Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roeren, Hermann - Roerich, Henri Jacques Moise - Roermond - Roesel von Rosenhof, August Johann - Roethe, Gustav - Rofdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfäktade därvid i öfverensstämmelse med
"Berlinriktningen", att partiet borde vara strängt
konfessionellt, detta emot "Kölnriktningens" af
hänsyn till partiets förbindelser med de kristliga
arbetarföreningarna förestafvade yrkande på, att
partiet skulle vara en rent politisk sammanslutning
och sålunda äfven tillgängligt för protestanter. Då
Kölnriktningen segrade, nedlade R. (mars 1912)
sitt mandat både i riksdag och landtdag. Bland
R:s skrifter märkas Lex Heinze, Zur Polenfrage
(1902), Die öffentliche unsittlichkeit und ihre
bekämpfung (1904), Die sittlichkeitsgesetzgebung der
kulturstaaten (1907) och Centrum und Kölnerrichtung
(1913). V. S-g.
Rœrich [rörirj], Henri Jacques Moïse, schweizisk
reformert präst, f. 13 juni 1837 i Genève, var
efter studier där pastor vid franska reformerta
kyrkan i Stockholm 1863-67 samt tjänstgjorde sedan
med några års mellanrum som kyrkoherde vid franska
reformerta församlingarna i Hamburg (1869-73)
och Strassburg (1873-79). Efter återkomsten till
Schweiz har han verkat som pastor vid Église des
Pâquis i Genève (sedan 1887), fängelsepredikant,
ordf. i Compagnie des pasteurs (1886), docent i
kyrkomusik vid universitetets teologiska fakultet
och president i Société contre la littérature
immorale m. m. R. har bl. a. författat La Laponie
et Maria-Magdalena Mattsdotter ("Lappland och
Magdalena Mattsdotter", 1866), där han som en
af initiativtagarna till missionsarbetet bland
lapparna berättar om dess första utveckling.
Ch. S-ss.
Roermond [rör-], fr. Ruremonde, stad i
nederländska prov. Limburg, på högra stranden
af Maas, vid mynningen af Roer. som skiljer
R. från dess förstad S:t Jakob, och vid Maastricht
-Venloo-järnvägen. 13,709 inv. (1909). Katolsk biskop,
flera kloster, biskopligt kollegium (gymnasium och
handelsskola), högre borgarskola, teknisk skola. De
gamla fästningsverken raserades 1819 och ha delvis
förvandlats till promenader. Förnämsta byggnaderna
äro den forna cisterciensklosterkyrkan (invigd
1224), i bysantinsk-gotisk stil, och katedralen,
hvars torn bär i st. f. spira en kopparstaty
af den helige Kristofer. Under 1500-1700-talen
intogs fästningen många gånger af de kämpande
makterna. Under franska väldet var R. hufvudstad i
dep. Meuse-inférieure. Staden har en icke obetydlig
industri, såsom kvarnar, sågverk, kemisk fabrik,
pappersbruk samt tillverkning af kyrkorglar,
kyrkoprydnader och helgonbilder samt målade
glasfönster. (J. F. N.)
Roesel von Rosenhof [rösel fann råsenhåf], August
Johann, tysk miniatyrmålare och naturforskare,
f. 1705 på Augustenburg vid Arnstadt, d. 1759 i
Nürnberg, egnade sig med stor ifver åt studiet af
sin hemtrakts djurlif, företrädesvis insekterna,
men äfven andra lägre grupper, hvaribland särskildt
sötvattnens mikroskopiska djurvärld. R. använde sin
konstnärliga begåfning i främsta rummet till att
i färglagda kopparstick återge de studerade djuren
i deras olika utvecklingsstadier, ofta äfven deras
anatomiska byggnad. Resultatet af sina undersökningar
började han 1740 offentliggöra genom utgifvandet af
Der monatlich herausgegebenen insecten-belustigung,
som under årens lopp sammanfattades i 4 stora
kvartband (1746, 1749, 1755 och 1761), den sista
utgifven efter författarens död. Hans samtid
uppskattade högt detta mycket betydande arbete, som
ännu i dag väcker berättigad beundran icke blott för
rikedomen på konstnärligt utförda djurbilder, utan
äfven för dess ytterst detaljerade beskrifningar
och om skarp iakttagelseförmåga vittnande
meddelanden om djurens lefnadsförhållanden. Öfver
sin hemtrakts groddjur utgaf han likaledes från 1750
en präktigt illustrerad Historia naturalis ranarum.
G. A-z.
Roethe [ro-], Gustav, tysk språkforskare, f. 5
maj 1859 i Graudenz, vardt 1886 docent, 188&
e. o. och 1890 ordinarie professor i tyska språket
och litteraturen i Göttingen, hvarifrån han 1902 i
samma egenskap kallades till Berlin, där han äfven
bekläder platsen som en af vetenskapsakademiens
fyra ständiga sekreterare. Af R:s arbeten må nämnas
Helbers deutsche Syllabierbüchlein (1882), den
för den medelhögtyska sentensdiktningens historia
viktiga upplagan af "Gedichte Reinmars von Zweter"
(1887), Die reimvorreden des Sachsenspiegels
(1899), en mönstergill undersökning af skillnaderna
i ett vittert alsters språkbruk, Brentanos "Ponce de
Leon" (1901), en mångsidig och lärorik analys af ett
diktverk, Vom literarischen publikum in Deutschland
(1902), Humanistische und nationale bildung (1906; 2:a
uppl. 1913), Deutsches heldentum (1906), Nibelungias
und Waltharius (1909), Gedächtnisrede auf Erich
Schmidt (1913), Deutsches geistesleben in den
Ostmarken (s. å.), Deutscher krieg, deutsche art,
deutsche dichtung (1914) och Wir deutschen und der
krieg (s. å.). Jämte E. Schröder bearbetade R. den
nya upplagan af J. Grimms "Deutsche grammatik"
(1890 -97) och redigerar med Schröder "Zeitschrift
fur deutsches altertum und deutsche litteratur",
med A. Brandl "Palæstra" och utger "Deutsche texte
des mittelalters". R. är en af Berlinuniversitetets
förnämsta lärare, med vidsträckt inflytande, bekant
äfven för oböjlig konservatism (bl. a. energiskt
motstånd mot kvinnors universitetsstudier).
R-n B.
Rofdjuren 1. De köttätande djuren, Ferœ 1. Carnivora,
zool., bilda en i allmänhet väl begränsad ordning inom
däggdjurens klass. Lemmarna äro fyra till antalet,
utan motsättlig tumme, försedda med klor och alla
af vanlig form. Tänderna (se fig.) ha slutna rötter
och äro af tre slag: framtänder, hörntänder och
kindtänder. Af framtänderna, som i allmänhet äro 3 i
hvarje käkhalfva, äro de mellersta minst. Hörntänderna
äro kägelformiga och högre än de andra; de i
öfverkäken befintliga äro skilda från framtänderna
medelst en lucka, hvari de undre hörntänderna taga
plats vid käkarnas sammanslutande. Kindtänderna ha
dels spetsiga och skärande, dels trubbiga kronor,
äro till antal och form växlande, utgöras af såväl
falska (premolarer) som äkta (molarer) tänder och
ha i hvarje käkhalfva merendels en s. k. roftand,
som i allmänhet igenkännes därpå, att den (hos nu
lefvande rofdjur) i öfverkäken är den sista falska
och i underkäken den första äkta kindtanden samt
dessutom ofta af betydligare storlek eller försedd
med högre och skarpare spetsar. Bakom roftanden finnes
(stundom dock ej i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
