
ohemula beskyllningar. I den sista blef han 1704
dömd från ära och adelskap samt till fängelse på
Marstrand. Han frigafs 1719 och sysselsatte sig
därpå med författandet af en vederläggning af "Les
anecdotes de Suède", kallad Tienlig skrapa öfver
omströdde verck o. s. v. (1721), som dock förblef
hvilande i handskrift.
2. Andreas R., den föregåendes broder,
universitetslärare, f. 20 nov. 1651 i Jönköping,
d. 15 mars 1707 på Plönninge, nära Halmstad. Efter
studier vid Lunds universitet begaf han sig utomlands
och besökte under loppet af 11 år åtskilliga
tyska och holländska högskolor. Återkommen till
Sverige, blef han 1683 e. o. professor i historia
i Uppsala och 1684 professor i matematik i Lund,
där han äfven tjänstgjorde som lärare i främmande
språk, adlades 1688 samt utnämndes 1702 till juris
professor i Lund. – R. försökte sig med framgång som
latinsk skald och skall äfven ha författat poem på
svenska. Vid akademiska disputationer uppträdde
han med gratulationsskrifter bl. a. på franska,
italienska och spanska. Däremot var hans vetenskapliga
författarverksamhet mindre betydande. Visserligen
presiderade han för 85 disputationer i de mest olika
ämnen, men de flesta af dessa anges uttryckligen
författade af respondenterna. R. var en flitig
almanacksförfattare. Han utgaf en Comptoir- och
skrijf almanach för 1698 samt vanliga almanacker för
1691–1705, af hvilka flera årgångar utkommo både i
Lund, Göteborg, Jönköping och Stockholm, hvarjämte
äfven den under hans brorsons namn utgifna almanackan
för 1706 torde böra tillskrifvas honom. I
almanackerna införde han enligt tidens sed små uppsatser i
olika ämnen, såsom om himlakropparna, matematikens
nytta, biografi öfver Luther, beskrifning öfver
Ryssland, o. s. v. – I alla nyare biografier öfver
R. upptas som af honom utgifna "Elementa astronomiæ"
(1693) och "Elementa geometriæ practicæ" (1694). Då
emellertid dels inga exemplar af dessa skrifter
nu äro eller någonsin med säkerhet varit kända,
dels uppgiften stöder sig på en notis från midten
af 1700-talet, i hvilken skrifterna icke bestämdt
anges ha blifvit tryckta, torde den tillsvidare
böra betraktas som hänförande sig till två af
R. efterlämnade manuskript.
Riddersberg, gods i Rogberga socken, Jönköpings
län, vid Rogbergasjön, 2 mtl, tax. till 125,000
kr. (1914). Godset bildades på 1500-talet af en del af
Rogberga by, löstes på 1640-talet till frälse af den
mäktige borgmästaren i Jönköping Peder Gudmundsson,
adlad Strömberg, och fick säterifrihet 1661 samt
namnet R. efter dennes måg generallöjtnanten Israel
Ridderhjelm. Dennes son sålde i slutet af 1700-talet
egendomen, då betydligt större än nu, till kornetten
Håkan Månsson Ridderstråhle, hvars son äfven egde
den. Sedan har den varit inom många släkter (Schaeij,
Lemchen, von Geijerfelt, Ribbing) och tillhör nu
(1915) Z. Lindström.
Ridderschantz, Ebbe, kejserlig tysk riksgrefve
Ulfeld-Ridderschantz, krigare, f. 8 okt. 1686 på
Ovesholm i Skåne, d. 6 april 1767 på Araslöf i
Skåne, son till Johan R., som från menig tjänade
sig upp till öfverstelöjtnant och blef adlad (han
hette förut Hållfast), och Sofia Maria Ulfeld,
riksrådet Ebbe Ulfelds dotter och danske konungen
Kristian IV:s dotterdotter, blef 1700 ryttare vid
Södra skånska kavalleriet, befordrades till adjutant
1701 och till kornett 10 jan. 1702, hvarefter han
med lysande tapperhet kämpade i slaget vid Klissov,
blef löjtnant 19 jan. 1704 och lifdrabant 28 juni
s. å. Vid Poltava skjuten genom lifvet af en pil,
lyckades han dock undkomma till Bender, där han
var med i kalabaliken och blef synnerligen illa
sårad. Vid svenskarnas hemmarsch till Sverige måste
han kvarlämnas i Kronstadt i Siebenbürgen, hvarifrån
han efter 8 månader forslades till Wien. Han gick
efter tillfrisknandet med Karl XII:s tillstånd i
kejserlig tjänst och blef öfverste vid kavalleriet
och generaladjutant hos prins Eugen. R. deltog i
italienska, tyska och ungerska fälttågen, hvarunder
han bl. a. bevistade slaget vid Belgrad (1717),
och Polska tronföljdskriget, då han var med om
belägringen af Danzig 1734. 1737 tog han afsked och
återvände 1738 till Sverige. Här mottogs han mycket
misstänksamt, blef utsatt för långvariga förhör,
öfver hvilka rapport insändes till konungen,
och fick öppet förklara sig för lutheran, emedan
man misstänkte honom vara katolik. Sin innestående
drabantlön för de svenska krigsåren fick han aldrig
ut. Slutligen erhöll han generalmajors titel.
F. R. A.
Ridderskapet och adeln, i Sverige och Finland
benämning på frälseståndet sedan midten af
1500-talet. Från början betecknande skillnaden mellan
hög- och lågadel, blef det sedan det officiella namnet
på adeln som korporation och som stånd vid riks-(eller
landt-)dagarna. Vid riksdagarna spelade ridderskapet
och adeln, som fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
