Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 715-716 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romberg, Moritz Heinrich - Romberg, Herman - Rombergska fenomenet. Se Romberg, M. H. - Rombiska systemet - Romboeder - Romboid. Se Romb - Romboidalharf - Romboidiska nätet - Rombouts, Theodoor - Rombouts, holländska landskapsmålare. 1. Jillis R. - Rombouts. 2. Salomon R. - Rombporfyr - Romdahl, Axel Ludvig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

docentur fästes först 1838 som e. o. professor
och poliklinikföreståndare, 1845 som ordinarie
professor i speciell patologi och terapi. R. var en
af den medicinska vetenskapens märkesmän, Tysklands
förste och en af dess största neurologer, och hans
epokgörande vetenskapliga verksamhet faller obetingadt
inom nervsjukdomarnas område. Hans hufvudarbete,
Lehrbuch der nervenkrankheiten(1840-46, flera
uppl.), är ett af invärtesmedicinens klassiska
arbeten och får anses grundläggande för alla senare
tiders framställningar inom nervpatologien. R:s
storhet är, att han var den förste, som på ett
fullt objektivt och vetenskapligt sätt tillämpade
den då nya moderna fysiologien och dess erfarenheter
inom nervpatologien. Han sammanställde det strödda
kliniska materialet och dess faktiska observationer
och skapade däraf flera af våra numera fastslagna
sjukdomsbegrepp, hvarigenom han blef en värdig
föregångare till fransmannen Charcot och hans
skola. Rombergska fenomenet är ett efter R. uppkalladt
sjukdomssymtom, bestående däri, att den sjuke, om
han står upprätt med fötterna intill hvarandra,
öfverfalles af en svindelliknande osäkerhet, då
han sluter ögonen. Det är ofta ett tecken till
en organisk sjukdom i det centrala nervsystemet
och träffas särdeles typiskt vid tabes dorsalis.
I. H.

Romberg, Hermann, rysk astronom,
f. 1836 i Bromberg, Preussen, d. 1898. Efter
att under några år ha varit assistent vid Berlins
observatorium var han 1873-94 anställd vid det ryska
centralobservatoriet i Pulkova. Han är mest bekant
genom sina i Pulkova-observatoriets publikationer
offentliggjorda stjärnkataloger. B-d.

Rombergska fenomenet [ram-]. Se Romberg, M. H.

Rombiska systemet, krist., miner., en af de sex
klasser, hvari mineralen indelas på grund af sina
olika symmetriegenskaper och axelförhållanden,
utmärkt genom tre sinsemellan olikvärdiga axlar,
som skära hvarandra under räta vinklar, samt genom
tre vanliga, mot hvarandra vinkelräta symmetriplan
utan hufvudsymmetriplan (se Kristallografi,
sp. 1333 o. 1336-38). A. Hng.

Romboeder, krist.,
en kristallform, som omslutes af sex sinsemellan
lika och parvis parallella, rombiska ytor,
t. ex. kalkspat. Dessa sex ytor kunna tänkas
uppkomma af en hexagonal dubbelpyramids tolf
triangelformade ytor därigenom, att hvarannan af
dessa tillbakabildas. Romboedern är således en form
för hexagonal hemiedri (se Kristallografi,
sp. 1336 och fig. 16). A. Ung.

Romboid, mat. Se Romb.

Romboidalharf, landtbr., ett slags slätharf. Se
Harf.

Romboidiska nätet (lat. reticulum), astron., en liten
stjärnbild på södra himmelshemisfären, sträckande
sig från 3 timmar 10 min. till 4 tim. 30
min. i rektascension och från 53° till
67° i deklination. Den innehåller l
stjärna af 3:e storleken och l af 4:e.
K. B. (B-d.)


Rombouts [-ba’uts], Theodoor, flamsk figurmålare,
f. 2 juli 1597 i Antwerpen, d. där 1637, var lärjunge
till Fr. Lanckvelt och Abr. Janssens, men anträdde
redan vid nitton år en studieresa till Italien, där
han hufvudsakligen uppehöll sig i Rom, Florens och
Pisa. Återkommen till Antwerpen, blef han 1625 där
mästare och deltog jämte Gasp. de Crayer i utförandet
af Triumfportar vid infanten Ferdinands intåg. R.,
som följande Rubens’ exempel lefde på stor fot och
byggde sig ett magnifikt hus, dog fattig. Han målade
altartaflor för Belgiens kyrkor, såsom S:t Bavo i
domkyrkan i Gent och Den heliga Katarinas förmälning
i Jakobs kyrka i Antwerpen - måhända är också en af
frih. A. Tersmeden till Stockholms Nationalmuseum
testamenterad, praktfull duk, Konungarnas tillbedjan,
af hans hand -, men mest bekant är han dock genom sina
af Caravaggio inspirerade Kortspelare i museerna i
Antwerpen, Glasgow, Madrid, i tyske kejsarens samling,
o. s. v. O. G-g.

Rombouts [-ba’uts], holländska landskapsmålare. 1.
Ji11is R., verksam i Haarlem 1652-63, arbetade under
inflytande af Jacob van Ruysdael. Han är företrädd
genom Skogslandskap i Amsterdams Rijksmuseum,
Parklandskap i Frankfurts museum och Marknad vid en
kyrkport i von Hallwylska samlingen i Stockholm. -
2. Salomon R., troligen den föregåendes broder och
samtidigt med honom verksam i Haarlem, påverkades
i sina arbeten af Salomon van Ruysdael. Hans
målningar ses i museerna i Amiens, Haarlem, Munchen
och Sommersfelden. I den forna Schagerströmska
samlingen i Stockholm sågs en Utsikt af Dordrecht.
l o. 2. O. G-g.

Rombporfyr, petrogr., kvartsfri ortoklasporfyr,
hos hvilken fältspatsströkornen ha
rombformig genomskärning. Rombporfyren är
mest känd från Kristianiatrakten i Norge.
E. E.

Romdahl, Axel Ludvig, konstforskare, museiman,
f. 18 mars 1880 i Linköping, blef student i
Uppsala 1898, filos. kandidat 1900 och filos.
doktor 1905. Han hade 1903 blifvit e. o. amanuens
vid Nationalmuseum och 1904 öfvergått till Nordiska
museet som amanuens. 1906 blef han intendent vid
Göteborgs museums konstafdelning och s. å. docent
i konsthistoria vid Göteborgs högskola. Som
konsthistorisk författare debuterade R. med
gradualafhandlingen Pieter Brueghel d. ä. und sein
kunstschaffen (i "Jahrbuch der kunstsammlungen des
allerhöchsten kaiserhauses", bd XXV, 1905). Han
har sedermera utgifvit Ur porträttmåleriets
historia (1907), Ivar Arosenius-album (1909), Per
Hasselberg (s. å.), Studier i Linköpings domkyrkas
byggnadshistoria (1910), <i>Konstmonologer i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>