Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riktning - Riktningskroppar l. Polceller. Se Befruktning, sp. 1192 - Riktningsögon. Se öga - Riktpunkt - Riktrote. Se Riktafdelning - Riktspö - Riktstång. Se Riktspö - Rikva - Rila (R. planina) - Rilaks - Rilaksfjärden. Se Rilaks - Rilasciando - Rilke, Rainer Maria - Rilliet, Frédéric - Rim, meteor. Se Rimfrost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böra i allmänhet ock korrektioner göras för
sådana på sidriktningen inverkande omständigheter
som sidvind och vapnets lutning i sidled, den
s. k. tappaxellutningen l. marklutningen. Vid
handeldvapen, där afdriften är relativt liten och
nyssnämnda korrektioner anses obehöfliga, är siktet
vanligen ej inställbart i sidled. Vapnets inriktande
sker därigenom, att siktlinjen, sedan riktmedlet
inställts, insyftas på målet. - Indirekt höjdriktning
sker medelst vattenpass, och hänsyn måste därvid tagas
till målets höjdläge i förhållande till pjäsen. Ligger
målet högre, säges det vara öfverhorisontellt, och
terrängvinkeln (n) måste då tilläggas skjutvinkeln,
för att elevationsvinkeln (E) skall erhållas. Är målet
underhorisontellt, fråndras terrängvinkeln. Detta
föranledde förr en besvärlig räkning, som på
nyare riktmedel undvikes, därigenom att en särskild
terrängvinkelskala införts. Indirekt sidriktning
användes, då målet ej alls eller endast otydligt
synes från pjäsen, och riktningen sker då mot en annan
punkt, riktpunkt (Rp). Vinkeln i horisontalled mellan
Rp och målet måste i detta fall uppmätas och iakttas
vid riktmedlets inställande. - Vid artilleripjäser har
på senare tid den indirekta riktningen, som förr var
invecklad och tidsödande, genom riktmedlens storartade
utveckling blifvit så förenklad, att den kunnat göras
till regel. Därigenom vinnes fördelen, att målet ej
behöfver ses från pjäsen och att denna alltså kan
ställas dold. Vid graderingen af artilleririktmedel
användes i alla länder ett mått benämndt streck och
utgörande 0,001 af visirlinjen. Det betraktades förr
som ett längdmått, men har nu i samband med införandet
af moderna riktmedel öfvergått till vinkelmått
samt anger då den vinkel, hvars båge är 0,001 af
radien. Hela omkretsen innehåller alltså 2,000
pi eller omkr. 6,300 streck, och på 1 grad kommer
omkr. 17 1/2 streck. Jfr Kulbana och Riktmedel.
G. af Wdt.
Riktningskroppar l. Polceller. Se Befruktning,
sp. 1192.
Riktningsögon. Se Öga.
Riktpunkt, krigsv., den punkt, mot hvilken syftningen
sker vid indirekt sidriktning. Jfr Riktning och
Riktmedel.
Riktrote, krigsv. Se Riktafdelning.
Riktspö (Riktstång), en stång, som uppsättes i
midten af en resmila (se Kolning) till rättelse
för kolvedens resning.
Riktstång. Se Riktspö.
Rikva (Rukva, Leopoldsjön), sjöbäcken i sydvästra
delen af Tyska Öst-Afrika, 90 km. ö. om Tanganjikas
sydända, 800 m. ö. h. Den ligger i sydöstra, lägsta
hälften af den parallellt med Tanganjika gående,
omkr. 350 km. långa Rikvagrafven, jämn, stäppartad,
afloppslös. Sjön uttorkade på 1890-talet nästan
fullständigt till en saltstäpp, och endast under
regntiden samlades vatten i bäckenet. 1903-04
uppgafs den åter ha liksom före 1882 en längd
af 135 km. Den upptäcktes 1880 af J. Thomson.
(J. F. N.)
Rila (R. planina), den högsta berggruppen på
Balkanhalfön, ligger n. v. om Rhodopebergen och
består af granit och kristalliniska skiffrar. Af dess
toppar är Muss Alla högst (2,930 m.); flera andra nå
öfver 2,400 m. Berget är i de nedre delarna täckt af
löfskog; ofvan 1,000 m. ersattes den
af barrskog, som dock till 1,300 m. är blandad med
bok. Trädgränsen ligger vid 2,000 m. Endast under
några veckor på högsommaren smälter snötäcket på R:s
toppar. En mängd moräner och öfver 100 små bergssjöar
vittna om forntida nedisning. - På R. upprinna Isker
(till Donau), Marica och Mesta (Kara-su) till Egeiska
hafvet. På R:s södra sida ligger Rila-klostret (1,180
m. ö. h.), som varit ett viktigt stöd för bulgarernas
litterära och nationella pånyttfödelse. Se A. Jensen,
"Kors och halimåne" (1911).
J. F. N.
Rilaks, fideikommiss i Tenala socken, Finland, på en
halfö n. v. från Hangöudd, tillhör grefliga Aminoffska
ätten sedan 1720. På Rilaksfjärden utanför egendomen
förstörde ryska flottan 27 juli 1714 under tsar Peter
I:s eget anförande en afdelning af finsk-svenska
skärgårdsflottan under Nils Ehrenschiöld (se denne),
som därvid efter tappert motstånd tillfångatogs.
A. G. F.
Rilaksfjärden. Se Rilaks.
Rilasciando [-Ja’ndå], it., mus., "eftersläppande",
småningom långsammare.
Rilke, Rainer Maria, österrikisk skald, f. 4 dec. 1875
i Prag, där han en kort tid hade anställning, vardt
känd genom sina tidigare dikter och vann gynnare,
tillbragte lång tid på resor, bl. a. i Ryssland, och
var efter sitt giftermål med en bildhuggarinna någon
tid Rodins sekreterare. R:s diktning anslöt sig först
till den tyska lyriken och den bömiska folkvisan,
öfvergick småningom till direkt efterbildning af
det franska uttryckssättet och har i stämningsfull,
mystiskt förinnerligad ordkonst vunnit mycken
beundran och äfven efterföljd; raffinemanget och
svårtillgängligheten i stilen synas vara i stark
tillväxt. Han har jämförts med Obstfelder och
otvifvelaktigt tagit intryck af J. P. Jacobsen
och rysk litteratur; inre lif i hemlighetsfull
religiositet, pietetsfullt drömmeri inför de stumma
tingen, trosglädje och lefnadsfrid är innehållet i
R:s poesi. Hans arbeten äro Leben und lieder (1894),
Larenopfer (1895), Traumgekrönt (1897), Frühfrost
(s. å.), Advent (s. å.), Am leben hin (1898), Ohne
gegenwart (s. å.), Zwei prager geschichten (1899),
Mir zur feier (1900; 3:e uppl. 1913; den diktsamling,
som egentligen gjorde R. känd), Vom lieben Gott
(1901; 4:e uppl. 1913), Die letzten (1901), Das
tägliche leben (1902), Das buch der bilder (1902; 5:e
uppl. 1913), Worpswede (1902; 3:e uppl. 1910), Auguste
Rodin (1903-07; 2:a uppl. 1904-13), Das stundenbuch
(1906; 7:e uppl. 1913), Die weise von liebe und tod
des cornets Christoph Rilke (1907; 3:e uppl. 1913),
Neue gedichte (I 1907, 3:e uppl. 1914; II 1908,
2:a uppl. 1913), Requiem (1909; 2:a uppl. 1912),
Aufzeichnungen des Malte Laurids Brigge (1909; 3:e
uppl. 1911), Das marienleben (1913) och Erste gedichte
(s. å.). Se Oppeln-Bronikowski och Enders, "R." (i
"Mitteilungen der literarhistorischen gesellschaft
Bonn", II, 1907), E. Key i "Verk och människor"
(1910), och H. Scholz, "Rainer Maria R." (1914).
Rilliet [-lie’], Frédéric, schweizisk läkare, f. 1814,
d. 1861, med. doktor i Paris 1840, praktiserade i
Genève, vardt mycket berömd genom sitt i förening med
Barthez utgifna arbete Traité des maladies des enfants
(3 bd, 1843).
Rim, meteor. Se Rimfrost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
