Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riktmedel - Riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indirekt riktning. De senare utgöras vanligen af
i bäddningen nedlagda cirkulära, streckgraderade
mässingsskenor, på hvilka vid pjäsens kringvridande
i sidled en visare anger sidställningen. Ett
alldeles särskildt slag af riktmedel utgöra de
s. k. automatiska riktmedlen, som äro användbara
endast för fasta kustkanoner, placerade tämligen högt
öfver vattnet, och endast afse direkt riktning mot
fartyg. Till följd af vattenytans oföränderliga
höjd får vertikalafståndet mellan denna och
pjäsen karaktären af en fast bas, på hvilken en
afståndsmätning kan grunda sig (jfr Afståndsmätning
2). Det blir då möjligt att i riktmedlet inrymma
afståndsmätarens funktioner samt att därjämte
anordna så, att vid siktlinjens inställande på det
fientliga fartyget uppsättningen för afståndet till
detta automatiskt uttages. Riktaren behöfver alltså
ej bekymra sig om någon föregående inställning af
instrumentet, utan har endast att rikta, hvilket
gifvetvis är af stor betydelse, då det här gäller
mycket snabbt rörliga mål. Jfr Kanon, Lavettage och Riktning.
G. af Wdt.
Riktning, krigsv., de åtgärder,
genom hvilka ett eldvapen bibringas sådan
ställning, att målet, bortsedt från oundvikliga
fel, spridning o. d., träffas. Riktningen uppdelas
i höjd- och sidriktning. Med afseende på sättet för
dess utförande skiljer man mellan direkt riktning,
då syftning sker på målet själft, samt indirekt
riktning. Dessa två riktsätt kunna kombineras,
så att man använder direkt sidriktning i samband
med indirekt höjdriktning, men aldrig tvärtom. –
Direkt riktning i såväl höjd- som sidled användes
alltid vid handeldvapen och var fordom äfven regeln
vid artilleripjäser. Detta torde vara anledningen
till, att man förr använde benämningarna siktning,
siktmedel o. s. v. i st. f. de numera brukliga
riktning o. s. v. Vid handeldvapen bibehållas dock
ännu tämligen allmänt de förra benämningarna. Det
enklaste riktmedlet (se fig.) är siktskåra och korn,
tillsammans benämnda visirpunkter. För höjdriktningens
tagande måste den förra vara höj-sänkbar, så att
uppsättningen (u), eller skillnaden mellan siktskårans
och kornspetsens höjd öfver kärnlinjen, kan afpassas
efter afståndet till målet. Då visirlinjen (l),
d. v. s. afståndet mellan siktskåra och kornspets,
räknadt parallellt med kärnlinjen, vid hvarje vapen
är oföränderlig, blir u bestämmande för skjutvinkeln
([sigma]), som genom tabellinskjutning med vapnet i fråga
en gång för alla beräknats för alla erforderliga
målafstånd. Siktskåran måste alltså vara anbragt på
ett inställbart riktmedel, vid handeldvapen benämndt
sikte, vid artilleripjäser riktinstrument, hvarpå u
är ingraderad. Af figuren synes, att skjutvinkeln
hänförd till mynningens midtpunkt (O) ej är fullt
matematiskt riktig, utan skiljer sig från den rätta
skjutvinkeln med värdet på kornvinkeln (r); men då
denna i verkligheten är försvinnande liten, bortses
därifrån, d. v. s. man anser, att siktlinjen (linjen
genom siktskåra och kornspets) samt terränglinjen
(linjen från O till målet) sammanfalla. Vid vapnets
sidriktande bör hänsyn tagas till afdriften (a), och
siktskåran bör därför äfven vara ställbar i sidled,
så att den kan förskjutas ett stycke (s), kalladt
sidsättning, från kärnlinjens lodplan (noga räknadt
från ett genom kornspetsen gående, med kärnlinjen
parallellt lodplan). Härvid
[Figur till artikeln Riktning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
