Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 551-552 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rochambeau. 1. Jean Baptiste Donatien de Vimeur, grefve de R. - Rochambeau. 2. Donatien Marie Joseph de Vimeur, vikomt de R. - Rochdale - Roche, Jules - Rochea - Rochechouart, stad - Rochechouart, Françoise Athénaïs de. Se Montespan - Rochefort, R.-sur-mer, stad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(2 juli 1747), där han blef svårt sårad, samt i
belägringen af Maastricht (1748). Föga tilltalad
af hoflifvet, egnade han sig sedan mest åt armén,
deltog 1756 i hertigens af Richelieu expedition till
Menorca och blef s. å. brigadgeneral. 1757 stred han
med framgång mot hertig Ferdinand af Braunschweig,
intog fästningen Regenstein och deltog med utmärkelse
i slagen vid Kloster-Camp och Krefeld 1758. Efter
ständigt nya bedrifter under Sjuåriga kriget blef han
1761 generaladjutant och kavalleriinspektör. 1780
sändes han, då generallöjtnant, med 6,000 man
till Amerika för att där hjälpa nordamerikanerna
mot engelsmännen. Efter en trots svårt motstånd
lyckad landstigning förenade han sig med Washington
och tvang general Cornwallis till kapitulationen i
Yorktown (19 okt. 1781). R. fick mottaga de största
hedersbetygelser såväl af den amerikanska kongressen
som vid sin hemkomst till Frankrike. Han fick
högsta befälet i Picardie, deltog 1788 i den andra
notabelförsamlingen och blef 1790 öfverbefälhafvare
öfver franska nordarmén. 1791 blef han marskalk
af Frankrike, tillrådde vid krigsutbrottet 1792
förgäfves en af omständigheterna betingad defensiv
och tog då afsked ur armén. Under skräckväldet
blef han insatt som fånge i Conciergeriet, men
frigafs 1794 efter Robespierres fall. R:s Mémoires
utgåfvos 1809 af Luce de Lancival. 1902 restes
hans monument i Washington. Jfr H. de Ganniers,
"La derniére campagne du maréchal de R." (i "Revue
des questions historiques", 1901), och E. Gachot,
"R." (i "Nouvelle revue", 1902).

2. Donatien Marie Joseph de Vimeur, vikomt de R., den
föregåendes son, fransk militär, f. 1750 på slottet
Rochambeau nära Vendôme, d. 18 okt. 1813 i slaget vid
Leipzig, ingick ung i armén och blef 1779 öfverste för
regementet Auvergne. Med generallöjtnants rang fick
han 1792 befälet på de franska Antillerna, kufvade de
upproriske negrerna på San Domingo och tillbakaslog
engelsmännens anfall på Martinique 1793. Då dessa
följande år återkommo med öfverlägsna stridskrafter,
tvangs R. att efter ett hjältemodigt 49 dagars försvar
kapitulera i S:t Pierre. 1796 blef han generalguvernör
öfver San Domingo, men afsattes, då han vägrade att
följa civilkommissariernas planer, och fördes som
fånge till slottet Ham i Frankrike. 1800-01 deltog
han i italienska fälttåget som divisionsgeneral. 1802
åtföljde han general Leclerc till San Domingo och
fick efter hans död öfverkommandot på Antillerna,
där han med kraft och stränghet undertryckte
negrernas uppror. I nov. 1803 måste han dock ge sig
åt engelsmännen, hvilka mot tro och lofven förde
honom som fånge till England, hvarifrån han först
1811 utväxlades. Han kämpade sedan under Lauriston
som divisionsgeneral i slaget vid Leipzig och stupade
där. l-2. E. A-t.

Rochdale [rå’tʃdeil], stad och sedan 1888 grefskap
(county borough), 26 kvkm., förr tillhörande engelska
grefskapet Lancaster, 17 km. n. n. ö. om Manchester,
vid Irwells biflod Roch och vid Rochdale-kanalen,
som går från Bridgewater-kanalen vid Manchester
till Calder-kanalen vid Sowerby i York. 91,428
inv. (1911). R. är en af Englands förnämsta
fabriksstäder; företrädesvis tillverkas
ylle- och bomullsväfnader samt silkesplysch och
sammet, men där finnas äfven järnverk, järngjuterier
och maskinverkstäder m. m. Trakten har stora
stenkolsgrufvor samt stenbrott. Genom bildandet
af Society of equitable pioneers i dec. 1844 har
R. blifvit den moderna kooperationens vagga (se
Kooperation, sp. 953).

Roche [rå7j], Jules, fransk politiker, f. 22
maj 1841 i Serrières (dep. Ardèche), studerade
juridik i Paris och blef advokat i Lyon. Ifrig
motståndare till kejsardömet, uppträdde han 1868 som
oppositionell landstingsmannakandidat i Ardèche,
blef 1870 generalsekreterare där, men måste afgå
1871. Han idkade därefter politiskt skriftställeri och
bosatte sig 1876 i Paris, där han bl. a. medarbetade i
"Petit Parisien", "Siècle", "Rappel" och Clemenceaus
tidning "Justice". 1879 vald till stadsfullmäktig,
slöt han sig till yttersta vänstern och förfäktade
med hänsynslöshet en anti-klerikal politik. 1881
blef han vice ordförande i Paris’ stadsfullmäktige
och s. å. deputerad. I kammaren uppträdde han också
med stor hänsynslöshet som anti-klerikal, påyrkade
bl. a. ärkebiskopars och biskopars afsättning,
borttagande af religiösa emblem från domstolarna,
sekularisering af kongregationernas egendom
m. m. Redan i början af sin parlamentariska bana
insattes han i budgetkommissionen, där han 1886
och 1889 var "rapportör". Hans öfvergång 1883 från
yttersta vänstern till "union républicaine" väckte
mycken uppmärksamhet. Alltjämt högt uppskattad som
en statsfinansiell auktoritet, blef han 1886 medlem
af statens järnvägsråd och 1890 handelsminister i
Freycinets fjärde kabinett och kvarstod äfven under
den därpå följande Loubet till 6 dec. 1892. Under
striderna om tullpolitiken denna tid gjorde han
endast lamt motstånd mot protektionismen. Äfven
R. blef invecklad i Panamaaffären, men icke däraf
komprometterad. Han har alltjämt omvalts till
deputerad och gjort sin finansiella auktoritet
gällande vid olika tillfällen. Ej minst har han
verkat till de svagare skattdragarnas fromma genom
organiseringen af "La ligue des contribuables" ("de
skattskyldiges förening"), hvars president han länge
varit. E. A-t.

Rochea DC., bot., ett släkte af 4 grofva,
tjockbladiga örter eller halfbuskar, förekommande i
Syd-Afrika, hörande till fam. Crassulacecæ. Bladen
äro motsatta, sammanvuxna parvis nedtill, med hårig
kant. De stora och vackra blommorna ha trattformig,
nedtill sambladig krona. Alla arterna odlas i
kruka som prydnadsväxter, i synnerhet R. coccinea
(Crassula coccinea) med scharlakansröda blommor
och R. versicolor med rosenröda eller hvita
blommor. R. falcata med tjocka, skärformiga, nästan
kantställda grågröna blad och rödgula blommor i
rikgreniga ställningar, hör till släktet Crassula.
G. L-m.

Rochechouart [råʃ-ʃoār], arrondissemangshufvudstad
i franska dep. Haute-Vienne, vid en biflod
till Vienne. 2,019 inv. (1911; i hela kommunen
4,559). Slott (från 1400-talet, med undantag af
tornet, som går tillbaka till 1200-talet), nu lokaler
för stadsmyndigheterna.

Rochechouart [råj-joär], Françoise
Athénaïs de. Se Montespan.

Rochefort, R.-sur-mer [råʃfår-syr-],

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>