Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 875-876 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosén. 3. Johan R. - Rosén. 4. Gustaf R. - Rosén. 5. Erik Gabriel von R. - Rosén. 6. Johan Magnus R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rektoratet. Men bemödandena att få honom afsatt
lyckades icke. Denna process kastade en skugga öfver
R:s sista år och omöjliggjorde bl. a. hans befordran
till pastorat. R. verkade äfven som medelpunkten i
flera vittra gillen i Göteborg, samlade omkring sig
stadens vittert intresserade köpmän och grundlade
den vitterhetsklubb, som sedan - efter hans död -
under Wallenstråles ledning från att vara "en societé
inom lyckta dörrar" utvecklades till Göteborgs
Vetenskaps- och vitterhetssamhälle. Jfr O. Sylwan,
"Svenska pressens historia till 1772" (1896), och
äfven K. Warburg, "Lidner" (1889).

4. Gustaf R., den föregåendes son, vitter författare,
präst, f. 26 febr. 1772 i Göteborg, d. l mars 1835 i
Stora Åby, student i Uppsala 1789, filos. magister
1794, blef 1796 docent i romersk vältalighet
på grund af afhandlingen Comparatio Homeri et
Ossiani (1794-95). Han hade dessförinnan gjort
sig bemärkt som en af de verksammare medlemmarna i
"Vitterhetssamfundet" i Uppsala (1791-93) samt
som medarbetare i den utgifna samlingen "Skaldestycken
af Ossian" (l:a d., 1794-1800); han utgaf
månadsskriften Fragmenter af utländsk litteratur i
vitterheten och de sköne konsterne (1795), i synnerhet
märklig för sina öfversättningar från Schiller,
Lessing, Shakspere, Gibbon m. fl. samt uppsatser
i skön konst. 1799 blef R. lektor vid gymnasiet
i Göteborg och valdes 1801 till sekreterare i
därvarande Vetenskaps- och vitterhetssamhälle,
hvilken befattning han innehade i 14 år. Han
var äfven den, som bildade Göteborgs bibelsällskap
(1813). 1812 blef R. prästvigd och tillträdde 1815
Stora Åby och Ödeshögs pastorat af Linköpings stift
samt blef 1818 teol. doktor.


5. Erik Gabriel von R., friherre, son till R.
2, ämbetsman, musiker, f. 2 maj 1775 i
Stockholm, d. 10 sept. 1866 vid Djurgårdsbrunn nära
Stockholm, blef student i Uppsala 1790,
auskultant i Svea hofrätt 1794 och assessor där 1802
samt förordnades 1804 att förrätta lagmansting i
Stockholms läns lagsaga. Han befordrades 1815 till
hofrättsråd, adlades 1816, utnämndes 1825 till
justitieråd, var 1836-45 president i Svea hofrätt
och upphöjdes 1843 i friherrligt stånd. R. var
hedrad med en mängd förtroendeuppdrag, icke minst af
enskilda som förmyndare och stärbhusutredare. Men huru
duglig han än var som jurist och affärsman, egnade
han dock sin förkärlek åt ett helt annat område,
näml. musiken. "Till sin natur var han mera musikus än
jurist, och blef detta senare hufvudsakligen därför
att Mathias Rosenblad (hans kusin) ville så ha det;
knöt därför med staten ett mariage de raison, i det
han bibehöll sin gamla inklination för musiken, eller
rättare sagdt: för orgeln, ty med detta instrument
var han så godt som identifierad ; icke allenast att
han med smak och
skicklighet spelade detsamma, utan han kände det i
dess minsta detaljer, kunde själf lägga hand
vid dess byggande eller verkställa reparationer
därå" (J. M. Rosén). R. konstruerade två nya
slags kabinettsorglar (benämnda orchestrion
och organochordium) m. m. Ehuru helt och hållet
autodidakt, uppöfvade han sig på klaver och orgel med
sådan framgång, att han redan 1788 kunde spela vid
gudstjänsten i Salems kyrka. 1797 blef han organist
i Klara kyrka och 1800 i Storkyrkan. Sistnämnda
befattning lämnade han 1825, men ännu sista åren af
sitt lif spelade han ofta om söndagarna i Jakob eller
Storkyrkan. Han erkändes som Sveriges skickligaste
organist på sin tid, improviserade med lätthet
på orgeln och skref flera goda koralkompositioner
(n:r 418 i Hæffners koralbok, n:r 295, 300, 336,
378, 446 och 468 i Åhlströms koralbok) samt utgaf en
öfversättning af J. H. Knechts orgelskola med tillägg
(1825). 1814 blef han led. af Mus. akad. och var
1835-60 denna akad:s preses.


6. Johan Magnus R., son till R. 4, vitter
skriftställare, tonsättare, f. 6 april 1806 i
Göteborg, d. 16 juni 1885 i Stockholm, blef student i
Uppsala 1822, aflade hofrättsexamen 1829 och inskrefs
s. å. som e. o. tjänsteman i flera verk i hufvudstaden
och som auditör vid andra lifgrenadjärregementet. Han
blef 1835 kammarskrifvare i Krigskollegium, men
fann trots goda relationer icke skäl att fullfölja
ämbetsmannabanan, utan lämnade tjänsten och egnade sig
uteslutande åt musiken, litteraturen och pressen. 1838
bosatte han sig i Köpenhamn och vistades 1839-41
i Skåne, men sedermera, med undantag af 1852-54,
då han dels var medarbetare i "Göteborgs handels-
och sjöfartstidning", dels vistades i Köpenhamn,
Malmö och Lund, uppehöll han sig i Stockholm till
1859. Han företog då i egenskap af korrespondent
resor till Tyskland, Österrike och Ungern, stannade
vid hemresan 1860 i Köpenhamn och bosatte sig 1863
i Hamburg. Därifrån återvände han först 1883 till
Stockholm. - Tidigt visade R. musikalisk begåfning
och började redan som gosse komponera. Utan särskild
förberedelse tog han 1842 organistexamen med högsta
betyg i harmoni och orgelspel, och han blef genom
sin talang som pianist mycket uppburen i en mängd af
hufvudstadens finaste och mest musikaliska familjer,
ja han spelade rollen af ett musikaliskt faktotum
i 1830-50-talens umgängeslif. Hans kompositioner,
numera föråldrade, äro ganska många och bestå
af åtskilliga på den tiden inom trädgårdsmusiken
omtyckta tonmålningar (Pompejis sista dagar, Slaget
vid Narva, Det hvilande representationsförslaget),
operetten Der singmeister, körfantasien Det brustna
hjärtat, Polonaise, Grande marche, Melankoli
m. fl. pianostycken, åtskilliga sånger m. m.,
hvarjämte han utgaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>