Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosegger, Peter (eg. Petri Kettenfeier) - Rosehill. Se Parramatta - Rosein. Se Anilinfärger - Roselit - Roselius. Se Rosenheim, J. von - Rosell, Anton - Rosella. Se Papegojor, sp. 1485 - Rosellan - Rosellen, Henri - Roselli, Cosimo. Se Rosselli, C. - Rosellini, Ippolito - Rosell y Lopez, Cayetano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
schriften des waldschuhmeisters</i> (1875), Das
volksleben in Steiermark (s. å.), Feierabende (1880),
Aus meinem handwerkerleben (s. å.), Der gottsucher
(1883), Bergpredigten (1885), Jakob der letzte (1888),
Allerhand leute (s. å.), Martin der mann (1889),
Peter Mayr, der wirt an der Mahr (1893), Als ich jung
noch war (1894), Das ewige licht (1897), Idyllen
aus einer untergehenden welt (1899), Sonnenschein
(1902), Weltgift (1903), Das sünderglöckel (1904),
Die försterbuben (1908) och Die beiden häuse (1911);
bland hans dialektböcker Stoansteirisch (1885-89);
bland hans litteratur- och personhistoriska skildringar
Persönliche erinnerungen an R. Hamerling (1891),
Gute kameraden (1893) och Mein weltleben (1898);
härtill komma skådespel, uppsatser, ungdomsskrifter,
högtyska Gedichte (1891) m. m. Ausgewählte schriften
(30 bd, 1881-95) och Schriften. Volksauflage (1895
ff., 40 bd) m. fl. upplagor innehålla det mesta af
hans alstring. - R:s kanske förnämsta egenskap är
den medfödda utomordentliga berättarförmågan, som,
med undantag för några vidlyftigare berättelser,
aldrig sviker, utan i enkel och naturlig, gammaldags
stil förmår fängsla läsarens intresse. Som
han själf bekänt, visionärt lefvande med sina
gestalters lif som t. ex. Dickens, med lif och själ
intresserad af deras öden, dröjer han aldrig vid det
psykologiska detaljarbetet, utan följer framför allt
händelsernas gång; det mänskliga lifvets brokiga,
rika, förunderliga innehåll af stämningar och
förhållanden, dess äfventyr och spänning tar honom
fången, och han tycks outtröttlig att berätta, som om
stoffet vore outtömligt och städse märkvärdigt. Han
är genomgående didaktiker; ingen af hans böcker
saknar läroton. Med häftighet och hänsynslöshet
har han gång på gång angripit hvad, som synts hans
kraftiga bondenatur vara förfall och urartning,
moderna oarter och "tidens ondska"; våldsamheten och
envisheten i hans polemik ha skaffat honom mycken
bitter fiendskap och skarpa angrepp. Motpolen
i hans författarskap är den varma beundran, den
innerliga kärlek, hvarmed han omfattar det sunda och
lifsfrämjande. Han hatar och hånar storstadslifvet,
vill omvända människosinnena från dess raffinerade
lyx till landsbygdens enkla arbete. Humor och patos,
skräckstämning och idyll, lyrisk naturhänförelse
och naturalism finnas förenade i R:s omfattande
och betydande alstring. Till sv. äro öfversatta
följande arbeten af R.: "Från Alpernas skogstrakter"
(1889), "Ur folklifvet" (1894), "Mitt hem i skogen"
(1895), "I. N. R. T." (1904), "Vildskott" (1905),
"Odågor" (1906), "Skogvaktarpojkarna" (1908),
"Höglandsberättelser" (1909), "Alpsommar" (s. å.),
"Från mina läroår" (1910), "Noveller" (s. å.), "När
jag ännu var skogstorpspojken" (1912) och "Stor-Hans
och Lill-Hans" (s. å.). - Jfr Svoboda, "R." (1886),
Hermine och Hugo Möbius, "R." (1903; med referat af
R:s verk), Seillière, "R." (ty. öfv. 1903), Kaffstein,
"R." (1904), och Vulliod, "R.(1912, med bibliografi).
Rosehill [råu’s hi’l]. Se Parramatta.
Rosein, tekn. Se Anilinfärger.
Roselit, miner., ett triklint, vattenhaltigt, djupt
rosenrödt kalciumarsenat, Ca3 As2 O8 + 2 H2 O med Co
och Mg, som fått sitt namn efter den tyske
mineralogen G. Rose (se Rose 4). Roseliten förekommer
vid Schneeberg i Sachsen. Ant. Sj.*
Roselius. Se Rosenhelm, J. von.
Rosell, Anton, präst, f. 3 juli 1828 i Ärtemark,
Karlstads län, d. 30 jan. 1904, student i Uppsala
1849, filos. doktor 1857 samt docent i teoretisk
filosofi 1858. Han utnämndes till lektor i filosofi
och svenska språket i Växjö 1863 samt blef rektor där
1869. Prästvigd 1868, aflade R. pastoralexamen 1871
och blef kyrkoherde i Landskrona 1874. 1879 blef
han domprost i Göteborg. R., som 1893 utnämndes
till teol. doktor, var preses vid prästmötet
i Göteborg 1896 och led. af kyrkomötet 1888,
1893 och 1898. R. var en rikt begåfvad man med
vidsträckt humanistisk bildning, till hvilken
han under årens lopp fogade gedigna teologiska
kunskaper. En varmhjärtad kristlig personlighet, var
han en framstående, gärna hörd predikant. Därjämte
var han en synnerligen lycklig såväl högtids-
som tillfällighetstalare. Bland hans skrifter
märkas Betraktelser af Lockes och Cartesii sätt
att besvara frågan om kunskapens objektivitet
(1857), Om förhållandet emellan det komiska,
det humoristiska och satiren (1863), Förtjänar
konkordieformeln att hafva en plats ibland vår kyrkas
bekännelseskrifter? (1896) och Högtidstal (1888).
E. M. R.
Rosella, zool. Se Papegojor, sp. 1485.
Rosellan (Rosit), miner., ett vackert rosenrödt, i
kalkstenslager förekommande lerjordssilikat, hvilket,
likasom polyargiten, anses vara en metamorfoserad
anortit. Ant. Sj.*
Rosellen [råsälä7], Henri, fransk kompositör, f. 1811
i Paris, d. där 1876, elev af Pariskonservatoriet,
komponerade omkr. 250 verk, mest salongsstycken
för piano, hvaribland ett Rêverie en tid var
ända till leda modern. Han författade äfven
en pianoskola och en Manuel des pianistes.
A. L.*
Roselli [rå-], Cosimo. Se Rosselli, C.
Rosellini [rå-], Ippolito, italiensk egyptolog och
orientalist, f. 1800 i Pisa, d. där 1843. Han blef
1824 professor i orientaliska språk vid universitetet
i sin födelsestad. Champollions stora upptäckt
förde R. till egyptologiens studium. I sällskap
med denne mästare gjorde han en rundresa till de
egyptiska samlingarna uti Italien. Och då Champollion
företog sin färd till Egypten i spetsen för en fransk
vetenskaplig expedition, anförtroddes åt R. ledningen
af en vid samma tid genom storhertigens af Toscana
frikostighet anordnad italiensk expedition till
Nildalen. Under 15 månader af åren 1828-30 vistades
R. på Nilen, flitigt aftecknande en stor mängd gamla
minnesmärken. Återkommen till fosterlandet, egnade
han sig med oförtruten ifver åt bearbetningen af det
inhöstade rika materialet. 1839 blef han professor i
arkeologi i Pisa. - Utom en koptisk grammatik utgaf
R. åtskilliga andra arbeten i orientaliska ämnen,
af hvilka det viktigaste och mest berömda bär titeln
Monumenti dell’ Egitto e della Nubia (9 oktavband
samt 3 folioband, 1832-44). Detta praktverk innehåller
en del af den italienska expeditionens till Nildalen
resultat. K. P.»
Rosell y Lopez [råse’lj i lå’peth], Cayetano,
spansk dramatiker, f. 1816 (eller 1817) i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
