Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robusti, Jacobi - Roca, Cabo da, udde - Roca, Julio - Roca de Togores. Se Molins - Rocafuerte, Vicente - Rocaille - Rocaillefluss - Rocamadour - Roca y Roca, José - Roccella, bot. - Roccella-Jonica - Roccellin. Se Naftalinfärgämnen - Rocha - Rochambeau. 1. Jean Baptiste Donatien de Vimeur, grefve de R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varianter, ibland ganska illustrationsmässiga
och pantomimiska (bland dessa ett par af
nattvardsbilderna, ytligt sedda och fulla af ett
lif och en rörlighet, som föga öfverensstämma med
ämnets höghet). Sina motivs måleriska möjligheter
utnyttjar han samvetsgrant, är en vän af invecklade
kompositioner och rika rörelsemotiv, af figurer,
som böja och vrida sig, af intressanta rumsproblem
och djupa perspektiv. Han söker det dekorativt
uttrycksfulla, är en af de konstnärer, som utbilda för
barockstilen typiska former och kompositionsregler. I
det venezianska måleriet inför han nya uppslag;
helt och hållet missvisande är den traditionella
uppfattningen af honom som en epigon af Tizian (i
färgen) och af Michelangelo (i teckningen). Han
är alltid en personlighet för sig, en dristig,
obändig, vidtfamnande, fantasifull diktare i färg,
dessutom en kraftfull karaktärsskildrare. Flera
af hans gruppbilder (exempelvis Madonna, helgon
och tillbedjare, 1566, akademien) och många af
hans porträtt äro kärnfulla, mäktiga verk (R:s
själfporträtt 1573 i Scuola di S. Rocco, många
porträtt i Venezia, Florens, Paris, Wien, Madrid,
Köpenhamn m. fl.). R. omtalas som en intelligent,
spirituell, musikalisk och excentrisk man, som,
oförtröttadt verksam, lefde uteslutande för att måla
och som var likgiltig för inkomster och utmärkelser. -
R:s dotter Marietta, f. 1560, d. 1590, målade
goda porträtt, hans son Domenico, f. 1562,
d. 1637, som biträdde fadern med dogepalatsets
målningar, visar god iakttagelse och ledigt,
obesväradt behandlingssätt (Magdalena i Kapitolinska
museet i Rom). Mycket stark påverkan af R. visar
"El Greco",
som i sin ungdom studerade i Venezia. __ Jfr
monografier af C. Ridolfi (1842), Galanti (1876),
Janitschek (s. å.), Osler (1879), H. Thode (1901),
Stoughton-Holborn (1903), E. M. Phillips (1911) och
G. Soulier (1912). G-g N.
Roca [rå’ko], Cabo da (lat. Promontorium magnum),
udde på Portugals västkust, 30 km. v. n. v. om
Lissabon, ligger under 9° 31’ v. lgd och är europeiska
fastlandets västligaste punkt. (J.F.N.)
Roca [rå’ka], Julio, president i Argentinska
republiken, f. 1843 i Tucuman, d. 1915, blef 1874
general och 1879 krigsminister, valdes 1880, efter
att ha segrat i ett under valkampanjen utbrutet
inbördeskrig, till republikens president och
förvaltade till 1886 detta ämbete i fredlig och
försonlig anda. Presidenten Pellegrini kallade
honom 1890 till premiärminister, 1892 var han
presidentkandidat mot expresidenten Mitre, men
gaf liksom denne, då inbördeskrig hotade, vika
för en kompromisskandidat. R. var andra gången
president 1898-1904, intog därefter alltjämt
en förgrundsplats i Argentinas ej minst genom
hans moderation alltmer stadgade politiska lif
och inlade juli-sept. 1912 som utomordentligt
sändebud i Rio de Janeiro stor förtjänst om
åstadkommandet af vänskaplig grannsämja mellan
Argentina och Brasilien. Se Argentina, sp 1442 ff.
V.S-g.
Roca de Togores [rå’ka de tågades]. Se Molins.
Rocafuerte [råkafwe/rte], Vicente, president i
Ecuador (se d. o., sp. 1322).
Rocaille [råka’]], fr. (af roc, klippa,
berghäll), konstgjordt grottverk af gråsten med infogade
musslor, snäckor, kiselstenar, koraller o. s. v. Jfr
Rokoko.
Rocaillefluss [råka’j-], i porslinsmåleriet ett
flussmedel, som består af 6 dlr mönja och 2 dlr
kvarts.
Rocamadour [råkamadör], by i franska dep. Lot
(Guienne), vid Dordognes biflod Alzou. Omkr. 300
inv. Det är en ryktbar vallfartsort på grund af sina
kyrkor: Notre-Dame (1479) med en träbild af madonnan,
som uppges vara ett verk af S:t Amadour, identisk
med publikanen Sackeus, som predikade evangelium i
Gallien och slutligen slog sig ned på denna plats,
S:t Amadour, med reliker af helgonet, och S:t Sauveur
öfver den förra. R:s rykte som vallfartsort går
tillbaka till den äldre medeltiden.
Roca y Roca [rå’ka i rå’ka], José, katalansk skald,
f. 1848 i Tarrasa, mycket verksam i den katalanska
politiska pressen och litterära tidskrifter. Af
R:s dramatiska arbeten på vers och prosa må nämnas
Miracle, Lo bordet, Mal pare, Lo plet de ’n Baldomero,
L’antiquari och El castillo de plata. R. har
f. ö. utgett zarzuelas, poesi, kritiska arbeten
samt öfversatt arbeten af V. Hugo, Dickens, Heine
och Balzac samt Andersens sagor till katalanska.
Ad. H-n.
Roccella, bot., ett släkte bland lafvarna
med busklik bål och rundade eller långsträckta
apotecier, växande på kustklippor (se Lafvar,
fig. 2), R. tinctoria, R. Arnoldi och R. fucoides,
som förekomma vid Medelhafsområdets, Afrikas och
Australiens kuster, insamlas och utgöra det förnämsta
råämnet till beredning af orselj och lackmus.
G. L-m.
Roccella-Jonica [råttje’lla jånika], stad
uti italienska prov. Reggio di Calabria, vid
Joniska hafvet och järnvägen Reggio-Taranto. 6,262
inv. (1911). Sidenindustri, korallfiske, vinodling.
(J.F.N.)
Roccellin, kem. Se Naftalinfärgämnen.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
