Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerska riket. III. Rom kejsardöme (31 f. Kr.-476 e. Kr.) - Romerska riket. Kronologisk öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
västgoterna 376 att bli upptagna i romerska riket; men
retade af ämbetsmännens grymhet och girighet, grepo
de till vapen och slogo 378 vid Adrianopel Valens,
som omkom. Valentinianus hade fullt upp att göra med
att bevara fred emellan kyrkosekterna och afhålla de
germanska folkens inbrott. Hans son Flavius Gratianus
(375-383), som redan 367 upptagits till medregent,
tog sin fyraårige halfbroder Flavius Valentinianus II
(375-392) till samkejsare. Efter Valens’ död såg sig
Gratianus ur stånd att skydda rikets östra land och
utnämnde därför den tappre och bepröfvade spanjoren
Flavius Theodosius (379-395) till augustus. Det
lyckades honom att sluta en hederlig fred med goterna
(282), som erhöllo bostäder på Balkanhalfön och i
norra delen af Mindre Asien. De öfverfyllde sedan alla
grenar af statstjänsten och bidrogo mera än alla andra
till romarrikets germanisering inifrån. Den milde,
men veklige Gratianus blef mördad under kriget mot
troninkräktaren Magnus Clemens Maximus (383-388),
hvilken Theodosius till en början måste erkänna, men
som sedan blef slagen och afrättad. Valentinianus II
mördades af Arbogastes (se d. o.), som gaf purpurn åt
inkräktaren Eugenius (391-394), hvilken Theodosius
besegrade och dödade vid Aquileja. Theodosius
förbjöd hedniska offer och tillslöt templen, men
iakttog för öfrigt opartiskhet mot hedningarna. Med
hans död åtskildes för alltid de båda hälfterna af
romarriket, Västromerska riket, hvars centralpunkter
blefvo först Milano, sedan Ravenna, och Östromerska
1., som det efter hufvudstaden Bysantium äfven
kallades, Bysantinska riket. Rörande sistnämnda
rikes historia se Östromerska riket. Formellt
uppehölls dock tillsvidare riksgemenskapen, så att
t. ex. förordningar undertecknades af Theodosius’
båda söner.
Västromerska riket (395-476) omfattade Italien,
västra Illyrien, Afrika, Gallien, Britannien och
Spanien; hufvudstad var Milano, sedan (från 403)
Ravenna. Dess historia är hufvudsakligen en ständig
kedja af hofintriger och strider mot germanerna. Den
sjuklige Flavius Honorius (395-423), Theodosius’
yngre son, inneslöt sig i sitt palats i det af laguner
skyddade Ravenna och öfverlämnade, äfven sedan han
nått mogen ålder, regeringen åt sin svärfader, den
tappre och statskloke vandalen Stiliko. Denne
slog västgoterna under Alarik 403 och nödgade
dem att lämna Italien. Äfven en annan germansk
höfding, Radagais, blef slagen (405). Men Stiliko
mördades på sina fienders anstiftan och på Honorius’
befallning 408. Nu återkom Alarik och tågade mot Rom;
408 friköpte det sig, men stormades 410. Sedan drogo
västgoterna till södra Italien, men vände sig efter
Alariks död mot södra Gallien, där de grundlade ett
rike med hufvudstaden Toulouse. Honorius efterträddes,
då tronen innehafts af usurpatorn Johannes, af
den sexårige Flavius Placidius Valentinianus III
(425-455), en son till den ryktbare fältherren
Konstantius (cæsar 351) och Honorius’ syster,
Placidia. Den sistnämnda förde regeringen i sonens
namn, ända till sin död, 450. Hunnerna hade framträngt
mot väster; i Ungern hade deras konung Attila sitt
hofläger; därifrån bröt han upp mot väster, men blef
451 på Katalauniska fälten i Gallien slagen af
franker och västgoter under anförande af den romerske
fältherren Aëtius. Hunnerna drogo sedan ner
till Italien, men vände om nära Rom, som det säges,
därtill förmådda af den romerske biskopen Leo I. Då
Attila dog (453), upplöstes hans rike, och de folk,
som lydt under hans spira, bosatte sig i olika delar
af nedre Donauländerna och vid Adriatiska hafvets
östra kust. Genom förräderi af en romersk fältherre
inkallades vandalerna. Aëtius dödades inom kort af
den otacksamme Valentinianus, som i sin tur mördades
af senatorn Petronius Maximus (mars-juni 455). Denne
föll snart för vandalerna, som kallats till Rom af
Eudokia, företrädarens änka, och läto staden undergå
en förfärlig sköfling (455). På tronen uppsteg Marcus
Mæcilius Avitus (455), redan 456 störtad af
Ricimer, de germanska hjälptruppernas höfding. Denne
till- och afsatte efter behag kejsare, först Flavius
Majorianus (457-461), sedermera Libius (Lybius)
Severus (461-465). Procopius Anthemius (467-472)
uppsattes på tronen af den östromerske kejsaren Leo
och föll i kriget mot Ricimer, som dock själf afled,
s. å., likasom den af honom på tronen upphöjde Anicius
Olybrius (juli-okt. 472). Hans efterträdare, Glycerius
(473-474), undanträngdes af den duglige Julius Nepos
(474- 475), som hade blifvit tillsatt af Leo. Men
härmästaren Orestes, en pannonier, afsatte honom
och gjorde sin son Romulus Augustus (475-476)
till kejsare, Västromerska rikets - det ville då
hufvudsakligen säga Italiens - siste. Odovakar (se
denne) började nämligen uppror, belägrade Orestes i
Pavia, dödade honom och tvang Romulus Augustus att
återgå till privatlifvet. Odovakar ansåg det onödigt
att tillsätta en ny skuggkejsare och nöjde sig för
egen del med konungatiteln.
Kronologisk öfversikt.
Konungatiden.
753-716 Romulus
716-672 Numa Pompilius
672-640 Tullus Hostilius enligt antagande.
640-616 Ancus Marcius
616-578 Tarquinius Priscus
578-534 Servius Tullius
534-510 Tarquinius Superbus
Republiken.
509-265 Ståndskampen och Italiens eröfring.
264-133 Eröfringen af Medelhafsområdet och
grundläggningen af världsväldet.
133-31 Revolutionstiden och borgarkrigen.
Kejsardömet, det odelade.
31 f. Kr.-14 e. Kr. Augustus.
14-37 Tiberius.
37-41 Caligula.
41-54 Claudius.
54-68 Nero.
69 Galba, Otho, Vitellius.
69-79 Vespasianus.
79-81 Titus.
81-96 Domitianus.
96-98 Nerva.
98-117 Trajanus.
117-138 Hadrianus.
138-161 Antoninus Pius.
161-180 Marcus Aurelius (Lucius Venis till 169).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
