Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romersk rätt - Romersk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författade libri, i en tredje (Institutiones) meddelades
i lättfattlig form en närmast för undervisningsändamål
afsedd öfversikt öfver rättssystemet. Samtliga
dessa verk fingo karaktär af lag, Institutiones och
Digesta år 533, Codex 529 och, i en reviderad upplaga,
534. Härtill kom senare en samling (Novellæ) af de
nyaste kejserliga förordningarna. Det är hela denna
justinianska lagstiftning, som fått det gemensamma
namnet Corpus juris civilis. Då emellertid ändamålet
med kodifikationen icke var att bevara en svunnen
tids rättssystem, utan att åstadkomma en för dåtida
förhållanden lämpad lagbok, upptog man icke de
gamle juristernas och författningarnas uttalanden i
oförändradt skick, utan man verkställde de ändringar,
som erfordrades för att bringa de gamla uttalandena
i öfverensstämmelse med gällande rätt. Att åtskilja
den klassiska rätten från den justinianska är en
uppgift, som först i senaste tid metodiskt påbörjats
(den s. k. interpolationsforskningen,
se Interpolation 1) och utgör sedan ett trettiotal
år tillbaka den moderna romerska rättsforskningens
hufvuduppgift vid sidan af bearbetningen af det nya
material, som särskildt genom papyrusfynden tillflutit
vetenskapen.
I formbehärskningens fulländning och i mångfalden
af de praktiska frågor, som den romerska rätten
behärskade, var detta rättssystem vida öfverlägset
de germanska rättssystemen, sådana dessa utbildat
sig intill tidpunkten för kännedomen om romersk
rätt. Ett mycket starkt inflytande har därför af den
romerska rätten utöfvats på alla germanska, liksom
öfver hufvud på alla kulturstaters rättssystem. I
Tyskland blef t. o. m. Corpus juris civilis, delvis
måhända under inflytande af den uppfattningen, att
det tyska kejsardömet bildade en fortsättning af
det gamla romerska kejsardömet, genom sedvanerätt
upptagen såsom subsidiärt (d. v. s. i brist på
inhemska rättsregler) gällande rätt (den romerska
rättens "reception", fullbordad väsentligen under
medeltiden). Äfven den nya tyska civillagboken
("Bürgerliches gesetzbuch"), som 1900 definitivt
upphäfde den romerska rättens giltighet i Tyskland,
hvilar i väsentliga delar på romerskt rättslig
grund. - Den romerska rättens inflytande på den
svenska rätten har ännu icke gjorts till föremål
för någon sammanfattande undersökning. Det starka
romerskt rättsliga inflytande, som emellertid
alltsedan senare delen af medeltiden kan spåras
äfven i svensk rätt, särskildt på civilrättens,
speciellt obligationsrättens, område, har mestadels
icke grundats direkt på de romerska källorna, utan
förmedlats genom kanonisk rätt och genom utländska,
särskildt franska och tyska, framställningar eller
lagverk. M. F-r.
Romersk tid, arkeol., kallas i Nord-Europa den del
af järnåldern, som, enligt Montelius, sträcker sig
från ungefär Kristi födelse till 400 e. Kr. Den
utmärker sig för ett inträngande på germanskt
område af romerska importvaror och efterbildning
af sådana samt lefnadssättets förändring under
romerskt inflytande. Af S. Müller räknas perioden i
Danmark från omkr. 50 e. Kr. till omkr. 250 e. Kr.,
då folkvandringstiden vidtar. De norske arkeologerna
öfverensstämma med de svenske i sin
terminologi. I Tyskland förekommer äfven indelningen
den tidiga kejsartiden 13 f. Kr. -83 e. Kr., mellersta
kejsartiden 83- 250 e. Kr. och sena kejsartiden
250-400 e. Kr.
Någon stadigvarande eröfring gjorde ej romarna
på andra sidan om den romerska limes (se d. o.),
och ännu mindre lyckades de som eröfrare tränga
in i Skandinavien. Däremot trädde romerska köpmän,
särskildt från Neros tid, i förbindelse med de frie
germanerna, och härigenom påverkades den förut
härskande latènekulturen (se Latènetiden). Ehuru
den germanska kulturen under den romerska tiden var
tämligen enhetlig, kunna dock olikheter påvisas af
den art, att det är möjligt att skilja mellan ett
västgermanskt kulturområde kring Elbe samt v. om
denna flod och ett östgermanskt kring Oder och
Weichsel. Från Böhmen trängde under äldre romerska
tiden starka romerska inflytanden längs Elbe upp till
Jutland och de danska öarna; en annan strömning följde
Weichselfloden upp till Bornholm och Öst-Sverige. Fram
på 100-talet importeras diverse romerska föremål till
Norden sjövägen från Rhentrakten. Ett visst af brott
i de fredliga handelsförbindelserna egde rum genom de
af kejsar Marcus Aurelius mot markomannerna i Böhmen
förda krigen (till 180 e. Kr.). Kort därefter göra
sig nya klassiska inflytanden gällande, denna gång
från länderna n. om Svarta hafvet, där östgermanska
stammar slagit sig ner och kommit i beröring med den
klassiska kulturen. Sannolikt ha de kulturinflytanden,
som från detta håll nådde Nord-Europa, förmedlats till
stor del genom återvändande germaner. Den romerska
importen på germanskt område utgöres hufvudsakligen
af mynt, silfver- och bronskärl (ämbar, kastruller,
silar, blandningskärl), bronsstatyetter, glasbägare
och lerkärl. De romerska mynten äro i öfvervägande
mängd s. k. silfverdenarer. Särskildt i Ostpreussen
förekomma dock stora fynd af kopparmynt från l:a
årh. e. Kr. Af silfvermynten tillhör flertalet
kejsarna Trajanus, Hadrianus, Antoninus Pius och
Marcus Aurelius. I allmänhet synas silfvermynten på
östgermanskt område ha inkommit först mot slutet af
100-talet eller något senare och sammanhänga med
striderna mellan germaner och romare i sydöst. I
Skandinavien äro omkr. 7,000 romerska mynt funna, i
Ostpreussen 6,000; i Schlesien, Posen (omkr. 2,000),
östra Pommern, Westpreussen (omkr. 2,500) äro de
rätt många, däremot sällsynta i Mecklenburg och
västra Pommern. I Holland och nordvästra Tyskland
förekomma äfven hela fynd af denarer från tiden
före Nero, eftersökta af germanerna på grund af sin
bättre silfverhalt. Detta visar, att den romerska
handeln med germanerna tidigast började vid nedre
Rhen. Omkr. 500 denarer äro funna i Westfalen. Flera
stora denarfynd äro eljest kända från västra
Tyskland, t. ex. ett från Lengerich i Hannover,
som innehöll 1,170 silfverdenarer. Ännu större
är ett gottländskt fynd från Sindarfve i Hemse
socken. Det innehöll omkr. 1,500 denarer af mer än
4,25 kg. vikt. Den romerska exporten af bronskärl
till Germanien och andra länder utom det romerska
väldet var rätt betydande. Sådana kärl träffas från
Skottland i v. till nedre Volga i ö. I Sverige har
det nordligaste, en kastrull, hittats i en grafhög
i Hälsingland. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
