- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
553-554

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rochefort, R.-sur-mer, stad - Rochefort, Victor Henri, markis de R.-Luçay

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arrondissemangshufvudstad i franska
dep. Charente-inférieure, vid floden Charente, 17
km. från dess mynning, och vid Nantes-Bordeaux-banan
samt andra järnvägar. 30,854 inv. (1911; som kommun
35,019). Staden är hufvudort i 4:e "arrondissement
maritime" och har lycée för gossar, och en
navigationsskola för krigsflottan, en hydrografisk
skola för handelsflottan, en undervisningsanstalt
för skeppsläkare samt ett stort marinhospital
och är en af Frankrikes förnämsta krigshamnar,
hvars kustbefästningar gemensamt med La Rcchelles
och Ile de Rés skydda Pertuis d’Antioches rymliga
vattenbäcken, på hvars begränsning i s., Ile d’O1éron,
ligga forten Galissonnière och Saumonards jämte flera
batterier samt forten Royer och Château d’O1éron;
midt i inloppet mellan denna ö och fastlandet
ligger sjöfortet Chapus; på fastlandskusten
och vid Charentemynningen ligga Brouageverken,
forten du Pen, Chagnaud, Lupin, Vergereux och de la
Pointe samt Aiguilleverken; på Ile Madame midt för
Charentes mynning ligga ett fort och ett batteri;
mellan Aiguillehalfön och Ile d’Aix ligger sjöfortet
d’Enette, och på nämnda ö finnas forten Liedot och de
Rade samt flera batterier; slutligen spärras inloppet
mellan Ile d’Aix och Ile d’O1éron af sjöfortet
Bayard. Den gamla stadsenceintens slopande beslöts
1901. - R. är mycket regelbundet byggdt. Det har två
hamnar: krigshamnen 1,5 km. lång och vid ebb 7 m. djup
samt handelshamnen (Cabane Carrée) högre upp i floden,
med tre bassänger, likaledes djupa nog att kunna
mottaga stora skepp hvilken tid som helst. Den krokiga
floden mellan staden och hafvet samt banken utanför
flodmynningen göra inloppet svårt. Ett annex till
handelshamnen bildar det 7 km. högre upp vid floden
belägna Tonnay-Charente. Krigshamnen och arsenalen,
hvilka äro skilda från staden genom befästningar,
innehålla stora skeppsvarf, upphalningsbäddar,
reparationsdockor samt verkstäder för utrustning
af krigsfartyg. Jämte skeppsbyggen, som utgör den
förnämsta industrigrenen, bedrifves tillverkning
af tågvirke, segelduk och andra linneväfnader samt
kronometrar. R. har en betydlig införsel: stenkol
från England, trävaror från Skandinavien och Amerika,
men utförseln är ringa. - R., före 1665 blott ett
fort, gjordes af Colbert till en befäst sjöstad,
hade redan 1672 20,000 inv. och blomstrade under
hela 1700-talet. Men en del af den franska flottans
förstöring genom lord Cochrane (earl af Dundonald)
11-12 april 1809 på redden vid Ile d’Aix utanför
Charente, det företräde man gett Brest och Toulon samt
R:s osunda läge verkade under 1800-talet hämmande
på R:s utveckling. Napoleon I ville i R:s hamn
inskeppa sig för att fara till Amerika, men måste
på redden ge sig fången åt engelsmännen (15 juli
1815). (J.F.N.) L.W:son M.

illustration placeholder

Rochefort [rå J f år],
Victor Henri, markis de R.-Lucay, fransk politiker
och publicist, f. 30 jan. 1830 i Paris, d. 30 juni
1913 i Aix-les-Bains. Han fick 1851 en plats vid
Paris’ municipalförvaltning, som han lämnade 1861
för att helt och hållet egna sig åt publicistisk
verksamhet. Efter att ha varit medarbetare i
"Charivari", "Chronique théâtrale", "Nain jaune",
"Soleil", "Événement" och "Figaro" uppsatte han l
juni 1868 veckoskriften "La lanterne", som genast fick
en oerhörd spridning. Redan af första numret såldes
80,000 exemplar. Med bitande och hänsynslös kvickhet
bekämpade R. i denna tidning Napoleon III och det
andra kejsardömets män. Han råkade därför ut för
flera tryckfrihetsåtal och dömdes först till ett års
fängelse och 10,000 francs böter samt kort därefter
till 13 månaders fängelse och 10,000 francs
böter. För att undgå fängelsestraffet flydde han
1868 till Bruxelles, där han fortsatte utgifvandet
af "La lanterne", som i hundratusentals exemplar
insmugglades i Frankrike. Af Paris’ första valkrets
invaldes han 1869 i lagstiftande kåren, där han väckte
uppseende genom sina våldsamma anfall mot Napoleon
III. Han uppsatte då den ultraradikala tidningen "La
marseillaise". Då prins Pierre Bonaparte 1870 dödade
Victor Noir, skref R. i "La Marseillaise" en artikel,
som började med orden: "Jag har haft den svagheten att
tro, att en Bonaparte kunde vara någonting annat än en
mördare." Åtalad för denna artikel, dömdes R. till
6 månaders fängelse och 3,000 francs böter. Han
satt häktad till kejsardömets fall. Revolutionen
4 sept. 1870 både befriade R. ur fängelset
Sainte-Pélagie och gjorde honom till ledamot af
nationalförsvarsregeringen. Efter Paris’ kapitulation
uppsatte R. den ultrarevolutionära tidningen
"Mot d’ordre" och valdes af Seinedepartementet
8 febr. 1871 med 165,000 röster till medlem af
nationalförsamlingen i Bordeaux, men afsade sig
detta mandat redan 3 mars, emedan han icke ville
ge sitt samtycke till fredspreliminärerna med
Tyskland. Han lämnade Bordeaux och återvände
till Paris, där han slöt sig till kommunen, blef
ledamot af välfärdsutskottet och i "Mot d’ordre"
uppmanade folket att förstöra Thiers’ hus. Kort
före kommunens fall (maj 1871) flydde R. ur Paris,
men greps af Versaillesregeringens trupper. Han
dömdes af en krigsrätt till deportation, men fick
för sin försvagade hälsas skull stanna i en fästning
i Frankrike, så länge Thiers hade makten. Efter
Thiers’ störtande (maj 1873) deporterades R. till
Nya Kaledonien, hvarifrån han dock, tillsammans med
Paschal Grousset, Jourde, Olivier Pain och två andra
kommunarder, lyckades rymma 20 mars 1874. R. återvände
till Europa, där han bosatte sig först i London,
sedermera i Genève, hvarifrån han skref artiklar
till franska tidningar. Den allmänna amnestien 1880
öppnade åter Frankrikes portar för R., som genast
skyndade till Paris och 14 juli s. å. uppsatte
tidningen "Intransigeant" (se d. o.), som hastigt
fick stor spridning. I denna tidning anföll han
med utomordentlig bitterhet Gambetta, Jules Ferry,
Brisson, Jules Grévy, Tirard, Constans och många andra
af republikens förnämsta män. När han i sin tidning
på det råaste sätt smädade och beljög dessa statsmän,
skedde det alltid under den lögnaktiga förevändningen,
att de ej vore tillräckligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcc/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free